Varning för känsliga tittare
Sportgala. Sportgala istället för House.
Så upprörande. Nästan lika upprörande som folk som inte förstår poängen med att flickor inte ska kläs i söta, nätta kläder medan pojkar kläs i tuffa, slitstarka kläder. Folk som inte tycker det påverkar våra barn på något sätt när vi klär hälften av dem i kläder att busa i, och hälften av dem i kläder att vara fin i. Folk som anser att eftersom kvinnor i andra länder har det värre och vi bor i ”världens mest jämställda land”, så är det bara fånigt att vi engagerar oss i orättvisor här. I stället ska vi ge oss ut i världen och förändra den.
Jag skulle gärna förändra världen, men det påverkar inte det faktum att kläder visst har med jämställdhet att göra. Av flera olika skäl. Ett är att vi människor påverkas löjligt mycket av utseende. Vi har inte tid att lära känna alla vi möter, så vi delar in dem i fack och behandlar dem efter hur de ser ut, inte efter hur de är. Det går snabbare, det går enklare, och det får många av oss behandla finklädda flickor som ömtåliga varelser, och pojkar i stålmannenkläder som busgrabbar. Som förälder föredrar jag helt enkelt att mina barn bemöts efter den personlighet de har, inte efter kläderna de bär. Speciellt eftersom vi gärna håller kvar folk i de fack där vi placerade dem från första början, och tolkar allt de gör efter våra förutfattade meningar.
Men här kommer alltid några med invändningar. Pojkar ÄR ju busigare, säger de. Flickor TYCKER OM att vara söta, påstås det. Visst, det är ju en teori. Du kanske till och med har stöd för den teorin. Precis som jag kan hävda att grädde ÄR fluffig, och så kan jag ju helt strunta i att den var tunn och flytande när jag fick den, och det tog mig två minuter med elvispen att få den fluffig.
För alla som umgåtts med barn borde väl ändå veta hur lättpåverkade de är. Jag använder mig dagligen av olika knep och tricks för att få dem att göra det jag vill, och till och med vilja det jag vill. Det handlar bara om hur man presenterar olika förslag. Ska vi skynda oss till dagis för annars blir mamma sen till jobbet, eller ska vi tävla och se om vi kan slå gårdagens rekord och hipp hurra vad duktiga vi är och vad supersnabb du är! Ska du städa upp på ditt golv för att jag säger det, eller ska vi överraska pappa och göra huset så rent att han blir jätteförvånad när han kommer hem och tror att han gått fel? Ska du ha på dig de här vanliga tråkkläderna, eller vill du se ut som en prinsessa så att fröknarna säger att du är en liten sötnos?
Det sista säger jag inte. Men oj vad jag skulle kunna få vilket som helst av mina barn att knuffas rakt in i den så kallade prinsessåldern, bara genom att slå ihop händerna och bekräfta dem för deras utseende. Som om jag vore en trollkarl. En trollkarl med lite farliga magiska krafter.
Men det handlar inte bara om att tjejkläder är gulligare och killkläder tuffare. Det handlar ju om att de rent konkret påverkar barnens rörelseförmåga. Tajtare kläder för tjejer ”så att de inte busar runt”, och lite vidd i ärmar och ben till pojkarna ”för pojkar är ju alltid pojkar”. Exakt från vilken ålder skulle detta vara bra, tycker du? Är det bäst att börja redan när de är nyfödda, så att bebisflickorna inte får för sig att göra alltför kraftiga armsvingar? Ska vi kanske ha halksockor bara till pojkar, så att flickor lär sig att det kan gå illa om man ökar farten och släpper taget om mammas eller pappas trygga hand? Eller ska jag nöja mig med att skriva mammas hand? Det vet vi ju att män har ju alldeles för lite tålamod för att kunna ta hand om bebisar. De vill ju hellre vara på kontoret och spralla runt.
Så. Tillbaka till att vi är världens mest jämställda land. Jaha? Desto mer press på oss, skulle jag vilja säga. Inte sjutton slutar en löpare springa för att hon ligger först. ”Tjoho, jag leder, dags för en tupplur!”
