Kanal 5. Fråga Olle. Jag vill gärna fråga var de hittar alla dessa människor någonstans. Som orgasmskolekvinnan.

Jisses. Nu andas hon sig till en orgasm. Jag är lite rädd.

Om ni inte hör av mig igen så beror det på att jag hållt andan sisådär åtta timmar på jobbet imorgon.

Är du lite snål? Lägger du hellre pengarna på 4 påsar chips och fem chokladkakor? Tja, vem gör inte det. Men här är lösningen. Maila alltombarnredaktionen och berätta om ditt pinsammaste ögonblick som förälder och vinn min bok. Och sedan köper du 4 påsar chips och fem chokladkakor. De kommer passa jättebra ihop med boken.

P.S. Har du inget pinsamt minne kan du få ett av mig. Det involverar enorma mängder bebisbajs, och två personer som halkar i det. 

P.S. 2 Nu ska jag titta på ett onanimaraton på kanal 5. Det kan bli mitt pinsammaste ögonblick som tevepublik.

På söndag fyller Samuel fem år. Den är fyra dagar till söndag. Eller som en nästan femåring skulle beskriva det – ungefär en eon. Om man avrundar neråt alltså.

Idag kom jag hem med en present som jag gömde undan. Inte tillräckligt snabbt dock, utan Samuel hann konstatera att det i vårt hem numera  finns en påse med ett oidentifierat och möjligtvis flygande föremål.

Det kan också vara ett flytande föremål. Eller ett mjukt. Medan jag skriver gissar Samuel på ett lite lätt maniskt vis.

- Är den en skateboard man kan bygga ihop?

- Nä.

- Är det en fotboll? Är det det? Är det?

- Nä, det är ingen fotboll.

- Är det en liten tågbana som är gjord av lim och håller för alltid, alltid?

- Eh…nä.

- Är den en liten gubbe som kan gå själv?

- Samuel, du får veta vad det är på din födelsedag.

- Men är det en draghelikopter som fluffar med propellern och ramlar ner?

- Va?

- Eller är det lera som smälter på en dag och blir till tåg eller dörrar?

- Kan leran inte bli ankor eller hundar?

- Nä, tåg och dörrar.

- Aha, men det är det inte.

- Är det ett O?

- Näpp.

- En bok som handlar om en valp som går på promenad och kissar lite?

- Nej.

- Är det en groda som hänger i ett träd och som kan hoppa?

- Nä.

- En film om en traktor?

- Nix.

- En pyschtare?

- Lite osäker här, men jag tror inte det.

- Är det en liten visp?

- Nope.

- En spak?

- Nä.

- Är det något annat då?

Japp. Ungefär en eon till söndag, var det ja.

Jag kan inte skriva. Jag är alldeles för lycklig. Dr House är tillbaka.

Och här tänker jag inte tillägga något fånigt om hur sexig han är. Jag tänker bara konstatera att hus och mus rimmar på både svenska och engelska.

Nu kommer säkert någon påpeka att det hade blivit ett ramaskri om en gift man skrivit något liknande om en attraktiv kvinnlig skådespelare. Så jag vill bara passa på att tillägga att min man får rimma på  Rachel Weisz  så mycket han vill.

Apropå kungligheter så är ju Sigvard Bernadottes Margretheskålar  populära. Skålen är uppkallad efter den danska drottningen, vilket Sigvard var tvungen att söka tillstånd för.

Jag hade gärna velat se den audiensen.

- Bonjour Margrethe, sa Sigvard antagligen. Jag skulle vilja döpa en designprodukt efter dig. För den påminner så mycket om dig.

- Oh la la, sa Margrethe, fast på danska. Det var morsomt! Är det en smäcker vas?

- Eh, nä, sa Sigvard.

- Eleganta bestick? undrade Margrethe.

- Kunde varit det, sa Sigvard. Fast det är det inte.

- Hm, en vinkaraff lika gnistrande som jag?

- Nästan. Det är en skål.

- En skål?!

- Ja, en skål.

- Av guld?

- Nä. Av plast. Den är rund, tålig, står stadigt och är lätt att göra ren.

Idag fick jag det bekräftat. Utan att min man märkte något ringde hans mobil upp min mobil, och under tio långa minuter fick jag lyssna på hur han prasslade på jobbet. Hud gneds mot tyg, tyg gned mot annat tyg, ett lågt mummel av röster, och en dörr som stängdes. Det blev tyst. Sedan hörde jag hur byxorna knäpptes upp och föll till golvet.

Då la jag på luren. Vad som sedan följde ville jag absolut inte höra. Egentligen visste jag redan att han gör det, och jag står ut med tanken, men jag vill varken höra eller se det. Oftast respekterar han det, men det har hänt att han gjort det i samma rum som jag när han varit riktigt full. Då blundade jag.

