Häromdagen läste jag om en tjej som hjälpt sin man att få nya kompisar. Hon hade haft turen att själv träffa en trevlig kompis, vars man blev kompis med hennes egen man. För de hade ju haft så mycket gemensamt, skrev hon glatt. Som öl och fotboll.

Vilken tur.

Det är så viktigt att ha saker gemensamt.

Och berättelsen stödjer verkligen min teori om att jag och kronprinsessan Victoria skulle bli bästa vänner om vi bara fick chansen.

Vi har ju så mycket gemensamt.

Typ mens och tuttar.

Och så gillar vi att andas båda två.

Jag överlevde flygresan, och den 2:e juli (med reservation för felhörning) kommer du kunna se mig i Plus sommar.

Och nu till er uppgift. Med ledning av bilden nedan – vad tror ni att programmet kommer handla om?

Nu är det flygdags igen.

Och dags för dödsångest.

Dödsångesten blir definitivt större när man barn. Nuförtiden ligger jag vaken och tänker:

- Vad ska barnen säga om mamma aldrig kommer hem igen? Kommer de glömma mig? Vem ska krama dem, koka lera till dem och svära tyst för sig själv när leksakerna välts ut på golvet för tvåhundratjugonde gången? Och vem ska säga till min man att man inte kan köra plastmuggarna i diskmaskinen?

Förr oroade jag mig i och för sig också. För jag hade läst att hår och naglar inte slutar växa efter döden:

- Shit! tänkte jag. Det spelar ingen roll att jag just rakat både ben och armålor! Jag kommer ändå se för jävlig ut på begravningen!

Så tramsigt av mig.

Nu ska jag gå och pussa mina barn en miljon gånger.

Och raka benen en gång till.

I går morse väckte Ellinor mig försiktigt:

- Oj då mamma. Jag tror att det är lite trassel i köket.

Förskräckt for jag ut i köket.

Och det visade sig att hon hade rätt:

Dagens noja – funkar brandvarnarna verkligen? Visst, man kan trycka på knappen och få dem att pipa, men reagerar de på rök?

Ansvarsfull som jag är beslöt jag mig för att testa.

Först med en tändsticka under dem.

Ingen brandvarnare pep.

Sedan med ett ljus, som jag blåste ut.

Inget pip.

Sedan eldade jag i en kastrull i vasken, på ett väldigt moget och ansvarsfullt sätt, och höll brandvarnarna över.

Tre av fem pep.

Jag tog med de två andra till affären där jag köpt dem.

- Konstigt, sa mannen bakom disken. Ingen har klagat på dem tidigare.

Nähä? Så ingen har kommit in och sagt såhär:

- Du, jag skulle vilja klaga på den här. Igår natt började det brinna hemma hos mig va, och satan vad det brann liksom. Soffan brann upp, hela köket, sängen och teven. Och så brann jag upp. Jag är väldigt missnöjd. Så nu vill jag ha pengarna tillbaka.

Konstigt, verkligen.

Ni skriver så gulliga kommentarer. Vore ni här skulle jag visa min uppskattning på samma kärleksfulla sätt som barnen gör (ni skulle få välja.  Samuelvarianten: Ni får titta på när jag kissar. Ellinorvarianten: Jag slickar er på benen och smörjer in er med glass.)

Hinner dock inte mammablogga idag.

Eller ja, orkar inte.

Går ju upp halv fem varje dag för att göra karriär.

Hann dock blogga på jobbet.

Pinsamt nog handlade det om barn.

Det är verkligen fantastiskt. Varje gång jag shoppar så hittar jag alltid en massa kläder som sitter perfekt på min kropp. De är som gjorda för mig helt enkelt!

En annan bra grej är att de samlar alla dessa kläder på ett ställe och ofta tydligt visar var den är med hjälp av skyltar:

Mammakläder.

Perfekt! Jag är definitivt mamma.

Wilma är upprörd:

Är du inte mer än mamma eller? Herregud, har en blogg som handlar enbart om att vara mamma och inget mer. Tragiskt att kvinnor (mammor) fortfarande bara ser sig som det. Varför inte göra en blogg om enbart dig själv eller hur man tar sig fram karriärsmässigt. Fast det är väl männens roll, anser du. Du är ju bara MAMMA.

Gud så orättvist skrivet. Tänk så många gånger jag bloggat om strumpor!

Nu har jag fått mitt första erbjudande om att vara med i teve.

Jag har väntat på det här. Snart kommer ni kunna se mig överallt. Jag har så mycket att erbjuda:

Jag kan vara med i debatter om Svea rikes budget med Reinfeldt (huvudet lätt på sned, en bekymrad suck och så säger jag ”men kanske kan vi sälja något på blocket?”)

Som gästexpert i Antikrundan (”Äh, jag tror inte att den häringa grejen är värt något. Den är ju skitgammal. Och begagnad.”)

Häftig undercovergranskare i Uppdrag granskning (”Aha! Det visade sig alltså är den som uppfann pärlorna inte bara hatar småbarnsföräldrar, utan även har aktier i ett dammsugarpåsföretag!”)

Äntligen hemma (Jag står i dörren och vrålar ”äntligen är du hemma, här är dina barn!”” när min man kommer hem efter tre dagars tjänsteresa.)

Ensam mamma söker (”Var är mina nycklar? Vad har vi sagt om att leka med mammas nycklar? Kom igen nu, var är de?”)

Sådärja. Det räcker väl till att börja med.

I fredags jobbade jag i tolv timmar.  När jag kom hem hade Ellinor somnat, men Samuel var fortfarande vaken.

- Oh mamma! utbrast Samuel entusiastiskt. Jag har saknat dig jättemycket! Innan var jag jättekissnödig, men jag har hållt mig och hållt mig, och sparat allt kisset tills du kom hem! Kom så får du följa med mig och kissa!

Det är skönt att känna sig efterlängtad.

Så i samma anda kan jag väl berätta att jag är lite bajsnödig just nu, men jag tänker vänta med att bajsa tills min man kommer hem.