Och ja, visst vore det fint om vi kunde hjälpa andra kvinnor i andra länder. Men rent konkret, praktiskt och ekonomiskt kan inte lilla jag göra så mycket åt världens orättvisor i just den här stunden. Vad jag däremot med lätthet kan påverka är min omgivning här omkring mig just nu. För man kan inte ge upp små kamper, därför att det någonstans i världen finnas större strider som borde utkämpas. Så funkar inte världen. Så funkar inte verkligheten. Jag kan inte strunta i att diska för att det är mögel på vinden, äta kakor till frukost för det finns folk som väger mer än mig, strunta i att sätta plåster på barnens skrapsår för att andra barn har HIV. Det funkar inte så. Man måste helt enkelt bara göra det man kan.
Och när det gäller vad jag kan göra, så kan jag givetvis klä min man i både kjol och klänning, för det är förstås jag som ansvarar för hans påklädning. Men jag klär honom inte i behå, för han behöver inte det stödet. Det är en sak han har gemensamt med många sjuåriga flickor i bikini.
Dock vill jag tillägga att han bara har klänning vid speciella tillfällen. Till vardags när han går till jobbet har han ofta jeans och skjorta.
Precis som jag.
Tubsockorna fick jag dock inte av honom. Han morrade så otäckt och viftade med knölpåken när jag försökte.
tisdag, 22 februari, 2011, klockan 21:26
Du är underbar!
(Jag har också pippi på att klä män i klänning.)
Åh, amen på allt. Gräddliknelsen är genialisk.
Återigen. DU ÄR LYSANDE! Helt fantastiskt, underbart pedagogisk och rolig. Och klok. Tur att jag kan trycka på gillaknappen så mina facebookpolare kan få ta del av din klokskap. Sa jag att jag tycker att du är fantastisk?
Hurra, det här blogginlägget sprider jag vidare!
Bra skrivet!
Helt underbart!!!!
Så bra!
Jag har två vilda ungar, en kille och en tjej (ja sen har jag förstås min ”underbara” 13-åring också men det är en annan historia) funderar på att sätta på båda två tighta tjejkläder så kanske de blir lite mindre vilda
Älskar din blogg, den är så underhållande!
Du är bäst! Galet bra liknelser som vanligt! Och din man är ju bara supergullig och fööör söt i klänning (för det blir man väl i klänning va? inte cool och tuff, eller hur var det)
/åsa
Underbart!
Grädd-liknelsen var precis vad jag behövde för eventuella framtida bruk.
När folk säger att flickor automatiskt och av ingen anledning alls gillar rosa och klänningar så tänker jag på min kompis vars flicka älskade klänningar tills mamman, ja, min kompis alltså, köpte sig ett par jeans för första gången på tio år och började använda dem istället. Det tog två dagar så valde barnet byxor självmant. Så när folk säger att flickor bara ”är” såna… Ja, då har de väl ätit för mycket grädde på sprayflaska kan jag tänka mig.
Haha! Fantastiskt bra!
Denna är också tänkvärd när det kommer till barn och kläder.
http://sivochmuslimerna.blogspot.com/2011/02/hur-du-undviker-att-ditt-barn-blir-gay.html#comments
Jättebra skrivet som vanligt! Skönt att nån orkar ta debatten med normblinda och oftast självgoda föräldrar…
Men en annan sak: Den här reklamen högst upp på sidan är riktigt irriterande. Det är ok med reklam mellan poster, men den innan själva sidan börjar gör att man sitter och väntar slentrianmässigt på att sidan ska ladda klart innan man inser att den ju är nånstans långt där nere. Fult och trist på en så fin och bra sida i övrigt. Går kanske att jämka på nåt sätt?
Karin svarar: Om den ligger innan sidan börjar ligger den fel. Något strular men det är oklart om det är reklamen eller bionero. Ska försöka åtgärda det snarast! Jag kan inte ens se min egen blogg just nu, bara moderera den.
Jag skulle vilja skriva något likaledes klokt och fint, men du är så jävla bra att du tar orden från mig. Du är en person jag beundrar något oerhört! Tack för att du är så sjukt bra!
Hahaha, du är så jäkla bra och du har så rätt i vad du skriver!
Tack!!