Jag vet ju att det handlar om behov. Det är naturligt, och allt det där. Och kungen gör det också, både här och var.

Fast det händer förstås väldigt sällan att kungens mobil råkar slå mitt nummer när han smyger in på den guldpläterade Drottningholmstoaletten för att lägga en korv. Och jag kan slå vad om att de kungliga byxorna inte prasslar lika mycket som min mans.

Tågresan till Göteborg kändes bra. Speciellt eftersom vi hade med oss proviant.

Sedan besökte jag toaletten och filosoferade lite. Jag funderade över varför det finns krig egentligen, och varför ingen talat om för pojkar att man inte står upp och kissar på ett skakigt tåg.

I taxin passade jag på att kolla om mitt tandkött fanns kvar.

‘

På mässan hittade vi en otroligt färsk bok.

Och jag fick skriva mitt namn i den utan att någon skrek ”lägg av!”,  ”fy!” eller ”det är min tur att rita nu!”.

Jag blev så exalterad så jag signerade en av tomaterna också. Det syns inte på bilden.

Det visade sig att jag hade helt rätt om Alexander Bard och hans navel. Fast hans bollar var lite i vägen.

Min redaktör Barbra var där. Hon gjorde redaktöriga saker. Hon var väldigt bra på det.

Min kompis Tina gjorde också sitt bästa för att locka folk att köpa boken.

Jag kom på ett bra sätt att dryga ut kassan lite.

Sedan var det dags att kissa igen. De verkade dock ha lite problem med ohyra på toaletterna.

Plötsligt såg jag Alex Schulman. Jag petade lite på hans rygg. Med det här fingret.

Det var mycket folk på bokmässan. Folk verkar gilla böcker.

Som tur var fanns det även ställen som var speciellt designade för att man skulle få vara ifred.

Förresten här kan ni se bilder från bokmässan. De är lite konstiga dock, som jag mindes det var mitt hår fluffigare och min hållning bättre. Det syns inte heller på bilden, men jag sa många smarta saker.

Åsa från 5 femmes är förresten inte bara bättre än mig på att hålla ordning på sin kamera, hon är även bättre än mig på att måla. Här vill jag även passa på att klargöra att jag inte alls försökte sno en av hennes tavlor. Jag vara bara nyfiken på hur den såg ut i ett annat ljus. Som solljus. Taxiljus. Och ljuset i mitt vardagsrum, till exempel.

Hemma från bokmässan. Ni ska få se bilder snart. Tills dess får ni nöja er med bilder på mitt hem.

Jag vet inte hur min man och barnen hade det medan jag var borta, men duplo-pappan verkade lite nedstämd.

Men barnen verkade pigga.

Inget hade försvunnit.

Allt var precis som vanligt.

Nej vänta lite. Något verkar annorlunda.

Aha. Där var den ju.

Men den passar bra på andra ställen också. Som i en hylla.

Eller på toaletten.

Men snyggast är den nog på en tavellist mot en vit vägg.

Jag rekommenderar att ni helt enkelt använder nyansen 0502-Y för att måla om.

Idag släpps min bok Ketchupmamman – saker jag inte vågat berätta för BVC.  Jag är glad. Och nervös. Inatt drömde jag om Alexander Bard. Vilket inte är helt osökt eftersom även han ger ut en bok på Hydra Förlag. Jag drömde att vi stod tillsammans i montern på bokmässan. Alexander blev jätteglad över att se mig. Jag fick en stor kram, vilket resulterade att min näsa hamnade i hans navel. Eftersom jag är 174 cm lång kunde jag snabbt räkna ut att Alexander är ännu längre. Han hyschade lite åt mig, eftersom hans längd var en väl bevarad hemlighet som genomförs med hjälp av avancerade kameravinklar. Faktiskt är det så att Alexander Bard inte alls brukar envisas med att gå klädd i shorts – det är bara hans längd som gör att vanliga byxor ser ovanligt små ut.

Både Alexander och mig kan du träffa imorgon på bokmässan i Hydras monter B06:45 . Mig träffar du mellan 12 och 14, och Alexander mellan 16-18. De har ställt oss där på olika tider så att min näsa inte ska råka hamna i hans navel. Då vore allt förlorat.

Man kan förstås träffa mig på bokmässan även andra tider. Men då kan det vara svårt att hitta mig eftersom jag mest kommer vimsa runt. I och för sig skulle man väl kunna bestämma en fast punkt och ses där, men den enda andra fasta punkt jag känner till är Jan Guillou. Ska vi säga att vi ses bakom Janne? Använd kodordet ”väst” så att jag vet att det är du.

Eftersom jag aldrig varit på bokmässan innan har jag inte heller riktig koll på exakt vad man ska ta med sig. Men jag tror att jag fått med allt.

Oroa er inte. Det är tuggummi i väskan också.