Så här på årets sista dag vill jag ta tillfället i akt och be om ursäkt.

Förlåt för att jag inte uppfostrat mina barn ordentligt. Förlåt för att jag inte gjort dem så trafikvana som dina, så att de vid tre års ålder är redo att på ett härligt självtständigt sätt springa i förväg på en parkering med ett par tusen stressade nyårsshoppande människor medan du fokuserar på viktigare saker, såsom att prata med någon du känner, eller ta ett bloss.

Jag vill även passa på att tacka för förtroendet. Tack för att du på ett alldeles självklart sätt tar för givet att jag är en uppmärksam bilförare som ser den där lilla röda bollen på din dotters mössa trots att den med bara med en centimeters marginal sticker upp ovanför kanten på min bakruta. Och så fiffigt av dig att sätta en sådan mössa på ett av dina barn, som bonus backade jag då inte heller över ditt yngre, kortare och mösslösa barn. Det är vad jag kallar syskonkärlek!

Men när jag nu ändå pratar med sig så vill jag gärna passa på att fråga exakt hur man går tillväga när man gör en treåring så trafikmedveten som du tror att din är? Kör man på dem med en radiostyrd bil varje gång de glömmer att titta åt båda hållen innan de lämnar sitt sovrum? Eller nöjer man sig med att hänga en bjällra runt halsen och slänga ut dem i en korsning när de just lärt sig gå?

Tacksam för snabbt svar. Dessutom vill jag passa på att hälsa till den där härliga farbrorn som så omtänksamt testade mina reflexer genom att strunta i sådana bagateller såsom väjningsplikt, och i full fart körde ut rakt framför mig  innan han på ett föredömligt optimistiskt sätt körde vidare mot körriktningen i fel fil. Hej på dig farbror, vill jag säga, och tänk så kreativt det är av dig att inse att man kan kompensera för bristande synförmåga genom att köra en riktigt stor stadsjeep!  För om du bara hör lika dåligt som du ser, så hade du nog inte ens märkt när min bil mosades mot din.

När man renoverar ställs man alltid inför vissa val. Och ibland är det viktigare än annars att välja rätt.

Ett klinkergolv är ett viktigt val. För det ska förhoppningsvis ligga där ett tag. Och inte är det skoj att ta bort plattorna om man ändrar sig. I och för sig kan man lägga klinker ovanpå klinker, men om man redan har så lågt i tak i källaren att inte en enda åttiotalsfrisyr skulle få plats, så är det inte en bra idé att bygga på höjden. 

Men jag är en van klinkerväljare. Och jag har några tips att dela med mig av.

Titta på flera olika sorter. Och när du valt ut ett par stycken, så ska du alltid be om att få låna hem en av varje platta. På så sätt kan du placera dem på platsen där de ska ligga, och så kan du direkt se hur de olika färgvalen harmonierar med omgivningen. Ibland vill man ju ha en diskret färg som smälter in bland de övriga, men ibland är man ju snarare ute efter kontraster. Ta även hänsyn till övriga attiraljer och detaljer som kommer finnas i rummet. Med hjälp av färgen på golvet kan du antingen dölja dem, eller framhäva dem.

Här är de tre plattor vi väljer mellan till vår källartvättstuga:

Vad säger ni? Dölja eller framhäva?

Jag blir inte jättesugen på att tvätta när jag ser vår tvättstuga.

Inte heller får jag en obetvinglig lust att stå där och stryka min skjorta, eller hänga mina trosor på tork.

Därför gör jag nu om tvättstugan.

Det råder dock vissa oklarheter kring om det existerar en tvättstuga som får mig att bli sugen.

En naken Brad Pitt skulle dock få mig att bli sugen.

Fast inte på tvätt.

Men på att hänga mina trosor på tork.

Det känns som om bloggvärlden stänger över jul. Men jag passar ändå på att hälsa på bloggar om hus och hem och renoveringar.