Och det är ju ganska tydligt att inte barnen väljer kläder själva. De prinsessigaste flickorna har enligt min erfarenhet liknande mammor. Flickor i tajta, hårda jeans har mammor i likadana. Stör mig på att dessa föräldrar (genom vad de lär sina barn) påverkar mina barn. Till exempel brukade min son och andra pojkar på dagis gärna klä sej som prinsessor, MEN de äldre flickorna på avdelningen blev så himla upprörda över detta ”brott” mot genuskoderna. Så nu har min son ”lärt sig” att flickor kan klä ut sig till vad som helst men inte pojkar. Precis som du skriver, barn är så himla lättpåverkade.
Ketchupmamman, jag älskar dig och detta inlägg forever and ever!
Du är min idol.
Jag har två flickor, varav den ena (1 år i morgon) tack och lov är för liten för att veta något mer om kläder än att det är jättebesvärligt när någon vill kränga dem på henne. Den andra (3 1/2) är precis på gränsen till prinsess-längtan. Hon påverkas självklart av andra barn på förskolan – flickan hon leker mest med tycks bara ha rosa klänningar i sin garderob och avdelningen kryllar av 4-5-åriga tjejer med gulliga utstyrslar – men jag kämpar emot. Varje dag försöker jag säga till henne att hon är stark, klok, rolig, modig… och hon har kläder i alla färger. Det känns aldrig som om jag gör tillräckligt, men det är så skönt att det finns andra som har samma synsätt och kan formulera sig bättre än jag. Kanske får vi med oss fler.
Tack för att du skriver!
Åh, håller med om allt, ALLT!
Jag finner inte riktigt ord för hur bra jag tycker du är just nu…
Bra sagt, Ketchupmamman! Fortsätt så! Träffsäkra kommentarer med kritik blandat med lite humör är en toppenblandning!
Kram / Emelie
Jag vet inte ens varför jag skriver den här kommentaren eftersom 1) du redan sagt allt jag vill säga om ämnet och 2) alla andra redan har sagt allt jag vill säga om dig.
Men vad fan, jag säger det jag med: Guld till dig mänska!
WORD!
Det inlägget var nåt av de bästa jag läst på länge!!!! Du är min inspiration i vardagen och du står ständigt för dagens garv
Tack!!!!
Huvudet på spiken!
Saknar dock en funktion att kunna svara på andras inlägg såsom du gör – jag vill så gärna prisa en del här också! Utöver dig, för du har redan fått ditt sas
Så, efter lite scrollande så …
- Jenny kl 22:32 Håller med!
- Helena kl 22:11 Upptäckte samma sak för ett par år sedan. Och nu ser jag på skolgården att flickor och pojkar leker var för sig … det har inte bara med andra barn att göra
- Annika i Columbia Detsamma!!
- Singelmamman Ja, så kan man ju göra! Lite FB löser mitt gilla-problem här i kommentarerna
… och sen är jag trött på tighta kläder till tjejerna, inte underligt att de väljer kjol – det gjorde skottarna också!
Karin svarar: Jag saknar också de trådade kommentarerna. De är på G!
Åh så bra skrivet. Vilka liknelser, vilken humor! Fantastiskt!
Haha! Jag kan inte låta bli att undra hur du presenterade det där förslaget för din karl.
Bra skrivet! Men vad mutade du mannen med?!
Det är något med flickor i rosa-prinsessighet som provocerar oss jämställdhetsivrare. Har ni tänkt på det? Som Sara här ovanför skriver: ”kämpar emot”.
Alla mina tre söner har haft en prinsessålder, och knappt att den har gått över. För att få vara söt och fin och gullig är ju också trevligt. Om man blir bemött som det och inte som konstig-kille bara förstås.
Men jag vet att om jag haft en dotter så hade det vridit sig lite i mig om hon blev ”alltför” prinsessig. Och jag hade kanske försökt motverka. För jag vill inte vara mamman som snuttegullar till min lilla tjej och inskränker henne.
På samma vis har jag innerst inne varit lite stolt över mina söner. Den äldste född -96 gick till dagis i klänning som tre-fyraåring. Det var lite innan folk som mest kunde göra sådant. (låta söner ha tjejkläder). Hans ”fröken” kunde inte hålla sig och sa: ”men, killar har ju inte klänning”. Han svarade: ”Men jag är kille och jag har ju klänning, ser du väl!”. Fast han ville inte ha sin klänning mer. Han slutade vara fin i den.
