Hej!

Du befinner dig på alltombarn.se. Här kan du få tips om hur du får din bebis att skratta. Och det vill man ju. Glada bebisar ger glada föräldrar. Men kanske har du gett den glada bebisen mat femton gånger inatt? Då kanske du inte orkar klicka på länken. Så här kommer ett av de bästa tipsen:

- Zinkpasta, hahahahaha! gurglar din bebis förtjust. Så himla roligt!

Fast om din bebis mot förmodan inte alls skrattar åt zinkpasta i rumpan så kan du prova mitt knep: Få pappan att ramla. Sällan har mina barn skrattat så mycket som när maken snubblat över en skallra och kraschlandat på brädgolvet.

Det är sååååå värt det. Och om pappans lille rumpestump skulle bli lite öm är det bara att ta fram den där zinkpastan. För vem mår inte bättre med en varm och torr bakdel?

I morse vaknade jag av att fåglarna kvittrade utanför mitt fönster.

Om man lyssnade riktigt nog kunde man höra att de sjöng ”jävla snö, jävla snö, jävla snö”.

Det hela var så vackert att jag beslöt mig för att måla en tavla.

Så låt mig stolt presentera ”Fem sångfåglar utanför mitt fönster”:

Som ni ser blev den så bra att jag ramade in den.

Nu blev jag lite osäker här. Så alla ni experter på burgundisk köttgryta. Vad säger ni?

Mer peppar.

Mindre peppar.

Alldeles lagom mycket peppar.

Egentligen har jag väl inget emot OS. Det är bara det att det tar så himla mycket plats i min teve.

Det beror förstås på att det är så många deltagare, och så många olika sporter. Men båda dessa problem borde man kunna lösa genom att helt enkelt kombinera några av tävlingarna.

Curling kunde man till exempel kombinera med skidskytte.

Att OS sedan skulle påminna lite mer om CSI får man väl se som en extra bonus.

Passande vinterkonversation vid middagsbordet:

Vuxen person 1: Jisses vad mycket snö! Det slutar ju aldrig heller. Kolla hur stora snöhögar de skottat upp här utanför idag.

Vuxen person 2: Ja jag vet, vi kunde inte parkera på gatan som vi brukade. Där var bara en jättestor snöhög.

Vuxen person 3:  För att inte tala om snöhögarna vid parkeringen vid Coop. De är ju dubbla min höjd minst!

Mindre vuxen person som vi kan kalla för ”E”: Och min katt gjorde en liten hög innan. På mattan.

Barnen har en magnetisk klippdocka som de av oklar anledning döpt till Dr House. Favoritleken just nu är att klä honom i märkliga outfits. Varpå jag måste utbrista ”nämen, sådär kan väl inte Dr House se ut!”

Och sedan är det min uppgift att klä av honom.

Det känns fint att vi äntligen hittat en lek som är lika rolig för mamma som för barnen.

Timoteij vann deltävlingen igår med låten Kom, men anklagas nu för låtstöld. Skivbolagsdirektören Per Sonerud tycker att refrängen är snodd rakt av från Sareks Vinterland. Minst 20 personer hörde av sig till honom igår och påpekade likheterna mellan låtarna. Vilket alltså innebär att 100 % av de som då hade hört Vinterland höll med honom.

Nu har ganska många fler hört Vinterland. Folk googlar och youtubar låten för att själva bedöma om det verkligen är en stöld.

Man skulle nästan kunna misstänka att det är något slags PR-trick.

Jag kan dock inte göra någon bedömning av det hela. Jag är totalt omusikalisk. Jag kan bara producera ord. 

Så lite upprörd är jag förstås över att Timoteij snott texten rakt av från mig. Redan för två år sedan stod jag på Ica Maxi och vrålade ”kom, kom, kom” efter Samuel som krupit in under dörren till provhytterna i baddräktsavdelningen.

Så nu söker jag efter kvinnan i femtioårsåldern med gott självförtroende och undermålig kroppsuppfattning, som provade en rygglös baddräkt i storlek 38. Du måste vittna till min fördel. Som tack kan du få tillbaka det vadderade inlägget till din vänstra behåkupa.

I min ungdoms glada dagar brukade folk använda uttrycket ”mycket prat och lite hockey” för att beskriva människor som var bättre på att skryta om sina planer än på att genomföra dem. Så här i sportsäsongstider hade jag önskat att uttrycket kunde användas för att beskriva mina dagar på ett mera bokstavligt sätt, men skit samma, det var inte det jag skulle skriva om.

Så tillbaka till folk som säger saker, men som inte gör saker. Jag har lagt märke till att ni påstår att ni ska ha reflexvästar på er i tevesofforna hädanefter. Man skulle lätt kunna misstro er, men det gör jag naturligtvis inte. Att jag vill ha bildbevis handlar mer om att jag vill piffa upp bloggen med bilder på trevliga bloggläsare i glansiga färgglada saker. Och på att jag vill variera flödet av bilder till min inkorg – av någon anledning har ni än så länge mest mailat mig bilder på spindlar. Det är i och för sig väldigt omtänksamt av er, jättetack verkligen, men ibland känner man ju för något annat.

Så, på med reflexvästarna, fram med godiset, och så kameran då förstås. Och så mailar ni bilderna till karinlindell@hotmail.com.

Och om någon av er lyckas få på en spindel en reflexväst, så är det okej att bifoga den bilden också.

Era stackare. Där har ni suttit och väntat på bilder av den nyrenoverade tvättstugan. Jamen okej då. Så här såg den ut innan:

Numera är det lite finare. Och med annan färg. Eftersom det finns en vuxen man och en vuxen kvinna i det här hushållet, men bara en vuxen som viker tvätt, så fick den sistnämnda välja accentfärg.

Ja, jag erkänner. Vi gjorde det ofattbara. Vi var så pass fantasilösa att vi lät könet på den tvättansvariga bestämma färg. 

Men jag antar att jag kan vänja mig vid ollonrosa.

Idag har Ellinor bytt diet:

- Kan jag få en godis mamma?

- Nä, man kan inte äta godis varje dag.

- Kan jag få chips mamma?

- Nä, man ska inte äta en massa chips heller.

- Kan jag få ostbågar då?

- Det är inte nyttigt.

- Kan jag få en klubba då?

- Det är faktiskt farligt att äta för mycket godis och chips och ostbågar.

- Men mamma, vi kan ju ha reflexvästar på oss.

Aha. Tänkte inte på det.