Det kan bli fel när tankemössan är lite för tajt
Japp, jag har handlat på Lindex. Trots senaste tidens rubriker. Rubriker som för övrigt knappast handlar om det faktum att det är skillnad på så kallade kill- och tjejstorlekar, för det är ingen nyhet. Det har alla föräldrar vetat länge. Nyheten är snarare att en anställd på Lindex kläckt ur sig att skillnaden beror på att killar busar runt mer än flickor, och därför behöver mer rörelsevidd i kläderna.
Jag gillar givetvis att hela fenomenet uppmärksammas. Naturligtvis bör kläder i samma storlek vara lika stora. Dock har jag svårt att ge mig in i just den debatten eftersom jag generellt anser att det inte ens finns anledning att dela upp småbarn i pojkar och flickor. Men att det finns personer som gör det och som därmed tycker att det är skillnad på pojkars och flickors lek och rörelser, är inte heller någon nyhet. Just den här personen råkade bara jobba på Lindex. Hon är antagligen varken anställd eller utbildad för att tala för Lindex. Därför tycker jag att citatet från Lindex presskontakt, som bör antas tala för hela företaget, är värre i alla sin enkelhet:
- Tjejer kan ha lika mycket spring i benen som killar, säger Kristina.*
Aha. De kan det. I undantagsfall. Om man tränar upp dem litegrann. Eller kanske tar deras docka och springer iväg med den?
Sådana här små språkliga detaljer tycker jag nästan är värre än de stora blaffiga replikerna som vem som helst kan genomskåda. Men att välja dessa små ord. Att säga ”kan ha lika mycket spring” istället för ”har lika mycket spring” bekräftar fortfarande de traditionella könsrollerna, fast på ett sådant sätt att nästan ingen säger emot. Därför gillar jag inte heller påståenden såsom ”killar kan ha rosa”. Det låter lika illa som ”tjejer kan också köra bil” och ”män kan ta hand om barn”. Känner man sig tvungen att sätta in ordet ”kan” signalerar man att man faktiskt har påpekat något oväntat, istället för något självklart. Och jag vill inte att det ska vara något oväntat att tjejer kan springa och män ta hand om barn.
Däremot vore det befogat att använda ordet kan i meningen ”tjejer kan springa och köra bil samtidigt”. Det vore ju onekligen lite annorlunda och oväntat.
Så, i alla fall. Vi var på Lindex idag. Samuel valde en mössa. En så kallad tjejmössa. Vilket förstås innebar att han fick köpa en storlek större än vanligt för att den skulle passa.
Detta eftersom tjejers tankar är mer begränsade, och därför behöver de inte lika mycket tankevidd i sina mössor. Killar tänker däremot på stora ting.
Typ bollar, elefanter och flygplan.
Och killkläder förstås.
Figuren på fönstret köpte vi också idag. På BR. Det är en leksak som man ska kasta på dörrar och fönster, så klättrar den ner av sig själv. Eller så tappar den två ben vid andra kastet, och faller död ner. Trots att Samuel inte ens busade runt utan till och med kastade tjejkast. Tack för det, BR.
* Citatet är hämtat från Stockholmsfolket.se. Jag reserverar mig därmed mot eventuell felcitering från deras sida. Jag reserverar mig även mot vinterkräkssjukan och influensan. Hoppas det hjälper.
lördag, 29 januari, 2011, klockan 16:16
Jag har inte läst din blogg så länge, men den friskar upp vilken tråkig dag som helst.
Tack!
Åh vad du är bra!
Det är, som du säger, bra att detta har uppmärksammats. Men tråkigt att det blir knasiga uttalande till följd.
Man dör lite inombords.
Öhm, min 3-åringa tös är STÖRRE än sina 4-åriga killkompisar på dagis? Är det något fel på mitt barn? *s*
Jag tycker snarare att det saknas ett kan. Alla tjejer har inte spring i benen. Men det har inte alla killar heller. Alltså borde meningen vara ”Tjejer kan ha lika mycket spring i benen som killar kan ha.” Av dina andra exempel tycker jag meningarna är helt ok. Så länge de inte utesluter eller syftar på att nån annan per automatik är bättre bara för att de råkar vara av ett annat kön. Som ”Tjejer kan OCKSÅ köra bil” Vadå också? I förhållande till vad? Istället för att konstatera nåt självklart får man det till att låta som nåt man måste tänka på. Meningar som ”Män kan ta hand om barn” och ”Killar kan ha rosa” Är tyvärr ibland nödvändiga meningar. En del människor behöver påminnas. Det borde vara ett helt onödigt konstaterande av fakta. Men tyvärr inte än…
Fast måste man verkligen använda ”kan”? I meningsutbyten där motståndaren säger ”det här är ju en tjejtröja, killar kan inte ha rosa” tycker jag det är bättre att svara ”Jo, killar har rosa” än ”jo, killar kan ha rosa”. Om någon påstår att pappor inte kan ta hand om barnen är det bättre att berätta att pappor tar hand om barn. Det är ju det bästa beviset för allting. De gör det. Att de kan blir därmed helt överflödigt.