Däremot är han nu som femtonåring ganska villig att vara söt och fin. Längtar efter det.
Och jag är inte det minsta rädd för att han vill vara det. För jag vet att han aldrig någonsin kommer bli enbart söt och fin och definiera sig själv utifrån hur han ser ut eller klär sig. Han kommer inte stå framför spegeln i timmar och fundera på om någon kan älska honom om han inte är smalast/vackrast/bäst klädd. För själva det beteendet hos en kille väcker inte generell beundran och blir sas självsanerande.
Hade han varit flicka däremot, och haft samma personlighet. Då hade jag velat stärka den andra sidan mer. Den som är intresserad av teknik och naturkunskap, av människor och av tankar. Externa funderingar. Bara utifrån min rädsla att han som kvinna kunnat fastna i navelpetarträsket.
När han hade sin treårstrots var jag också följdaktligen rädd för att han skulle bli en värsting-kille, kriminell och våldsbenägen och ville motverka dessa drag till vilket pris som helst.. vilket jag aldrig tänkt om han varit flicka. Då hade jag varit lika laid back över det beteendet som jag är över det prinsessiga/självbeundrande hos mina killar.
Kort poäng. Motverkandet av oönskade egenskaper hos våra barn beror mer på extrapoleringar än faktiska skeenden. Våra treåringar har samma trots oavsett kön, och det är samma prinsesseri som utövas hos både flickor och pojkar. Bejaka och stäv med besinning.
Ketchupmamman for president!
Karin svarar: Jag tror det är just för att vi vet hur omgivningen förstärker vissa beteenden som de skrämmer oss. När min son köpte sina glittervingar och direkt satte dem på sig i affären möttes han av höjda ögonbryn. I nästa affär hade dottern på sig dem. Och möttes av en mängd pensionärer som ville gulla med den lilla söta älvan. Jag vill bara att barnen ska kunna ha på sig vad de vill, och växla mellan olika kläder, utan vare sig höjda ögonbryn eller extra bekräftelse gällande utseendet.
Och så tänkte jag på den här artikeln:
http://www.mama.nu/artiklar/2011/har-forskolan-fastnat-i-50-talet/
KÄRLEK!!!
Nu har jag inga småbarn längre, så det är väl därför jag inte riktigt fattar. I mitten på 90-talet klädde jag min dotter i tajta flickkläder. Hon gick runt i tights (som heter leggings nu) och tröja. Dessa kläder hindrade inte hennes rörlighet ett dugg. Till sonen var det lite svårare att hitta kläder eftersom pojkkläderna ofta var lite för vida och bylsiga, vilket kan hindra rörligheten något.
Vad är det för tajta kläder dagens små flickor har som gör att de knappt kan röra sig?
Sen tycker jag också att det är skitlöjligt att det är så himla uppdelat mellan pojk- och flickkläder. Men ännu värre tycker jag att det är med den strikta uppdelningen i leksaksaffären. Svart mutantvapen till killen och rosa dammsugare till tjejen…
Himla bra skrivet!
WÖRD!
Katta 23.31: Problemet är att det enda alternativet för flickor är tights. Till pojkar finns en massa bra och mjuka byxor men till flickor finns bara tights och tights är inte så himlar praktiska i alla lägen. De har tex inte särskilt slitstarkt tyg så det går snabbt hål på knäna om barnen kryper på asfalten, klättrar för vilt i klätterställningen eller voltar på cykeln.
Och ”flicktröjorna” (iaf de på just Lindex) är så tighta att normalbygda barn inte kan böja armarna ordentligt i domlångärmade. Jättebra om man har ett långt och smalt barn men varför skriver de ”flick” på kläder som bara passar 5 % av flickorna (de som ligger under den understa BVCkurvan). Hade de skrivit ”Long” eller ”Slim” istället för ”Flick” hade det hela varit mycket mer logiskt!
Eller egentligen är ju problemet bara att det står ”Flick” och ”Pojk” (eller valfria alternativa begrepp med samma innebörd).
Klockrent! =)
Du är bra!!
Heja din man!
Det är så bra skrivet så jag vet inte var jag ska börja – jag njöt, rös och nickade och hummade när jag läste – fortsätt – i det lilla kan man också slåss och börja med sin egen omvärld …
Herre Gud. Du är så helt fantastiskt klockren. Det där med grädden va ju en underbar jämförelse.
