Först tog vi bort all sten från pallarna.

Sedan tog vi bort spindlarna.

OBS. Det sista vi:et inkluderade inte mig.

Jag tog inte heller fotot.

Men det var jag som stod i andra änden av trädgården och sjöng glada och uppmuntrande visor om fjärilar och andra kryp med föredömligt få ben.

Jag är för att man ska äta närodlade och närproducerade varor. Därför kändes det spontant bra att det på innehållsförteckningen står angivet att de här bröden är packade på jorden:

Men sedan tänkte jag efter. Det står bara att de är PACKADE i en skyddande atmosfär. De kan alltså vara tillverkade på vilken jävla planet som helst! Merkurius till exempel. Knappt något gashölje alls. Skitmycket UV-strålning och solvindar. För att inte tala om all plasma! Jag kan inte ens föreställa mig att äta bröd bakat på Merkurius!

Och då har jag inte ens nämnt de jävliga transporterna.

Det här är ju ett klassiskt fall av så kallad ommärkning, där mat packas om för att ge intryck av att vara mer lokala varor.

Jag tänker minsann ringa och klaga. Mig lurar man inte!

Tjoho!

Nu börjar semestern!

Och så en bild på det förstås!

Erkänn.

Du trodde det skulle vara ett glas rosé, eller hur?

Ni vet hur man tänker sig att googla på något helt oskyldigt.

Och så hamnar man på sidor som innehåller något helt annat. Något som, ja, vad ska man säga, inte ligger helt inom ens eget intresseområde.

Det hände mig idag.

Jag sökte på ”stolpar till hammock” eftersom jag tänkte att det vore ett kul litet byggprojekt.

Men den filmen jag hittade innehöll ingen beskrivning till ett byggprojekt. Istället innehöll den två män och saker som spändes fast. Och jag kan lugnt säga att jag aldrig förr sett en man med sådan lång utrustning – och då har jag ändå sett en del.

Men den här. Det han hade mellan benen var så långt att han kunde sitta på en brygga och doppa den i vattnet.

Killen bakom honom verkade mycket imponerad.

Jag visste väl att fiske är så långtråkigt att man måste använda händerna till annat för att inte dö av tristess.

Barnen har skolavslutning imorgon.

Vilket innebär att vi ikväll tvättar kläder som borde tvättats tidigare, syr in kläder som inte passar (inte mina), letar reda på nya vita leggings som Ellinor av någon anledning stoppat i gympaväskan, letar jordgubbar i affären, gjuter fast två stolpar i trädgården (okej, det är väl inte en typisk skolavslutningsgrej, men det kan ju bli, om alla gör det),  ritar färdigt teckningar som inte hann bli färdigritade i skolan (skitviktigt!), jagar barn och försöker få dem att tvätta håret, och tränar på skolavslutningssånger.

Och mitt i säger Ellinor ”okej, men nu måste jag klä ut mig till en björn och gå ut och gunga”.

Och så gjorde hon det.

Dagens tips:

Om någon inleder ett mail med frasen ”nu vill jag inte vara oförskämd, men…”

Då är det precis vad de vill vara.

Man kan ersätta ordet ”oförskämd” med vilket annat ord som helst och det fungerar på samma sätt. ”Nu vill jag inte vara taskig, men…”, ”nu vill jag inte vara rasistisk, men…”

Man kan vara rätt säker på att det strax därefter följer ett oförskämt/taskigt/rasistiskt påstående. Man kan också vara jävligt säker på att avsändaren var medveten om exakt hur oförskämt/taskigt/rasistiskt påståendet eller frågan var.

De varnade en ju.

Ordet ”vill” signalerar snarare att de gärna vill uppfattas såsom trevliga ändå. Och det funkar ju skitbra.

Lite som att slå någon på käften samtidigt som man vrålar ”men nu vill jag inte att du uppfattar mig som våldsam!”

Jag sminkar mig. För det är skolavslutning idag, och smink är något man använder för att bli riktigt fin och visa att man bryr sig. Det är som att säga ”den här tillställningen är så viktig för mig, att jag till och med ritade mig i ansiktet med en penna!”

Jag är inte så bra på smink, tror jag. Det där med att dölja vissa saker och framhäva andra känns som en hittepågrej. Underlagskräm t ex. Fastnar i alla rynkor och framhäver dem. De säger de inte i reklamen. Sedan duttar man puder på. För oinvigda kan jag berätta att puder  ett pulver som fastnar i alla de små håren du har i ansiktet, så att de sticker rakt ut och skimrar förföriskt.

Därefter sätter man på kajal. Kajal är en penna som man drar längs högra ögats ögonfransrand. På vänstra ögat drar man den delvis längs ögonfransranden, men i mitten gör man ett litet hopp eller en slags halvcirkel runt en liten rynka som befinner sig där. Kort sagt kan man säga att kajal är något du använder för att få dina ögon  att se helt olika ut. Så att du inte blandar ihop dem.

Ögonskuggan är däremot lätt. Där finns det inga som helst regler. Eller jättemånga, vilket faktiskt är samma sak som att det inte finns några, eftersom alla regler motsäger varandra. Det viktiga är att man har fler färger, allt annat är ett hån mot skönhetsindustrin som ansträngt sig så för att göra så många fina färger såsom Pale Pebble (blek sten? vill du ha det i ögat?) och Mystic Moon (jag gissar att den är grön med lila och rosa prickar. Det vore mystiskt).

Slutligen tar man på mascaran så att ögonfransarna lättare kan fastna i varandra. Ty om man inte klibbar ihop ett par tre fyra ögonfransar, så orkar de aldrig bära upp klumparna längst ut!

