Ellinor är tre år gammal men sover forfarande dåligt och vaknar många gånger per natt. Då får min man sova med henne, eftersom han kan prata lugnande utan att vara vaken. Men när hon var mindre var det inte lika lätt. Då hade hon först ett härligt kolikpass, sedan ammade hon varje timme, och så vaknade hon var tjugonde minut av sociala skäl. Och hela dagarna bar jag omkring på henne medan jag lekte med den då tvååriga Samuel. Ibland var hon vaken hela dagarna, fast hon bara var ett par månader gammal, och en gång när hon var tre månader gammal sov hon bara femton minuter själv  i min säng. Då ringde jag min man på jobbet och grät. Av lycka. För det var första gången som hon sov så länge att jag kunde använda både mina armar när jag torkade upp Samuels kiss från golvet.

Men annars försökte jag vara en så glad och lycklig mamma som mina barn förtjänade. Så istället beklagade jag mig för min omgivning. Och då la jag märke till att den vanligaste responsen när en mamma beklagar sig över bristande nattsömn är ”jaja, innan du vet ordet av är de tonåringar och då kan du knappt få dem att vakna alls, ha ha!”.

Trevligt. Ungefär som att säga till en fånge som inte fått något vatten att dricka på sex dagar och beklagar sig över törsten att ”jaja, innan du vet ordet av är det måndag och då ska vi dränka dig.”

På liknande sätt tröstades jag när jag berättade hur jobbigt det var att  bära runt på Ellinor hela dagarna utan paus: ”Jaja, passa på att njuta av närheten. Innan du vet ordet av är de stora och vill inte kramas alls.”

Ungefär som att säga till en fånge som beklagar sig över tortyren att ”jaja, passa du på att njuta av den den krasande känslan när vi bankar sönder dina fingrar med hammaren. Snart blir det måndag och då har du inga fingrar alls.”

Så, tack för hjälpen. Inget får en att njuta så mycket såsom påståenden om att framtiden blir skitkass den också.

Idag pratade jag med min redaktör om det skojiga begreppet ”hora lite”. Jag tycker att det låter så härligt långsökt, som om man skulle ligga med alla som köper ens bok eller läser ens blogg.

Efter samtalet kände jag mig inspirerad och bestämde mig för att våga mig in i min lokala bokhandel för att se min bok in action. Eller i alla fall i en hylla med böcker av riktiga författare. Tyvärr visade det sig att den stod brutalt undangömd bland massor av andra böcker som bildade klunga och skymde utsikten. Min bok talade till mig och sa att den hellre ville stå i ett fönster, med ljus på sig. Jag bestämde mig för att presentera problemet för killen i kassan, fast på ett lättsamt och humoristiskt sätt så att jag inte framstod som någon slags galen författare.

”Vem måste man egentligen ligga med på det här stället för att få en bra skyltning?” undrade jag. Sedan skrattade jag. ”Hahahaha” sa jag högt och tydligt för att visa mitt avslappnade och skämtsamma lynne. 

”Eh?” sa killen i kassan.

”Hahahaha” sa jag igen för att budskapet skulle gå fram riktigt ordentligt. ”Var Jan Guillou tvungen att ligga med någon, eller?” fortsatte jag medan jag svepte ut med armen mot bordet med hans böcker.

 ”Eeeh. Jag vet inte?” sa killen i kassan osäkert. ”Det är Nicklas som bestämmer sådant.”

”Haha” frustade jag på mitt fortsatt humoristiska sätt. ”Är Nicklas Jan Guillous hallick eller? Haha!”

”Nä, sa killen i kassan. ”Nicklas är chefen. Han bestämmer vad  som ska skyltas och hur. Men han är inte här idag.”

”Men man kanske kunde anordna någon form av signering? Karin är ju ändå en lokal författare, och då har folk en chans att få träffa henne och så” sa min kollega som följt med och som nu bestämde sig för att situationen kanske skulle räddas lite.

”Tja”, sa killen i kassan osäkert. Min kollega log fromt och vänligt.

”Och så kan jag ligga med dem, haha!” utbrast jag entusiastiskt. Sedan fick jag syn på en kund som väntade i kassan. ”Men åh! Är du här för att köpa min bok?” frågade jag.

”Jag funderade på det, men jag tror att jag beställer den på nätet istället, det var mycket billigare” svarade kunden.

”Åh, vad gullig du är!” utbrast jag och kysste honom omsorgfullt. Tre gånger.

Sedan gick jag tillbaka till jobbet.

Och efter bara någon timme insåg jag att killen i kassan antagligen inte visste att den där kunden var min man.

Och efter två timmar insåg jag att killen i kassan nog förväntar sig att jag kommer tillbaka snart för att ligga lite med Nicklas.

Idag såg jag en farmor/mormor/random gråhårig tant som vallade sitt lilla barnbarn/random upphittad unge på stan. Barnet såg ut att vara ungefär i tvåårsåldern och vinglade glatt runt på trottoarkanten.  Tanten, som kanske var släkt med barnet, stod längst in på den breda trottoaren och höll hårt, hårt fast i vagnen. Plötsligt kom en buss dundrande upp längs gatan. Ungen på kanten vinglade lite planlöst runt  med flaxande armar. Bussen skumpade närmare, ungen vinglade, jag höll andan.

Och vad gjorde tanten? Jo hon ropade ”kom hit nu Maja!” och så höll hon hårt, hårt i vagnen två och en halv meter bort från lilla Maja, som vände sig om och skuttade iväg mot tanten medan hennes hår fladdrade i vinddraget som bussen åstadkom när den for förbi tre decimeter bort.