Karin.. Karin! Du är fantastisk! På alla sätt och vis.
Och din man med.
UNDERBART SKRIVET! UNDERBART UNDERBART!! Jag måste länka.
Att det ska vara så jävla svårt att förstå hur socialiseringsprocesser funkar och just den där biten att barn är lättpåverkade som fan.
Men du, jag har fått bukt med tubsocksproblemet här hemma. Jag passade på när han sov. Slängde ut alla och köpte hem riktiga mansstrumpor (jojomensan) från happysocks och nu går karln runt och säger att han aldrig haft så sköna strumpor förr.
Du är bara så bäst – inte bara vacker utan klok också
Det var ta mig fan det bästa inlägg jag läst i jämställdhet/kläder debatten. Liknelserna grymma och framförda på ett fantastiskt sätt. Tack!
Word!
Oavsett vad man tycker om barnkläder så känns det lite ironiskt att just Lindex gör reklam precis ovanför detta inlägget.
Jag är mållös. Så himla bra skrivet!
Klockrent!
Pingback: Dagens bästa | Stand by me as life unfolds
Karin, du vet att jag älskar dig va?
Så jävla bra skrivet att det inte går att missförstå, åh vad jag önskar att jag kunde formulera mig som du kan!
WORD! Hittade hit genom Lady Dahmer och kommer definitivt stanna kvar!
Jag måste sälla mig till skaran, mest för att mina barn är inte direkt spagettismala om man säger så, och eftersom alla jeans till tjejer görs lite smalare måste jag gå upp sjukt mycket i storlekarna för att de ska kunna ha dem. Så nu shoppar jag på ”killsidan” när det kommer till jeans och tackar modehusen för thights som ser ut dom jeans.
Haha, länkar dig genast till fejjan.
Du är ju fenomenal!!
Yesss!
Klokskap, humor och självdistans (framförallt från din man – han e super!) i läsvänlig blandning. Heja Ketchupmamman!
Kom gärna in till mig på KappAhl och titta, jag är övertygad om att ni hittar fina lekvänliga kläder där – i ALLA färger och till ALLA barn.
Det går säkert att hitta några plagg (som gömmer sig på ”flick”-avdelningen, säkerligen) som är för tighta för somliga, men generellt sett är det lekvänliga rymliga kläder som gäller för BÅDE flick- och pojk-hörnet.
Och glöm inte bort ”KAX” som är unisex-kläder i regnbågens alla färger.
Karin svarar: Ja, De är lätta att hitta för oss som letar. Ellinor har just nu på sig den gröna tröjan med gula hundar. Hon har den i svart också. Men ni har ju fortfarande delat upp det. Och Samuel ville ha de rosa fleecebyxorna, men de var för tajta i midjan (han är ändå rätt smal). Jag vill bara att kläderna ska hänga bredvid varandra. Jag hittade en snygg blå tröja till Samuel (zickzackmönster), och frågade om den fanns i annan storlek. Nej, den var slut, fick jag till svar. Fast den fanns i hans storlek. Samma mönster, annan färgställning. Men den blåa var på pojkavdelningen och den rosa på flickavdelningen. Både barn och vuxna påverkas av att det är uppdelat. Det bara är så.
Fantastiskt bra skrivet! Jag länkar vidare!
Jag känner mig inte alls särskilt bajsnödig gällande genus och uppfostran. Min dotter får hur mycket rosa kläder som helst – hon har dock väldigt sällan klänningar eller rörelseinskränkande kläder. Jag tycker genusdebatten blir fel när man pratar om färger och könsbestämmer dem. Dessutom kan varje förälder göra sitt val att kliva över till motsatt köns avdelning i butiken, alternativt söka upp Polarn o Pyret som profilerar sig på ett mer genuvändligt sätt. Men sedan kan man fundera på att barnen själva hittar sin könsidentitet hoavsätt hur genusfixerade vi vuxna än är och man kan ju fråga sig varför det är så!
Jag kommer förmedla jämställdhetens vikt till min dotter. Hon kommer få klä sig precis hur hon vill när hon är stor nog att välja. Jag kommer alltid ge henne alla alternativ som finns. Men som sagt, bajsnödig angående det har jag inget behov av att vara.