Färdigt!

Så varför gör jag det här då? Tja, för jag är en svag människa som sett alldeles för många filmer där den vanliga flickan förvandlas till balens drottning bara genom att ta av sig glasögonen, pudra näsan och sätta på lite ögonskugga. Lite gröna ögonlock är nämligen allt som behövs för att folk ska upptäcka din fantastiska personlighet och falla handlöst för dig! Och glöm inte alla tjejkompisar man haft som på ett fint och omtänksamt sätt sagt ”åh, du/hon/den där är ju riktigt söt EGENTLIGEN. Vad synd att du/hon/denna där inte sminkar sig så att man kan se hur söt hon EGENTLIGEN är.  Verkligen synd att du/hon/den där inte gör det bästa av det du/hon/den där  FAKTISKT HAR. Du/hon/den där har ju så fina ögon, men man ser ju knappt dem! Du/hon/den där ser ju bara ut som en liten grå mus!”

Jag har alltid tyckt att det är konstigt att det där bara gäller tjejer. Killar då? Hur kan vi se att de är så himla snygga och inte en gäng med gråa möss som springer runt?

Jag antar att vi bara är så sjukt vana vid att alla tjejer är fullsminkade i filmer, på bilder och ofta också i verkligheten runt oss. Kontrasten blir därmed väldigt stor mot de som väljer att bara vara helt naturliga. Det är därför vi ser paparazzibilder på Brad Pitt och en normalsminkad Angelina Jolie med bildtexter såsom ”Brad Pitt ser sexigt orakad ut, men uppenbarligen sliter barnen ut Angelina. Hon ser så trött och hängig ut och orkar tydligen inte ens fixa till sig. Hästsvans passar henne verkligen inte!”

Men Brad Pitt ser förstås inte trött och hängig ut.  Bara sexig.  Trots att han är helt osminkad på bilden. Konstigt. Att man ens ser hans ögon liksom? Om smink nu är så viktigt för att framhäva allt i ansiktet, borde vi inte ställa oss frågande till om han ens har ögon? Borde inte bildtexten varit ”uppenbarligen sliter barnen ut Angelina, och uppenbarligen sliter barnen även  ut Brads ögon”?

Jag vet.

Alla andra kom på det här för flera evigheter sedan.

Men jag tycker ändå att jag är ett geni som just idag kom på att man kan använda sig av en tillbringare när man gör pannkakor.

Andra mer ogeniala saker: Att blogga medan man gör pannkakor, så att de bränns vid när man sitter och knappar på ajfånen.

Jag har just läst ut andra delen av Femtio nyanser etc, osv.

För oinsatta så kan jag kort återberätta handlingen. Ana är oskuld och fattig och träffar en man som heter Christian Grey och som varken är den ena eller det andra. På sidor med jämna nummer tänker hon på hur mycket känslor hon har för honom, och på udda sidor kan man ana att hon finner ett visst nöje i nakenlekar med honom.

Konkret handling:

Bok ett: De träffas. De har sex. Ana älskar Grey. De gör slut.

Bok två: De träffas. De har sex. Grey älskar Ana. Ana älskar Grey. Någon vill göra slut på dem.

Bok tre: Vet inte men jag gissar att A) jag kommer att köpa den också för man kan ju inte sluta läsa mitt i och B) de har eventuellt sex.

Men ärligt talat är jag lite besviken. Skulle man inte blir lite upprörd/uppeggad när man läser böckerna? Typ så att man inte kunde sitta och läsa den på offentliga platser såsom tunnelbanan för A) det skulle vara alldeles för pinsamt och B) all den där upphetsningen skulle göra sätet så halt att man gled av det?

Jag är inte så upphetsad. Jag sitter mest och retat mig på att den är så overklig. INGEN kan ha sex så ofta. Inte utan att få skavsår i alla fall. Och ingenstans i boken säger Ana ”Åh, Grey, jag känner mig lite öm och sliten” och ingenstans svarar Grey ”det gör inget, jag har köpt lite skavsårsplåster”.

Inte för att jag har något emot overkligheten. Jag tycker om fantasyböcker för de är uppriktigt overkliga, men jag har svårare för böcker som låtsas att allt är fullkomligt normalt. Som förra boken jag läste. ”Redo för skrubben” hette den och handlade om en lärare som råkade bli inlåst i kopieringsrummet över helgen, och la sig på ett bord och blickade ut i rummet, på gamla läroböcker, taklampor och en tom hylla.

Helt overkligt!

Det finns för farao inga tomma hyllor på en skola! Speciellt inte i kopieringsrummet. Visa mig en tom hylla och jag ska visa dig ett gäng med lärare som springer ikapp med famnarna fulla av uppsatser, mappar, frånvaroanteckningar och en pärm som ingen öppnat på femton år.

Fast jag måste erkänna en sak.

Den tomma hyllan gjorde mig faktiskt lite upphetsad.

Nackdelen med trilogier som handlar om två människor som har jättemycket sex med varandra är att det är svårt att bygga upp spänningen. Författaren slänger in lite folk med aggressioner och vapen här och var, men spontant känner man att det nog inte är så att en av huvudpersonerna dör – och den andra har spöksex i en och en halv bok till.

Karin ska måla om ett rum till en ettåring och en femåring i Äntligen hemma.

Jag gissar på vattenbaserad färg. Jag tycker det är det bästa att använda inomhus. Ettåringar vet man ju hur de är också. Slickar på väggarna och sånt.

Maken gissar på  akvarellfärg.

Den är ju i och för sig också vattenbaserad.