Vissa uppfostringsdetaljer fick vi till

Det är ju faktiskt jättebra att Ellinor gillar grönsaker.

Det är också väldigt bra att hon kan hålla reda på var hon lägger saker.

Dessutom är hon ofta artig.

Så det är ju egentligen konstigt att jag kände ett så stort obehag inför meningen ”Mamma, kan du vara snäll och hämta min morot som ligger under din huvudkudde?”

fredag, 22 augusti, 2014, klockan 21:54


Saker man blir sämre på

Lustigt, nu när mina egna barn är lite större har jag helt tappat min magiska förmåga att kategorisera småbarn. Innan kunde jag direkt bedöma ett litet barns ålder, samt tänka ut den perfekta presenten.

Nu har jag ingen aning. Igår träffade jag ett litet barn på jobbet och var helt ”ooooh, är det din son? Hur gammal är han? Kan han va typ två månader? Oj, han springer verkligen skitfort för att vara två månader va? Jaha. Han är ett och ett halvt år. Vet du, jag har ett gammalt pysselset mina barn tröttnat på. Du vet, ett sådant ”gör ditt eget papper och färglägg det”. Det innehåller det vanliga – sax, knivar, en motorsåg och galet mycket karamellfärg och lite lacknafta. Vill han ha det?”

torsdag, 21 augusti, 2014, klockan 07:03


Allt är sant

Så där ja. Sista kvällen på semestern så jag lägger mig i hängmattan för första gången på hela sommaren.

Mest för att när arbetskamraterna imorgon frågar mig om jag tagit det lugnt och slappat i den där hängmattan jag tjatande så mycket om innan sommarlovet, så kan jag sanningsenligt svara ”oh, ja!”

Lite som när man ska till tandläkaren och använder tandtråd både kvällen innan och på morgonen innan besöket, så att man kan se tandläkaren i ögonen när man påstår att man använder tandtråd varje dag.

20140813-193527.jpg

Det är helt enkelt viktigt för mig att framstå som en slapp person med skinande rena tandmellanrum.

onsdag, 13 augusti, 2014, klockan 19:38


Ett av mina bästa inredningstips

Två saker har vi haft mycket av i sommar.

Välkomna och ovälkomna gäster.

De sistnämnda lämnar fläckar här och var på väggar och tak, så innan de förstnämnda skulle anlända tyckte maken att vi skulle göra något åt fläckarna. ”Det ser ju inte så roligt ut direkt” gnällde han.

Nu tycker i alla fall jag att det ser lite roligare ut.

På köksluckan:

20140811-131802.jpg

 

På Samuels vägg:

20140811-131811.jpg

 

I Samuels tak:

20140811-131828.jpg

 

Ännu en i Samuels tak, med benen lite dinglandes:

20140811-131841.jpg

 

I kökstaket:

20140811-131856.jpg

 

I köksfönstret:

20140811-131908.jpg

 

Ännu en i köksfönstret:

20140811-131918.jpg

 

 

Och ja. Insekter har en viss dragning till ordvitsar. Det är därför det är så gott om dem hemma hos oss.

måndag, 11 augusti, 2014, klockan 13:19


Okej, vissa detaljer la jag till själv

Jag köpte en iPad mini för några månader sedan, och häromdagen presenterade Ellinor den för golvet. Mötet var inte så lyckat som vi hade hoppats, och därför valde vi att skicka in den till Apple för rehabilitering och återhämtning.

Och hej vad de har drillade servicemänniskor. Det är nästan absurt. För det första har alla jag varit i kontakt med inlett med att beklaga att golvet och iPaden inte kom överens. Därefter har de kommit med uppmuntrande tillrop, som att jag är väldigt smart som kontaktade dem och att allt kommer ordna sig. Och så blev jag instruerad att inte packa in iPaden, för det kommer minsann hem någon till mig som packar in den i medhavd låda. Till skillnad från när jag skulle skicka in en annan surfplatta och blev instruerad att lägga den i originalförpackningen (som jag slängt) därefter i bubbelplast och slutligen i en större kartong som skulle vara precis lagom stor, tejpa noggrant, skriva ut ett formulär, göra tio armhävningar, fylla i mitt namn, adress, personnummer, telefonnummer, skonummer och random beställningsbekräftelsesupportärendenummer, och  slutligen texta deras adress med rödpenna och skicka hela paket till Schweiz genom att silvertejpa fast den på en fiskmås. Och om den blev transportskadad under vägen var det mitt fel eftersom jag uppenbarligen packat den för dåligt.

