Kissie svarar på frågor i sin blogg:

Jag ser fram emot det. Ska bli spännande att få veta just vad succsess är.

Inte för att vara petig, för det är helt okej med mig om folk bara kan stava till ett enda engelskt ord. Så länge det råkar vara samma ord som ens första låttitel.

Eller dictionary.

Jag läste på bloggkommentatorerna att det just nu är väldigt trendigt att marknadsföra Helosan. Tydligen har ett antal storbloggare gjort detta, och allihop har använt ungefär samma ord för att beskriva hur len man bli av Helosan, och hur de alltid har med sig den. Helson är ju alltid helt rätt.

Så. To be a storbloggare, you have to act as a storbloggare.

Klart jag använder Helosan. Man kan nästan säga att jag är beroende. Ty Helosan kan användas till så mycket.

På mackan.

Mmm, även grovt bröd blir mjukt med Helosan.

För att lämna kärleksfulla meddelanden till maken.

Har man det lite trist en regning dag kan man låta ungarna leka med Helosantuben, och sedan försöka fånga dem.

Och om jag minns rätt så använde faktiskt min första kärlek Helosan.

Observera att jag bekostat min tub själv. Jag köpte den på Ica Maxi. Jag hittade den på nedersta hyllan mittemot SPA-avdelningen som bland annat innehöll blått badskum. Det köpte jag också. Inget annat ger så mycket SPA-känsla som blått badskum. Det ger ett ”välgörande skumbad med avkopplande och mjukgörande effekt”. Mycket görande i det skummet helt enkelt.

Jag kan tycka att mitt nya bloggverktyg är lite väl hispigt. VARNING! utbrister den varje gång jag ska godkänna en kommentar. Men en varning är minsann inte nog, tänker bloggverktyget. Tänk om bloggaren sitter och halvsover och inte riktigt uppmärksammar det stora som håller på att hända här. Eller, ve och fasa, tänker bloggverktyget. Tänk om bloggaren är full? Många bloggare tycks fylleblogga nuförtiden, grubblar bloggverktyget bekymrat. Och tänk om de sedan fyllemodererar kommentarer? Så här kan vi inte ha det, utbrister bloggverktyget och stampar bestämt med foten. Jag tänker minsann ställa frågan som alltid, alltid borde ställas till fulla människor!

Herregud, det är en kommentar det handlar om, inte en trekant med Bert Karlsson och Gunde Svan.

Barnen har fått ett träpussel av sin mormor.

Det är ett himla fiffigt pussel. Man kan pussla ihop det på två olika sätt.

Antingen kan man sätta ihop bitarna i varandra.

Eller så kan man försöka få ner alla bitarna i trälådan pusslet levererades i, på ett sådant sätt att locket fortfarande går att stänga.

Det är tydligen fusk att elda upp de två bitarna som alltid, alltid sticker upp.

Mona pratade med mig på Facebook. Såhär sa hon:

Nu tycker jag faktiskt att hon är lite väl kategorisk. Ökade klyftor står inte alls i något slags motsatsförhållande till fler jobb.

Inom vissa branscher är en stor klyfta faktiskt en tillgång.

Den här bilden har jag på mitt CV

Jag har ett knep.

Ibland i samband med att jag säger nej till ungarna så kittlar jag dem som distraktion. Typ såhär:

- Maaaaaaaaaaaaamma, får vi glass?

- Nej.

- Wuäääääääääääääääää GLAAAAAAAAASS  yyyyyyyyyyyyyyyyl gla…

*Killekillekillekillekill*

- Iiiiiiih fniss, fniss!

Det råder dock viss osäkerhet kring om den här tekniken kommer funka tills de flyttar hemifrån.

- Mamma, kan jag få åka till Roskildefestivalen och tatuera mig med hjälp av en rostig kniv medan jag fyllekräks?

- Nej inte i år älskling.

- Wuääääääääh alla andra får och du är världens taskigaste mors…

*killekillekillekillekilla*

Men åh vad ni tjatar. Det finns ju liksom inget recept på den däringa midsommarpajen. Det är ju det som är problemet. Det är därför den smakar lite annorlunda varje gång. Men ungefär såhär stod det i originalreceptet som jag såg för 17 år sedan:

Pajdeg:

Lite mindre smör än vanligt

En medelstor potatis som ersätter det förlorade smöret

Salt

Tre deciliter mjöl

Lite vatten

Riv potatisen, blanda med resten, tillsätt vatten, klafsa ner i en vanlig pajfrom, kyl, pensla med ägg, tortera lite medelst gaffel, ha i ugnen på normal pajdegstemperatur tills den blir gyllenbrun och färdig ty den skall icke in i ugnen ännu en gång.

Pajgegga:

Två till fyra kycklingfíléer (lite beroende på om det är kycklingkyckling eller godzillakyckling). Laga till dem och dela dem i mumsiga munsbitar.

Blanda tre deciliter créme fraiche, lite mer än en halv deciliter chilisås, någon tesked curry, salt, samt ett par pressade vitlöksklyftor. Smaka av och häll i för mycket curry. Säg ”hoppsan”.

Finhacka lite mer än en deciliter röd parika, lite mer än en deciliter grön paprika, en deciliter syrligt äpple samt gul lök i lite mindre mängd. Ta eventuellt lite mer paprika, det är ju så nyttigt. Ångra dig när du hällt i parikan för så jävla gott är det inte.

Blanda ihop kycklig, grönsaker och créme fraicheblandningen till det ser ut som kattmat. Lägg kattmaten i pajformen, dekorera skiten med större bitar paprika och le vänligt när folk säger att den är god.

För det är den faktiskt.

Och nu, en klicklänk för alla er som inte gillar mig tillräckligt mycket för att orka skriva in ketchupmamman.se i adressfältet.

KLICK

Vickan är ett föredöme. Hon har redan uppdaterat sina länkar med min nya adress. Andra föredömen i bloggadressfrågor är Maja Gräddnos som en gång la lappar i folks kalsonger, och Ann-Christine som släpade med sin dotter ut i den smällkalla vintern och tvingade henne att hålla plakat framför Gävlebockens webkameror. Gör något liknande du också! Har du liveshower framför din egen webkamera? Skaffa en intimtatuering och gläds åt det faktum att min bloggadress är kortare nu! Har du en egen blogg? Skriv ett blogginlägg om idioterna med intimtatuering och länka hit!

Ju fler vi är desto roligare!

För mig i alla fall.