Fast alla killar har inte rosa. Alla killar tycker inte att rosa är snyggt. Alla tjejer gillar inte heller rosa. Alla pappor kan inte ta hand om sina barn. Men det kan inte alla mammor heller. Jag är lite emot att påstå saker som inte alltid är sanna. Att dra allt över en kant. Jag garderar mig för det mesta genom att slänga in ett kan eller typ. Eller ställa en fråga istället för ett påstående. Men jag vet att jag är rätt extrem i det fallet. Men jag tycker inte det är ordet kan som är problemet. Utan ordet också (eller synonymer till det) som om det inte var självklart. Om nån kommer med ett konstigt påstående brukar jag nog snarare fråga varför än att påstå nåt annat…
Klart det egentligen inte är ordet ”kan” som är problemet. Det är hur man använder ordet ”kan”. Använder man det som du gör har jag inget att invända mot det. Men när man använder det som många gör, som ett tillägg för att verka genusmedveten, så motverkar det sitt syfte. Vad man säger blir plötsligt tvärtemot vad man borde mena. Ordet ”också” gör det bara tydligare, men fungerar inte på det negativa sättet för sig själv (killar springer, tjejer springer också).
Sen är jag inte emot generaliseringar av typen ”barn leker” och ”pappor tar hand om sina barn”. Jag tror inte de skadar någon eller förstärker fördomar. Men vår hjärna fungerar så att den måste generalisera för att kunna ta hand om all information. Sedan finns det alltid undantag, men jag ser helst att undantagen inte är i stil med ovan nämnda.
Jag håller absolut med om att det beror på hur man använder ordet kan. Tonval är långt mycket viktigare. Men att bara konstatera att killar kan ha rosa låter bättre än att säga att killar har rosa. Men det beror helt på tonval. Ett kan på fel sätt kan göra meningen helt annorlunda. =)
Jag är inte heller emot såna generaliseringar (även om jag har svårt för att säga dem =) utan snarare att svara på ett felaktigt påstående med en generalisering som inte är sann. Att svara på ”Pappor kan inte ta hand om barn” med ”Pappor tar hand om barn” känns för mig inte som ett bra svar. (Jag skulle nog svara ”Eh, jaha, varför inte då?) Sen håller jag med om att kan har kommit in i språkbruket hos de som försöker vara genusmedvetna. De som påpekar att killar kan visst ha rosa. Istället för att klä sonen i rosa och skita i att påpeka det. För att konstatera självklarheter uppmärksammar dem bara och får folk till slut att ifrågasätta. (Fast i vissa lägen kan det vara vettigt att starta en debatt om det =)
Ja. Balansgång är det. En fajt som borde tas om en fråga som inte borde finnas för det är så fånigt att färger spelar roll och att man inte är den längd man är. För att man råkar vara tjej eller kille och dessutom inte alltid vet om det. =)
Kloka ord!
10+
Eller +++++ som Schulman skulle säga
Samuel är det coolaste barnet jag vet! ”Skryter” fortfarande om hans svar på tal om sitt nagellack… och länkar det inlägget i tid och otid.
Och Ellinor har så härligt morbid fantasi, I love it!
Bara så du vet liksom!
Kom att tänka på en handledare jag hade på en av mina VFU platser, han dök upp i rosa foppatofflor på förskolan jag var då.
Och min första fråga var -Är det din färgsmak eller en medveten genusgrej?
Och det var en genusgrej, välgenomtänkt. Och han sa att det är sällan de vuxna på förskolor/skolor där han dyker upp frågar eller kommenterar…de tittar (ibland glor!) mest. Barnen däremot kommer med allehanda kommentarer enligt honom Men tyvärr ofta med -Varför har du rosa skor? Du är ju ingen tjej.
Och då kan det ju kännas som …jaha…små förskolebarn som redan har den attityden… någonstans måste det ju komma ifrån. Men barnen VÅGAR i alla fall ifrågasätta. Vuxna höjer (inte all då förstås!) ögonbrynen och några tycker kanske att han är lite konstig.
Nog känns det ensamt ibland att aktivt försöka jobba med genusfrågor på fsk/skola/fritids, även om man, mot förmodan, skulle ha personalen med sig finns det alltid en uppsättning föräldrar som blir irriterade över vilka flugor vi sätter i deras barns huvuden.