Dessutom är jämlikheten betydligt viktigare, men glöms lätt bort i hysterin gällande snoppar och snippor.
Karin svarar:Ja, varje förälder kan kliva över gränserna till motsatt köns avdelning i butiken. Men många föräldrar är osäkra, många tycker att det i princip är okej, men de är rädda för att just deras barn ska bli mobbat, plus att efter en viss ålder kan man inte styra längre. Då ser ungarna vad som hänger var, och har fattat hela konceptet. Att ungarna hittar sin könsidentitet i traditionella könsroller är inte så konstigt, när det är det som förmedlas på dagis, i leksaksaffär, i klädaffärer och på teve. Titta på vilket barnprogram som helst på Nickelodeon och du hittar teser såsom ”pojkar är bråkiga”, ”flickor fnissar och blir kära i pojkar”, ”mammor lagar mat” och ”pappor lagar bil”.
Perfekt sammanfattat. Tack!
Underbart! Ska skriva ut och tillfoga samlingen ”bra argument att ta till när egen hjärna sviker”.
Men hur kan du veta att folk behandlar dina barn utifrån deras personlighet bara för att du har så kallade könsneutrala kläder (eller vad du nu klär dem i). Det ligger ju ändå i betraktarens ögon. Om din tjej har vad som normalt anses som killkläder kanske folk behandlar henne därefter och inte utifrån vem hon är.
Karin svarar: Hon har inte pojkkläder. Hon har bara kläder. Och jag klär henne delvis efter hennes personlighet. Hon är en klättrare och har klättervänliga kläder. Dessutom klär jag henne varierat. Grundkriteriet är att kläderna ska vara bekväma, och sedan kan de ha alla möjliga färger och tryck. Klänningen går också bra (men det slår aldrig fel, varje jäkla gång säger någon ”oh vad fin du är”) Men det finns folk som alltid lämnar sin son på dagis i tuffa jeans och tröja men monsterbil. Även om sonen råkar vara ett, skiter i monsterbilar och skulle vara bekvämare i mjukisbyxor under overallen. Och så finns det folk som konstant lämnar sina döttrar i klänning, strumpebyxor och med ett par tre hårklämmor i håret. Och så åker klänningen över huvudet för varje kullerbytta, tjorvar upp sig runt magen i overallen, och hårklämmorna lossnar om man skakar för mycket på huvudet. Klart personalen ser en liten tuff kille och en söt liten flicka som verkligen anstränger sig för att vara försiktig så att klämmorna inte lossnar igen.
Barn tycker om att vara FINA. Punkt. Storasyster har jättesköna mjuka byxor i regnbågens färger (nåja, mycket rosa som gåvor) och strumpbyxor är toppen! Lillebror har ärvda systerkläder och massor av sköna strumpbyxor.
Båda barnen kan röra sig.
Färgmässigt håller jag med. Jag KÄMPAR för att hitta (inte svindyra) kläder till killen som inte är Coooooooola, häftiga, utan färgglada och pigga. Vägrar klä ett barn färgglatt och den andra grå och svart.
”Fiiiiiin, Fiiiiiiin” ekar systern ord. Oavsett om det är sig själv, mamma eller pappa. Vi använder också ordet fin som i ”vad fin du är som kramar lillebror så snällt” alltså i görande och inte bara utseende.
Men så har vi alla möjligheter att påverka dem än 20 resp 6 månader gamla.
Alla kan inte förändra världen, men man kan få fortsätta att bry sig, och bidra på något sätt. Även om vi säger HON och HAN till våra barn.
Haha, kom på. Dessutom har dottern ärvda kläder från kusinerna (killar) massa grått, svart och blått (lite suck, men kombineras med färgglatt) och då står det INUTI mjukisbyxorna: ”For Boys”. Jasså minsann…….. Då tycker jag att orden BABY/KID är bättre.