Renoveringsbloggar jag inte gillar:

”Här är en bild på den kombinerade föredetta kyrkan/väderkvarnen vi köpte. Medan jag målade naglarna passade min kära make ManligaMats på att ta bort alla väggar inomhus, samt flytta ytterväggarna en meter åt höger så att vi skulle få lite trevlig morgonsol in genom köksfönstret utan att fälla den vackra gamla eken. Sedan bilade han upp golvet, grävde ut två miljoner ton gamla bävrar och sand, sorterade dem i storleksordning bara för skojs skull, samt grävde en liten genväg till Kina innan han fyllde igen allt med egenhändigt krossad makadam som han tillverkat genom att slå skallen i den lilla klippväggen i sydvästra hörnet av vår tomt. Själv satt jag här i godan ro och valde ut löjligt dyr marmor som vi ska specialimportera från Marmonien, slå sönder, och limma ihop för att få den där rätta begagnade känslan. Här är förresten en bild på våra släktingar som allihop förstås jobbar inom byggbranschen och älskar att tillbringa sin lediga tid med att dra el och bajsrör hemma hos oss, samt byta plats på alla våra fönster, enbart för motionens skull. Som tack brukar jag le vänligt och klappa händerna riktigt, riktigt försiktigt för att inte förstöra det där nagellacket.”

Renoveringsbloggar jag gillar:

”Här är en bild på vår källare. Vi hade tänkt lägga klinkers där i helgen, men eftersom någon idiotiskt föredetta ägare målat golvet med en olämplig färg så var vi tvugna att hyra en jävligt dyr slipmaskin och slipa bort skiten. Tyvärr råkade jag köra slipmaskinen över min fot, så vi har tillbringat lördagskvällen på akuten där läkarna turades om att skratta åt mig. Därefter skulle jag bila upp den gamla golvbrunnen, men då sprack något jävla skitrör som sprutade ut gammalt äckligt vatten på de nymålade väggarna och på mig. Jag kräktes lite i smyg i det vänstra hörnet av den här bilden, men jag tror inte att gästerna, som vi glömt att vi bjudit in, märkte det eftersom vattnet var ungefär två decimeter djupt när de kom. Så istället för dans på det nylagda klinkergolvet så hade vi ett väldigt trevligt ankrace med sonens badankor. Torsten vann och såg mycket nöjd ut när vi räckte över vinsten, som bestod av ett par praktiska gummistövlar, samt torra strumpor. Nu ska jag ringa försäkringsbolaget och fråga om det är okej att teckna en sådan där hemförsäkring i efterhand. Håll tummarna för mig!”

Någon som kan tipsa mig om en sådan blogg?

Utråkade ungdomar på julafton:

- Ingen som ska gå och köpa tidningen snart?

- Hö, hö, sa min man, a.k.a den store komikern. Det är ju ingen som behöver gå och köpa tidningen, vi kan ju läsa den på internet!

- Ingen som ska gå och uppgradera bredbandet snart?

Utrråkade ungdomar versus maken 1-0.

Igår sov Ellinor halva dagen. Sedan vaknade hon till och väste ”imorgon ska jag klä ut mig till jultomten. Kabooom!”

Antingen feberyrade hon. Eller så har vi misslyckats i våra försök att förklara vilken yrkesgrupp tomten tillhör.

Men idag står hon på bordet och jonglerar med köttbullarna som vanligt. Och jag upptäckte just att vår sunkiga badmatta går att tvätta i maskin i 40 grader.

Det är ett sant julmirakel.

God jul på er allihopa!

Min syster skickar alltid ett webbaserat jukkort med musik och bilder från året som gått. Det är bilder på nyfödda barn, större barn som börjar skolan, barn som vinner priser, barn som skadar sig, barn som får opereras, hundar som avlivas, ny hundvalp och vackra sommarbilder.

Jag gråter alltid när jag läser deras julkort. Tänk så mycket som hänt på ett år. Bra saker, sorgliga saker, saker som kunnat gå riktigt illa men som ordnade upp sig.

Jag vill också få er att känna så. Så här är från oss alla, till er alla – en sammanfattning av vad som hänt sedan förra julen. Ta fram näsdukarna, och nynna gärna ”we shall overcome” eller ” i en sal på lasarettet” för jag har tyvärr inte möjlighet att lägga på musik.

Vi börjar med dagen efter julafton. Då kom svärmor kom på besök med sin kamera.

Strax därefter kom jag på en jättebra idé och bad svärmor att lyfta lite på fötterna.

Ungefär samtidigt som jag började kasta ut golvet på altanen åkte svärmor hem. Vi som var kvar byggde ett nytt rum till Samuel.

Ellinor fick förstås också ett eget rum.

Ellinor var sjuk.

Vi byggde fler rum. Jag lärde Samuel hur man använder en spackelremsa.

Samuel lärde mig hur man enkelt och snabbt fixar fram ett par nya skor.

Ellinor lärde sig vad som är babord i en kartongbåt.

Ellinor var sjuk.

Maken tyckte att det var lite frusterande att vabba hela januari och februari.