Jag skickade aldrig in den surfplattan.

IPaden hämtades dock dagen efter jag anmält skadan. Och nu håller de mig konstant uppdaterade på ett nästan absurt sätt. Två minuter efter att de kört härifrån fick jag ett mail där de förklarade att de just hämtat min iPad. Klockan elva på kvällen fick jag ett mail där det stod att plattan just nu fraktades till Apple, att den mådde efter omständigheter bra och hälsade till alla. Klockan nio på morgonen kom en uppdatering om att iPaden var framme och såg sig omkring. Klockan tio låg iPaden på operationsbordet, meddelade nästa mail, och klockan 12.01 gick reparatören på lunch. 12.35 var hon tillbaka efter att ha ätit tre biffar med potatismos och en skvätt sås, tillsammans med en kollega som hon är lite tänd på, men inte riktigt vet vart det kommer leda eftersom kollegan nyligen har avslutat ett ganska seriöst förhållande och funderar på att flytta till Nyköping.

Så nu är den väl klar när som helst, tänker jag.

20140718-121804.jpg

 

Som iPaden sa efter att ha träffat golvet: Because first impressions last.

 

fredag, 18 juli, 2014, klockan 12:16


Men mest synd är det om de klena myggen

Sommarkvällar.

Antingen regnar det, eller så är det så varmt att barnen inte kan sova. Så då öppnar man fönstret åt dem.

- Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah! Jag kan inte sova! Det är en mygga i mitt rum! vrålar Ellinor då.

Femte kvällen tröttnade jag.

- Okej att myggor är jobbiga, men du behöver i alla fall inte vråla och springa genom hela huset som om du är livrädd för myggan. Du behöver inte vara rädd för en mygga. Du är ju mycket större och starkare än den, förklarade jag pedagogiskt.

- Ja, sa Ellinor. Det är ju faktiskt sant. Jag är jättestark! En mygga kan ju inte ens bära en endaste pinne! Ha! Och jag, jag kan bära FEM pinnar!

Sedan gick hon nöjt och la sig.

Hon somnade i och för sig inte, men jag var nöjd med att hon i alla fall inte frågade mig hur många pinnar jag tror att de där farliga spindlarna kan bära.

Men det är i alla fall typ skitmånga.

En annan natt kom vi på den geniala idén att vi skulle köpa ett stort tält och sova i trädgården allihop. Så vi satte upp tältet, provbäddade i tre dagar, la in några hästar och några madrasser, la oss på de sistnämnda och försökte sova.

Först fnissade barnen i en timme.

Sedan hävdade båda barnen att den andra låg för nära.

Sedan hävdade ena barnet att pappan lät konstigt när han andades.

Men plötsligt sov alla.

Endast katten var vaken. Klockan två på morgonen insåg nämligen Dexter att alla hans favoritmänniskor låg innanför ett märkligt skynke i trädgården.

- MJAU! sa han lyckligt utanför västra sidan. MJAU!

Men där var ingen ingång.

- KONSTIGT! ropade Dexter och gick runt till östra sidan och sa det magiska ordet:

- MJAU?

Men där var heller ingen ingång. Dexter grubblade lite, och mjauade eftertänksamt för sig själv.

- JAG HAR DET! vrålade han sedan och gick runt till södersidan och mjauade högt och lyckligt.

Fast det fanns ingen hål att krypa in i där heller.

- MJAUUUUU! sa Dexter argt och traskade runt till norrsidan och provmjauade lite där.

Sedan mjauade han lite till. Och lite till. Och lite högre. Och ännu lite högre, för man tänker faktiskt allra bäst medan man jamar högljutt.

- HEUREKA! jublade han slutligen. DET FINNS JU EN SIDA JAG INTE HAR KOLLAT!

Och så klättrade han upp på ovansidan av tältet, som skakade som en treåring som fyller på mjölkglaset själv.

Därefter kan man väl helt enkelt säga att Dexter rann ner till marken som tidigare nämnda mjölk, ifall mjölken hade haft klor och hållit sig fast i tältduken och jamat melodin till Ritsch ratsch filibom bom bom.