Egentligen är jag emot att dissa folk kända som okända. Men vi säger att det här bara är en iakttagelse. Och jag menar inget dömande utan vill bara poängtera en grej =)
Jag såg på familjen annorlunda igår (ja igår, jag kan omöjligt hålla tevetider, grejt att man kan se program via nätet nu för tiden) Familjen ilmrud är ett jättebra exempel på hur man får en tjej att gilla rosa. De har 1 flicka (och 6 pojkar) och mamman säger hela tiden typ ”Men hon gillar ju allt som är rosa och flickigt” om dottern. Men igår såg man ju tydligt att ungen fick hur mycket uppmärksamhet som helst när hon kollade på allt barbie och rosa. Inte konstigt att ungen reagerar som hon gör när hon ser allt som är rosa och flickigt. Samma sak om en del föräldrar som har söner. Typ ”Oh vad duktig du är som kan låta som en bil.”
Jag tror att man utan större problem kan få en unge helt begeistrad i pepparkvarnar… Eller smörpaket eller whatever. Vad man säger och hur man reagerar påverkar absolut ens barn. Och även om kläder bara är en liten del av det hela så är det definitivt en del av det. En del som sätter grunden till vilket spår man leder in sin unge på. Och basen på vad barnet blir när hen växer upp. Absolut inte satt i sten. Men svårare att slå sig fri från. Nåt som begränsar snarare än utvecklar.
Och nej. Jag tycker inte det är fel med rosa eller bilar eller att handla på tjejavdelningen. Men jag tycker det är dumt att begränsa sig för att det ”ska” vara så. Och jag har absolut inget emot mamma ilmrud. Hon är en bra förälder. Men det är ändå ett rätt tydligt exempel på hur man lätt kan påverka sina barn. Sen kanske ungen har kommit på att rosa är bäst alldeles av sig själv. Men jag har tyvärr inte fått det intrycket…
För att dylla på ditt ego ännu mer – mycket bra och humoriskt skrivet
Helt magiskt bra!
Det här borde alla gillar på bloglovin!!!
Hej
Ja din blogg är skoj att läsa och jag förstår att du anv ironi för att göra dig tydlig i det du tänker. Jag tyckte allt var skoj ända fram till bilden av din man.
Är det det här det handlar om, att vi ska byta genustyper med varandra. Att det är roligt och ok att sätta på mannen en klänning, för när jag läser kommentarerna runt din bild, så är det den uppfattningen jag får.
Jämlikhet för mig är väl att utgå från att vi är människor med olikheter just utifrån det mänskliga, oavsett kön. Inte vill jag börja kämpa om min tillvaro på männens sätt. Utan utifrån där jag är just nu.
Du menar att du inte kan förändra världen, men det är väl på samma sätt som vi vill förändra tillvaron för oss själva här hemma, börja med små steg, och tillsammans är man stark. För mig känns det futtigt att strida för könsfria kläder, när det finns massor av kvinnor och barn runt om som inte ens har valet att klä sig i vad de vill. När det finns barn och vuxna som lever under fattiga förhållanden, både här och i andra länder. Jag säger inte att vi inte sa göra något alls här hemma, bara för att andra har det värre. Men nog känner jag mig klart mer tillfreds om jag
Karin svarar: Det finns inget behov av pojkkläder och flickkläder. Barn kommer i olika storlekar, men det är inte förrän vi tillsätter lite könshormon i tonåren som de börjar utvecklas åt delvis olika håll. Det enda olika klädavdelningar för barn tillför är att de signalerar att det är skillnad. Att pojkar och flickor är två olika grupper med olika behov. Detta påverkar folk. Det påverkar vårt sätt att se på andra, och hur vi behandlar dem. Det härliga med det är att det är så konkret och tydligt, och lätt att förändra. Och ju mer medvetna vi är här, ju fler som växer upp och säger ”vad då skillnad på pojkar och flickor, nu förstår jag inte vad du pratar om” desto fler kommer ifrågasätta större saker. Lön. Arbetsuppgifter. Orättvisor i andra länder. Jag skiter ju inte i hur det är i andra länder, men det är inte som om jag istället för att skriva det här inlägget skulle åkt till ett annat land och räddad en till två kvinnor från förtryck.
Att min man har klänning på sig och att folk tycker det är lustigt är väl ett tydligt sätt att åskådliggöra hur tränade vi är på att se saker såsom ”rätt” och ”fel” när det gäller kläder. Så påverkade är alltså alla vi. Men våra barn behöver inte bli det. Ellinor skrattar inte alls när hon ser Samuel i klänning. Det tar ett par år av socialisering innan barn börjar skratta åt varandra för att de klär sig ”fel”.