Sådant här ser jag hela tiden. Och jag antar att det betyder att det bara är jag som har barn som anser att det finns två tolkningar av uttrycket ”kom hit”. Den ena innebär att man går till den som ropar. Den andra betydelsen är jag lite osäker på, men det kan vara ”skrik att du är en groda, släng av dig  jackan och spring åt valfritt håll”.

Tur att lilla Maja inte kände till den andra betydelsen.

Jaha. Låt oss se om ni kan trycka på rätt knappar nu.

En del människor tycker att Blondinbella är lite snobbig. Men det stämmer inte, och jag har beviset. Hon kan faktiskt till och med tänka sig att sätta på sig skräp från H&M.

Så om ni ser henne på stan – visa er uppskattning genom att hojta ”men se så fint det där skräpet från H&M passar till blusen!”

Hon kommer bli så rörd.

(Och ni som tänker gnälla om att hon säkert får sponsring av H&M för att skriva så där, nu kan ju bara lägga av. Ni är ju ändå bara avundsjuka för att ni inte har råd med en massa skräp från H&M)

Nu är det Fråga Olle igen. Jag tror i alla fall att det är Fråga Olle. Det råder dock en viss osäkerhet i den frågan eftersom jag än så länge inte sett femton människor som runkar i grupp, jag har inte sett någon som helst porrfilmsinspelning, inga mystiska snopphål i väggar och ingen naken kille med mask över ansiktet som sprutar i en hink.  Inte ens en ynka liten klitoris mot en vindruta.

Istället tycks det handla om dejting. Det är vardagligt och banalt och alla har kläderna på sig. Lite trist, men jag hänger kvar och hoppas på att det snart dyker upp en kille som visar hur han bruka olla gaffeln på första dejten.

Klockan halv ett i natt bestämde min man att det var dags för ett litet samtal:

- Tag de här bladen, deklamerade han.

- Va? sa jag som vanligt.

- Du kan ta de här bladen nu! upprepade maken ivrigt.

- Vilka blad? undrade jag.

- Men åh, här, ta dem då! tjatade maken och sträckte fram sin två håriga fötter mot mig.

- Isch, jag vill inte ha dem, påpekade jag.

- Nähä. Men då får du allt sköta hela annonseringen själv! fräste min totalt obegripliga make och vände ryggen till mig och körde ner huvudet i kudden och muttrade surt för sig själv.

- Jaha, sa jag.

- Och förresten heter det inte Holje, det heter Olofström! ropade maken från sin planhalva.

- Vadå Olofström? undrade jag-

- Schhhhhh, viskade maken. Jag kan inte hålla på och prata så här mycket för då kanske jag vaknar.

Ja. Vilken katastrof det vore.

Jag gillar när ni gör som jag säger.

Och nu, lägg en femhundring i ett kuvert och adressera det till mig!

P.S. Större sedlar går givetvis också bra. Man vill ju inte vara för petig.

Jag måste erkänna en sak. Jag är medlem på familjeliv.se. Det är jag som startar alla de där trådarna och undrar om jag kan vara gravid eftersom busschauffören nös på mig, kroppsvätska som kroppsvätska liksom, och så brukar jag kolla mitt underlivssekret, för det är ju enda sättet att få veta vilken veckodag det är, och ibland, ibland, så misstänker jag att min man är otrogen, inte bara för att han åker till Ikea utan att gråta, utan även för att han hade partykallingarna på sig fast det var måndag. Och jag vet ju säkert att det var måndag eftersom jag kollade mitt sekret två gånger den dagen.

I alla fall. Jag blev nominerad i en bloggtävling där. Man vinner ingenting, men vi har ju redan pratat lite om min besatthet av att vara bäst och så, så nu måste jag vinna en hög med ära. Men först måste jag komma med i finalen. Tillräckligt många måste gå in i en tråd och nominera mig.  Och jag har lagt märke till att övriga nominerade jagar röster i sin blogg. Så nu måste jag också göra det, ett dygn försent och med bara några timmar kvar. Så om ni är medlemmar där, gå in här och nominera mig. (Jag heter Tate på familjeliv. Det anspelar förstås på det däringa konstmuseumet. Det är inte alls vad min syster envisades med att kalla mig när jag var liten eftersom Karin tydligen var alldeles för svårt och komplicerat att säga. Har jag nämnt att min syster är äldre än mig förresten?)

Ni som istället är medlemmar i Mensa kan väl nominera mig till något kul där istället.

Klart jag vill skriva en dikt till Daniel och Victoria och få tretusen kronor. Tackar som frågar. Den är redan klar faktiskt:

Ack vilken vacker kärlekshistoria

När Daniel fick sin Victoria

Victoria är ju så förnäm

Och Daniel är så full av brylkräm

Att få sin själsfrände är få förunnat

Fast jag hade inte legat med Daniel om jag kunnat

Men här mina tips till er

När ni era barn namnger

Akta er för namn som Britta

För det rimmar på mer än sitta

(och jag menar inte hitta,

titta eller spritta

inte smitta, snitta, skritta

kitta, kvitta eller försitta

ej heller tjuvtitta

eller det skånska ordet ”litta”)

 Försök att hålla sams

lägg inte pengar på trams

Fortsätt umgås med era vänner

köp gärna sovrumspersienner

Om det är busväder

Gå inte ut klädd i underkläder

Och här är en sista viktig regel

Nys ej framför en badrumsspegel

Och nu är det er tur! Alla vet vi ju att det viktigaste med en dikt är att det rimmar. Alla vet vi ju också att det är jättesvårt att komma på bra rim. Så, jag har gjort det svåra förarbetet åt er! Här är era rimord. Sätt ihop dem i vilken ordning ni vill och skapa en egen dikt:

högtid

paranoid

själsfränder

Natoländer

kalas

förstoringsglas

bröllopsnatt

extrainsatt pressdebatt

Westling

tandvårdsförsäkring

bröllop

laptop