Så nu har vi inget tält längre. Vilket i och för sig är lika bra eftersom resten av natten bestod av 1) Dexter som tog ut sin tältfrustration på grannens katt genom att sitta i en buske bredvid tältet och yla WAOWAOWAOW, medan grannens katt satt i en annan buske och lät likadant. 2) Dexter och grannens katt som begravde stridsyxorna, eller något annat, strax bredvid tältväggen, och började diskutera om det kanske ändå inte var ett tält, utan en hoppborg. 3) Jag, som avbröt diskussionerna och stoppade in Dexter i huset. 4) Morgontidningen som kom. Inte till tältet men till alla grannarnas smällådor, förlåt brevlådor. 5) Ett irriterande alarmpip som ringde i tjugo minuter klockan sju på lördagmorgonen och en skitarg make som undrade vad det var för jävla idiot som lät sitt alarm ringa så högt, innan han kom på att det var hans egen väckarklocka som han glömt stänga av efter arbetsveckan.

Klockan nio vaknade barnen och förklarade att det var jättemysigt att sova i tält och att de gärna ville göra det nästa natt också.

20140715-222804.jpg

 

Och här, en tältbild som har exakt samma diffusa kvalitet som alla bilder från min barndom i slutet av sjuttiotalet. Vilket antagligen beror på att hela sjuttiotalet utspelade sig i ett tält. I all fall om man var ett år gammal och ofta satt på golvet bredvid folk med utsvängda byxor.

tisdag, 15 juli, 2014, klockan 22:24


Gärna en tacobuffé, tack

Det är fler och fler egna kortfilmer på Facebook nuförtiden. Folk filmar barnen när de hoppar i vattnet. Kaninen när den hoppar över ett hinder. Katten när den gör ingenting. Någon sjunger. Vädret vädrar sig. Allt visas upp med hjälp av rörliga bilder.

Utom den goda och lyxiga semestermaten.

Den förevigas fortfarande bara med hjälp av stillbilder. Som om tekniken inte nått ända dit riktigt än.

Varför är det ingen som filmar sig själv medan de äter?

Konstigt.

20140707-205143.jpg

måndag, 7 juli, 2014, klockan 20:53


Var bor du?

Fick syn på en lustig kulle. På Hemnet. Alltså, platsen hette ”Lustigkulle”. Det är ju ett fantastiskt namn! Helt genialt. Gör det så mycket lättare att hitta dit!

Förutsatt att det finns en lustig kulle i trakterna, förstå. Det är ju lite olyckligt om namnet uppstod när en något överförfriskad stadsdelsnamngivare fick syn på en förbipasserande cirkuselefant och utbrast ”vilken lustig kulle! Den rör ju på sig!”.

Man undrar ju också lite hur Skuttunge i Uppsala fick sitt namn.

”Vad ska vi kalla de här platsen?”

”Jag vill uppkalla den efter min dotter!”

”Alma?”

”Nä. Skuttunge.”

Åh. Nu vill jag också få namnge platser. Ge mig genast era bästa ortsnamn! Både verkliga och påhittade! Och så kan vi gissa vilka som är vilka!

onsdag, 2 juli, 2014, klockan 23:55


Datorns sista ord

Asså, när en dator går sönder så finns det faktiskt bara en sak att säga:

20140628-192441.jpg

lördag, 28 juni, 2014, klockan 19:27


I all sin glans!

Säga vad man vill om mördarsniglar, men de är i alla fall optimistiska och levnadsglada typer som tar för sig av livet. Den här till exempel. Den är på väg uppför rampen, och när den når toppen så tänker den kasta sig ut i en dödsföraktande och elegant trippel saltomortal med skruv.

20140626-210004.jpg
Jag bara skojade. Naturligtvis kommer det aldrig hända. Det är bara mitt nya sätt att ta livet av de jäklarna. Jag är för blödig för att klippa itu dem, så istället håller jag ett omsorgsfullt uttänkt peptalk där jag övertygar sniglarna om att de egentligen är fullfjädrade cirkusstjärnor, och sedan hoppar de mot en säker död.

Men de dör i alla fall på topp! Eller strax nedanför.

torsdag, 26 juni, 2014, klockan 21:09