Usch så upprörande! Jag håller helt klart med – barn ska verkligen inte behöva äta sådant!

Jag menar, titta på godiset. Titta!

Ser ni?

Onaturligt är vad det är!

Och äckligt!

Jag menar, man ser ju att det innehåller  hur mycket färgämnen som helst! Och kemikalier! Och socker! För att inte tala om att svininfluensan bor i lösgodiset. Det vet ju alla.

Men gud vad jag gillar ordet ”porrkarameller”.

Jag ser alla som skriver som mina konkurrenter. Jag vet att det inte är logiskt, men så fort någon annan  får uppmärksamhet i media så vill jag bevisa att jag är bättre än dem. På något. Vad som helst. Jag vill utmana Herta Müller på svensk rättstavning, Astrid Lindgren på kulstötning (jaja, jag vet, hon är död och så, men det påverkar ju inte direkt mina chanser negativt) och Dr House på gyttjebrottning. Inte för att jag tror att jag skulle vinna det sistnämnda, men äh…asch…ni vet.

Men idag hörde jag en intervju i P3 med modebloggerskan Sofi Fahrman som är aktuell med sin debutroman Elsas mode. Och jag kände mig inte alls hotad eller osäker. Trots att hon också bloggar och fast  hennes bok får mycket mer uppmärksamhet än min. För i intervjun påstod hon att hennes bok skulle sälja bra eftersom den är en chans för folk att få tillgång till heta ställen i som de i vanliga fall inte får tillgång till. Som bakom kulisserna på någon fjantig modevecka i Paris. Häftiga klubbar i Stockholm. Coola inne-blablan, läckra biddelbaddelställen och kändisblahan.

Och då insåg jag att jag redan vunnit. Jag har ju tillgång till hur många heta ställen som helst, Se här – en mängd heta ställen som jag har besökt de senaste timmarna:

Det finns en massa engagerade, talangfulla, medvetna och noggranna människor där ute. Och alla håller de på och renoverar och inreder sina hem. Efter att ha svirat runt på inredningbloggar och lusläst trendiga tidningar har jag råkat få en överdos av orden ”inspirerande”, ”speciell”, ”unik” och ”personlig”.

Så nu letar jag efter en tapet som är trist, vanlig och kanske lite banal.

Och när jag väl satt upp den kommer mitt hem verkligen att sticka ut.

Speciellt eftersom jag funderar på att göra underarbetet på ett slarvigt, oengagerat och lite likgiltigt sätt.

Idag satte vi upp en miniatyrbasketkorg i Samuels rum. Basket är roligt, men lite svårt att uttala. Så nu har Samuel informerat grannarna om att han ska bli en ”baksexspelare” när han blir stor.

Det är bra. För en del människor behöver tyvärr lite tid för att vänja sig vid tanken på alla dessa bollar som far runt.

Ibland lyssnar jag inte på mina barn.

Ibland pratar de, och pratar, och pratar, och det handlar om pappersflygplan, och godis, och födelsedagar, och sandslott, och kaviar och vem som egentligen skulle klappa vår katt först och vart pumpor bor egentligen. Och sedan blir det tyst. Och någon av dem tittar förväntansfullt på mig, och jag inser att det är här mina visdomsord bör komma in. Nu ska jag säga något djupt och vettigt och sant om pappersflygplan eller katter, men jag vet inte vilket så jag vågar inte klämma till med att man ska vika dem på mitten och kasta.

Då brukar jag ropa ”här kommer en spindel” och så låter jag min hand springa över bordet och kravla upp på dem och kittlas lite tills de bryter ihop av skratt och glömmer allt om katter, flygplan och kaviar.

Ibland på jobbmöten slutar jag lyssna också. Det pratas om budget, och handlingsplaner och anställningformer och sedan blir det tyst och alla tittar på mig.

Och då, då skriker förstås alla mina instinker ”fort, spindelhanden, spindelhanden!”.

Skitinstinkter.

Halkade in på Dansbandskampen i samma ögonblick  som Peter Settman läser upp vilka band som ska få spela en Tomas Ledin-låt. Och jag fattar inte riktigt. Har dessa band gått vidare, eller ska de bara straffas lite?