Brukar inte svära (i skrift;)), men nu gör jag det. Fan, vad du är bra!!!
Fanimig! Det var det bästa jag läst på länge. Du är ju enstående.
Dina inlägg e underbara!! =)
Bra skrivet! Kan bara hålla med.
…jag tror jag är lite kär i sättet du skriver på… jag bara myser, myser och myser… och ler. Brett och stort ler jag. Sedan tänker jag… (jo för jag kan också tänka) att här är någon som fattat hela grejen.
Tack för att du förgyller min dag… *starstrucked*
I veckan fick min Pysselkung – knappt 7 – sin efterlängtade Ken och Barbidocka.
Ken hade en rosa slips!
Sonen säger; pojkar kan också ha rosa!?
Bra konstaterat av honom, trots det något sorgliga tonfallet och ordvalet.
Stolt som en tupp är han i alla fall för sin efterlängtade gåva, leker med sin yngre systers dockor och har fått sin storebror att börja drömma om en egen ”Barbiepojkdocka” också.
Själv hoppas jag bara att mitt genustänk slagit rot så att han inte tar illa vid sig av eventuella tråkingar från jämnåriga kompisar.
Här där vi bor nu, ”håla norr om Växjö” florerar både homofobin och smygrasismen på ett aldrig tidigare skådat sett.
Utifrån min horisont…
Och givetvis är det de vuxna om är värst!
Smart OCH roligt!
Du är så bra – Tack!
Det som gör meningen ”Tjejer kan ha lika mycket spring i benen som killar” helt fantastisk, är att den lyckas ruta in så mycket och så många med så få ord. Tjejer KAN ha lika mycket spring i benen, men det är alltså inte det normala för gruppen tjejer. Och de kan ha lika mycket spring i benen SOM KILLAR. Gruppen killar är alltså en grupp med fart och fläkt. Inga inåtvända stillasittare där inte.
Ibland blir jag bara trött på sånt här. Att det känns som ingenting förändras. När jag tittar på mina barns skola/dagis så känns det snarare som det är värre nu än när jag var barn (70-80-tal). Mer polariserat, mer könsuppdelat. Och mer vuxna som tycker det är bra. Och allra värst känns det som det är för killarna. Medan flickrollerna ändå blivit fler och deras handlingsutrymme ökat (flickor KAN ha spring i benen) så har pojkar idag ett så otroligt litet utrymme att röra sig på om de vill passa in.
Killar kan nog också analysera såhär bra utan att uppfattas som kvinnlig.
När kvinnor gör det tänker de för mycket.
Det är så vansinnigt synd, vanligt, lömskt och idiotiskt att det smyger sej in i våra medvetanden så tidigt i livet. Fan.
http://nerdyapplebottom.com/2010/11/02/my-son-is-gay/
Ett underbart blogginlägg, om du inte redan läst det!
Det är förresten underbart även om du redan läst det.
”Kvinnor kan1″, är ju också en välkänd fras som jag stört mig på länge. Som att man behöver påpeka det!
Har just hittat hit efter ett tips i min blogg på mitt inlägg ang artikeln i aftonbladet om ”det genusvänliga” dagiset. Jag gillar det jag sett här å hoppas på en tanke ang aftonbladets artikel!
Så underbart rätt! Hoppas det är ok att jag länkar till din blogg.
jag reserverade mig från kikhosta, men det hjälpte inte
Bra skrivet! Och det påminner mig om roliga/korkade svar man kan få av expediter ibland. Som när vi skulle handla badkläder till vår 1åring:
Överallt letade vi efter en dräkt som skulle vara heltäckande, både långa ärmar och ben. Men vi hittade bara dräkter med korta ben så till slut frågade jag en expedit på butiken Babyproffsen varför det aldrig var långa ben på dräkterna. Och hon svara såhär:
- Ja, det är nog för att benen är längst från solen.
Hahahahahahahahahaha…yeah right!
Allvarligt? Kära nån….skrämmande. Undrar om hon senare själv märkte vad det var hon sa? Stackars människa….
*asg* önskar verkligen jag kunde uttrycka mig i ord så som du gör…Du lyckas få med allvar i humor som ingen annan blogg jag läst o än så länge har jag bara läst några få inlägg…skrattar ihjäl mig tack för att du e upplysande på mer sätt en ett… Kram
Wow – så bra! Flickors tankar är mindre… my god… vilken värld jag satt min dotter i!!
Pingback: Konsumenter, tag ert ansvar. För vi är upptagna med annat. | Karin Ketchupmamman
gullig flicka!
Håller med!
Fast jag tycker att det är en gullig pojke