Va? Enbart 9 av 49 associerar öron med inflammation eller vab eller smärta. Vad är ni andra för märkliga varelser?

Själv kan jag inte ens säga enbart öron längre. På jobbet häromdagen bad jag ett intervjuoffer att sätta på sig höroninflammationslurar.

Och sjukdomar leder ofrånkomligen till mysig samsovning. Eller ja, det kunde ju varit mysigt. Om vi inte haft den billigaste sängen IKEA kunde uppbåda för 7 år sedan. Jag skulle inte vilja kalla min man för snål, men möbler har inte direkt högsta prioritet på hans shoppinglista. När jag kom hem från BB och packade upp de där stora avslagsbindorna så klappade han i händerna och ropade ”kolla gästsängar!”

Så våra sängar har liksom bindorna på ett fiffigt sätt format sig efter våra kroppar. Vilket leder till att jag vid samsovning med barnen liksom placerar dem uppe på en bergstopp, och sedan rullar de snabbt ner i dalen där jag ligger och snarkar. Och så puttar jag upp dem, sedan rullar de ner, osv.

Dagen efter går jag runt i det där sömnbristruset som på ett charmigt sätt påminner mig om spädbarnstiden. Och då börjar jag reta mig på teorier såsom att barn med kolik har det för att mamman är så stressad, och ju mer barnet skriker desto mer stressad blir mamman, och desto mer skriker barnet.

Ellinors spädbarnskolik och fortsatta sömnproblem orsakades knappast av att jag var för stressad. Jag var för trött för att vara stressad. Jag satt mest i ett hörn och försökte komma på om det var så att man andades in innan man andades ut, eller om man först skulle andas ut innan man andades in, och vad skulle egentligen hända om man gjorde det i fel ordning? Och däremellan  ammade jag lite, och funderade över livets mysterier som om grannarna inte skulle stänga av billarmet snart, nämen hoppsan det var visst bebisen som lät, kanske vi kan hyra ut henne som billarm, varför är köttbullar runda förresten, och varför, varför är det klisterremsor under de där nya gästsängarna?

Det kommer snart alldeles fantastiska och spirituella blogginlägg här. Men först leker vi en lek. Den går till såhär. Jag skriver ett ord, och så skriver ni det första ord ni kommer på!

Öron.

Precis vad man vill höra när man ska lägga sig:

- Mamma. De där döda gråsuggorna som jag la i ditt fönster innan är borta nu. Allihopa.

Om ni ursäktar mig så ska jag nu googla ”gråsuggor+krypa in i öron+lägga ägg”.

Det är svårare att skriva en bok än jag trodde.

Varje gång jag högerklickar för att välja ”stycke” och ”sidbrytning” så nyser jag och lyckas välja ”punktlista” istället.

Och hela första kapitlet kom till medan Ellinor slickade på min vad. Det killades. Så jag råkade radera ett helt stycke av misstag.

Varför läser man aldrig om dessa svårigheter i beskrivningar av Strindbergs författarskap?

Fuji mailar mig. Just nu har de halva priset på skärbrädor. Man laddar upp en bild och så får man en skärbräda med just den bilden på.

Så erkänn nu. Vems huvud skulle du helst vilja strimla lite kött på?

Jag kan stolt meddela att jag nog tar spindelfobi till en helt ny nivå.

En del tycker att de har otäcka ben.

Andra kan svära att de tittar ondsint på dem.

Jag hör dem prata:

- Hej spindelmannen!

- Haha, vad rolig du är då. Vad har du gjort ikväll då?

- Rakat benen. Haha, nä jag bara skojar. De är lika håriga som vanligt.

- Tänkte väl det. Men då ses vi på Karins huvudkudde sedan då?

- Såklart! Och jag tar med mig Håriga Harry. Det ser så kul ut när han steppar.

Idag var en servicekille här för att byta handtaget på vår kyl. Barnen, som tar för givet att alla besök är till dem, underhöll honom under arbetets gång. Först ville Samuel visa honom en leksaktidning. Servicekillen tycktes gilla barn och ställde artigt upp.

- Vad har du där då? frågade han Samuel.

- Det är min leksakstidning, svarade Samuel. Titta här, här är en sådan där raket. Man kopplar vattenslangen till den, och sedan sprutar raketen vatten, och när man trycker på fjärrkontrollen så flyger den rakt upp i luften. Den är orange och gul och blå och jättehäftig. Jag önskar mig en sådan.

- Jaha, sa servicekillen. Och så vände han sig mot Ellinor som stod med händerna bakom ryggen. Och vad har du då?

- Jag har en snippa! vrålade Ellinor lyckligt.

Och sedan ställde servicekillen inga fler frågor.

Och det bästa med att Norge vann är hur vi svenskar uppför oss:

”Nämen, gud vad kul att Norge vann. Shit det är ju nästan som om vi har vunnit. Vi känner ju Norge liksom, det är ju våra grannar. Herregud, våra länder sitter till och med ihop på vissa ställen. Och jag, jag har faktiskt varit i Norge. Eller ja, inte i Norge. Men jag träffade en normman en gång. Och han var ju i mig, ha ha.

Fast egentligen var han väl inte norrman. Vi brukade bara säga det eftersom han var lite trög. Sådär som i norgehistorierna. De där som vi berättar för att skoja med norrmännen. Det får vi göra för att vi känner varandra så bra. Förresten ägde vi inte Norge förr? Jo men det gjorde vi visst. I princip har vi alltså vunnit Eurovision!

Gud vad kul! Det känns så fint och speciellt att vi har vunnit. Jag skulle vilja tacka mina föräldrar, mina vänner, och mina kära, kära grannar – Norge. Jag hade aldrig klarat det här utan er.”

Här hittar ni tips:

”Om det är du som bjuder på mat:

- Överväg att laga fler än två extrarätter, så att även de mest kräsna barnen kan hitta något de tycker om.”

Extrarätter? Och fler än två?

Om inte gurkan och det som ligger på golvet sedan förra måltiden räknas som extrarätter, så har jag nog sällan lagat några sådana.

Igår bestämde sig Ellinor för att vi skulle ha maskerad. Och hon skulle vara Pippi Långstrump.

Jag minns inte riktigt om det verkligen stod Pippi på Pippis alla kläder. Men det verkar ju troligt, Pippi har väl också gått på dagis och har sålunda märkt alla sina kläder.  Och det är ju i alla fall tur att det står Pippi på maskeradkostymen. Hur skulle folk annars veta vad man föreställer?

Jag klädde förresten också ut mig. Med ovanstående koncept blev det ju plötsligt så lätt.

Och många människor tror ju på allt de läser.

(Min man klädde förresten ut sig till Brad Pitt. Tyvärr har jag ingen bild på det eftersom jag blev så exalterad när jag såg honom.)