Vilka otroligt trevliga och väluppfostrade bloggläsare jag har! Tack så jättemycket för alla grattis!

Och nu över till lite viktig information för föräldrar.

Det finns tydligen ett klädmärke som heter Little Minds. De är jättdyra, men med all rätt eftersom de tydligen stimulerar bebisen syn, känsel och hörsel. Detta sker genom att kläderna har applikationer och mönster, samt insytt prasselpapper.

Jisses. Inte konstigt att de där grottmänniskorna envisades med att bajsa i naturen, inte kunde köra bil eller twittra. De där björnfällarna de hade på sig prasslade ju inte alls.

(Eller så klädde de sig inte i björnfällar. Vad vet jag, jag var en väldigt ostimulerad bebis.)

Idag är det min födelsedag.

Ni vet vad det innebär, eller hur?

Precis.

Idag kommer inte en enda kommentar utan ordet ”grattis” bli godkänd.

Idag hade vi besök av VD:n samt vice VD:n för Sveriges Radio. Så imorse bestämde jag mig för att jag för ovanlighetens skull skulle sminka mig. Man måste ju tänka på sin karriär och vara väl förberedd ifall en VD springer förbi och desperat hojtar ”vi behöver någon med mascara till ett chefsjobb – snabbt som fanken!”

Samuel blev dock lite bekymrad över att jag spenderade så lång tid på toaletten imorse.

- Vad gör du mamma? undrade han. Bajsar du?

- Jag sminkar mig, svarade jag.

- Jaha. Kan du inte bajsa istället?

Jo. Jag kan bajsa istället för att sminka mig. Men jag känner mig osäker på om det skulle ha samma effekt.

Jag tycker att vi kör ett litet tema här på AlltomBarn idag.

Ni vet svininfluensan? Och vaccinationen? Det går ju vissa rykten kring dessa båda fenomen. ”Tänk” säger en del människor som verkligen tillbringat mycket tid just med att tänka på olika saker. ”Tänk om det är en konspiration? Varför skulle de annars tjata så mycket om att vi ska vaccinera oss? Vad innehåller den där sprutan egentligen? Är det är ett sätt att decimera befolkningen? Kommer vissa utvalda supermänniskor, såsom Zlatan, Bonde-Roger, Carola och Bert Karlsson, att hoppa över vaccineringen/dödssprutan och därmed leva vidare och avla fram en ny superras? En superras som både kan odla sin egen sallad, sparka iväg den jättelångt, lägga den åt rätt håll, samt vägra äta den eftersom det är ”mat för fjantar?” Ja, vi kan ju inte bevisa att det är så. Men vågar du chansa?”

Till er vill jag bara säga det här: Jag tror ni har rätt. Jag tror fullt och fast att det är en konspiration. Jag tror att makthavarna satte sig ner tillsammans. De åt en god makthavarmåltid - utan sallad – och drack lite välsignat makthavarvin. Sedan sa de ”jahapp, vilka vill vi utrota?”. ”Hm, tja, jag vet inte, jobbiga människor kanske?” ”Ja! Jobbiga människor! Sådana som misstror oss.” ”Ja, sådana! Och sådana som säger emot och så!” ”Ja, dem också!” ”Och alla konspirationsfanatiker!” ”Yes!” ”Hur gör vi det då?” ”Vi skapar en sjukdom och sprider ut den.” ”Men hur ser vi till att den bara drabbar de där jobbiga människorna då?” ”Det kan vi tyvärr inte se till. Sjukdomen kommer drabba alla urskillningslöst. Men det är lugnt. Vi har nämligen ett vaccin som faktiskt skyddar mot sjukdomen.” ”Aha. Men hur ser vi till att bara rätt människor vaccinerar sig? Och att de där jobbiga inte gör det?” ”Lätt! Vi erbjuder det till alla. Till precis ALLA som VILL vaccinera sig. Sedan säger vi att det är gratis, och att vi verkligen, verkligen rekommenderar att de tar det. Och så sätter vi oss med armarna i kors och lutar oss tillbaka.”

Det behöver förstås inte vara såhär. Det är bara en teori jag har. Man kan ju alltid chansa på att jag har fel.