Då och då ploppar det upp diskussioner  om hur privat och utlämnande man får vara på bloggar. En del säger att man absolut inte ska blogga om sina barn, för om tolv år när de är tonåringar så kan deras mobbare leta upp pinsamma fakta på förälderns gamla blogg och använda det mot de stackars barnen.

Så till mina barns framtida mobbare vill jag bara säga det här:

Hej!

Jag väger redan ganska mycket. Det gör antagligen inte du eftersom du är en deprimerad tonåring som svälter dig själv och tillbringar fem timmar framför spegeln varje dag. Tolv år från idag lär jag väga ännu mer för jag har usel självkontroll och chips i köksskåpet bakom mig. Och snart kommer jag hem till dig för att sitta på dig. Antagligen kommer jag inte flytta mig på ett tag, för jag är ganska lat. Vi ses!

Puss, puss!

P.S. Jag känner på mig att chili con carne kommer vara min älsklingsrätt om tolv år.

Kvällens teveprogram:

Det har även visat sig att ett teveteam med ett par tre kameror som följer brottslingar dygnet runt, kan vara en verkningsfull faktor för att förhindra återfall.

”Ja vi har filmat Magnus i flera veckor nu, och vi har faktiskt inte sett honom begå ett enda inbrott!”

Kolla! Dagens reafynd!

De är vattenresistenta. Precis som Val Kilmer i sin gummidräkt.

Jag kan knappt bärga mig tills jag slår mig nästa gång.

I veckan bytte vi vår gamla elpanna mot en ny modern tingest, så att vi ska kunna få en jämn och behaglig värme så här mitt i vinterkylan.

Och nu när vi har uppnått det målet tänkte jag baka lite bröd. Någon som har ett recept där där brödet ska gräddas i fem, sex timmar med öppen ugnslucka? Alternativt ett recept där man ska sitta inne i ugnen och varsamt hålla degen i händerna?

Häromdagen intervjuade jag de supertrevliga skådespelarna Nassim Al Fakir, Ayla Kabaca, Mari Götesdotter och Andreas Nilsson från familjemusikalen Banankontakt som turnérar tunt i landet.

Ayla kanske några av er känner igen från Bolibompa. Dock var hon programledare strax innan jag hade ett enormt behov av, jag menar före barnen blev Bolibompafantaster, så henne minns jag knappt därifrån. Men Nassim minns jag. Så jag  var lite nervös under intervjun. Det här klippet kanske förklarar varför:

Det visade sig att Nassim är exakt så i verkligheten.

Minus tomaterna.

IKEA anordnar SM i kylskåpspoesi. Riktigt roligt.

Fast jag känner att Björn Ranelid sabbar min dikt lite.

Det finns många svåra frågor i livet Och så finns det andra frågor på internet. Som den här:

Gud vad svårt.

Kan det vara handväska?

Jag vet inte, men ibland tycker jag att min man tänker lite för mycket på sig själv. Han menar nog inget illa, men det är ”jag, jag, jag” hela tiden.

Som häromdagen när han var ute med ungarna. De byggde en snögubbe. Mysigt och gulligt kan man tycka. Sådant som en god far gör.

Men så såg jag det.

Han har ju byggt en snögubbe som är en exakt kopia av honom själv.

Till och med den där mystiska lutningen från i lördags kväll fick han med.

Samma hatt också.

Tack för all den vackra kylskåpspoesin. Men folk på jobbet undrar varför jag envisas med att prata engelska hela tiden.  Är vårt stackars vackra svenska språk så fattigt att det inte ens räcker till en kylskåpsmagnet?

Tänk på Strindberg. Han lyckades skriva flera böcker, bland annat en provocerande bok om ovanligt färgglad inredning, trots att han varken hade dator eller plattång. Det kan inte ha varit lätt. Dessutom skrev han en pjäs om sin dagisfröken Julie, som förövrigt var den som startade den där pornstarmösstrenden. 

Här har jag ritat en egen bild på Strindberg eftersomn jag känner mig lite osäker på bildrättigheter och så, men ändå vill lätta upp inlägget något:

Och vad gör vi med vårt Strindbergska arv? Jo, vi ignorerar det. Vi köper amerikanska kylskåpsmagneter. Och tillverkar egna, obegripliga magneter. Här är förresten min favorit:

Fast jag misstänker att det helt enkelt är ett snott citat från Kafka.

På mitt jobb sitter vi i ett så kallat öppet kontorslandskap. Det är bra, för man har alltid någon att prata med. Jag tycker om att prata med folk. Ibland kanske folk inte vill prata med mig, men eftersom de är måste jobba så måste de även sitta kvar på sina platser.

Förra veckan läste jag alla mina mail högt. Jag tror folk gillade det.

Den här veckan tänkte jag besvara alla frågor med hjälp av citat från kylskåpsmagneter. Någon som vill dela med sig av ett?