Ellinor var sjuk.

Vi satte ribban högt gällande flest fondväggar i ett och samma rum.

Vi skaffade en rolig vattenraket till barnen.

Jag träffade Sverker och försökte lägga alla små detaljer på minnet.

Barnen fick en rolig vattenleksak.

Vi bestämde oss för att försöka dra uppmärksamheten från det faktum att Ellinor fortfarande använde blöja och napp.

Hösten kom. Jag åkte på bokmässa och tränade på min försäljarmin.

Ellinor var sjuk.

Barnen fyllde år och fick roliga leksaker.

Vi började med hudvård.

Vi insåg att barnen antagligen inte fick tillräckligt näringsriktig mat.

Ellinor var sjuk.

Maken hjälpte till med lussebaket trots att det var någon form av sport på teven.

Och så var vi framme vid årets jul.

Har jag nämnt att Ellinor är sjuk?

Trevligt samtal med tonåringar i huset intill:

- Hej, jag skulle bli väldigt glad om ni inte stod ett par meter från vårt hus och sköt raketer halv elva en vanlig vardagskväll. Vi har en sjuk liten treåring som ni just väckte och som blir rädd av ljudet.

- Öh, öh, synd om er då.

- Jag, jag tycker det är lite synd. Om ni av hormonfyllda anledningar måste skjuta raketer just nu, kan ni inte gå ut på den jättestora ängen en bit bort?

 - Öh, man får göra som man vill, hö hö.

- Jag är ganska säker på att det inte är sant. Man ska egentligen ha tillstånd för att skjuta raketer i villaområden så här en vanlig vardag.

- Öh, då har vi det då. Öh. Hö. Hö.

- Det tror jag i och för sig inte, men kan ni inte bara vara lite schyssta och inte skjuta raketer här och nu?

- Öh. öh, vi får göra som ni vill. Öh, vad spelar det för roll om vi skjuter raketer?

- Hörrni, en dag kommer ni kanske också vara vuxna med små barn och kanske det här känns mer begripligt.

- Hö hö, öh, jag räknas faktiskt som vuxen nu öh!

- Ja, men jag skulle i alla fall bli glad om ni slutar skjuta raketer nu.

- Öh, öh, jävla öh, öh, kärring, öh.

Sedan gick jag hem, proppade i vaken unge medicin, tog hand om en nerkissad madrass, lugnade barn och muttrade.

Tonåringarna gick in och hämtade lite större raketer.

Och om min brevlåda är bortskjuten imorgon antar jag att jag vet vem som gjort det.

Men grannarna kommer inte ha någon aning om vem som stoppade ner den nedkissade bäddmadrassen i deras brevlåda.

Hö hö.

Idag var jag runt på elektronikkedjorna i byn och letade efter en ny mobiltelefon. Barnen följde hjälpsamt med för att provtrycka knappar. I affär nummer tre lutade Ellinor sig mot mig och viskade:

- Mamma. Kan vi gå hem snart?

- Har du tråkigt? undrade jag som den förstående mor jag är.

- Nä, sa Ellinor och tittade skyggt mot den femte försäljaren som raskt närmade sig tillsammans med sitt standardiserade och totalt orörliga bakåtslickade försäljarhår. Men mamma, jag tror inte att jag riktigt passar in här.

Samuel är noga med hejdåritualerna. Första ska man kramas. Sedan pussas. Sedan en puss på handen, vilket härstammar från tidigare i höst, då vi försökte ersätta hans slickande på folks snoriga kinder med ett slickande på en annan kroppsdel. Vilket vid närmare eftertanke kanske inte var så innovativt med tanke på att händerna antagligen har både snor och magsjukebakterier på sig. Men Samuel uppskattade ändå försöket, tackade för tipset och la raskt till det i ritualen.

När man pussat alla bakteriehärdar går man över till ännu en kram, och sedan ska det vrålas ”aaaaaah, jag tappade min puss!” och så börjar man om. Slutligen går den som ska gå ut genom ytterdörren, varvid Samuel springer efter, öppnar den och vrålar ”kör försiktigt!”

Om det inte är Samuels pappa som går förstås. Då rusar Samuel till dörren, öppnar den och vrålar ”säg till busschauffören att köra försiktigt, pappa!”

Jag utgår från att min kära make verkligen gör det varje morgon. Allt annat vore att svika sin förstfödde och ende sons förtroende. Och det är sådant barn minns.

I alla fall om deras mammor hjälper till.