Sedan ser män ofta lite lustiga ut i klänning. De sitter liksom så dåligt. De är uppsydda med taskigt utrymme för axlar och midja, men stort utrymme för bröst och höfter. Sätt mig i en klänning med rejäl axelvidd och smala höfter och jag ser asfånig ut. Det är ofta skillnad på kroppar tillhörande män och kvinnor. Det är sällan skillnad på kroppar tillhörande pojkar och flickor.
Oj, nu blev jag lite kär i dej känner jag! Och i din man!
Hurra, hurra, hurra!
Det här ska spridas, det är relevant för varenda kotte som har, arbetar med eller träffar barn.
Jag tycker att det vore underbart om barnkläder var just kläder för barn. Min son har fått jeans som var så tajta att han inte tog sig upp i soffan när han hade dem på sig. Och de var från Polarn och Pyrets småbarnsavdelning. Det handlar inte bara om att flickor och pojkar ska ha lika möjligheter till lek och bus, de ska inte behöva vara små vuxna i modekläder. Låt barnkläder vara barnkläder, vuxna blir de ju så småningom.
ngt blev fel, här kommer resten.
kan vara med och ändra tillvaron för de som faktiskt inte hat valmöjligheten.
Sen blir det ju så här, de olika kläderna får ju det värde jag sätter på dom, flick/tjej. När jag tänkter tillbka på vad mina barn hade på sig oavsett kön, så har jag nog inte gjort skillnad på vad de fick göra eller inte oavsett kön. Kanske för att mitt första barn var en dotter som var överallt både i lek och tanke.
Jag vet att det finns argument för och emot allt, i slutet är det ju ändå viktigt vad vi säger till våra barn, oasett kläder och kön. Att vi ger dom en god självkänsla, då kan de ju välja själva vilka kläder de vill ha, oavsett samhällets ”normer”
Min tanke kring det hela.
Tack Karin för ännu ett brilliant inlägg!
Jag har aldrig träffat dig, men genom dina texter har du blivit ett föredöme.
Önskar att de styrande i det här landet fick upp ögonen för din klokhet och gav dig en högt uppsatt ministerpost med stort inflytande över de här frågorna.
Stor kram och tack för att du finns och sprider din klokskap.
Underbart skrivet!
Jag gör ett eget inlägg å länkar till dig – önskar verkligen att ALLA kunde läsa detta å ta till sig!!
Jag blir så frustrerad, för jag ser din poäng väldigt tydligt, men samtidigt håller jag med kommenteraren i inlägget. Självklart vet jag att alla barn skall ha lika rättigheter att leka, röra sig, bli bemötta med respekt OCH få känna sig fina, men samtidigt föredrar jag att jobba med mig själv istället för att ändra på barnen. Varje gång jag ser ett barn numera (tack vare alltför många timmar på LD’s blogg hehe) blir jag medveten om vad ungen har på sig, försöker analysera dess kön, och sedan försöka kompensera för eventuella fördomar som kan komma ur det. Jag blir obekväm när jag ser killar i spiderman-tishor och när jag ser tjejer i satäng coh ryschpysch. Däremot tycker jag fortfarande klänningar än finast på tjejer, av totalt traditionella och personliga skäl, och kommer förmodligen alltid att tycka. Det viktiga är dock att jag inte låter det påverka hur jag bemöter barnen.
//Emma Hå
Bra skrivet! Jag håller med på alla sätt och vis, och den dag jag får barn vill jag INTE ha ”en söt prinsessa” eller ”en tuff prins”. MEN det jag finner fascinerande i genusdiskussionen är hur många som inte lever som de lär. Det är stor diskussion kring vilka kläder och leksaker barnen ska ha, men allt det försvinner när mamman tagit ut 90% av föräldraledigheten, eller är den som står i köket 90% av gångerna. Och mannen mekar i garaget. Personligen tror jag sånt påverkar barnens syn på manligt och kvinnligt mer än rosa kläder och leksaksbilar.
Jag växte upp med många rosa kläder, jag hade inga leksaksbilar men många dockor och Barbie. MEN jag hade en pappa som lagade mat nästan oftare än mamma. Städningen tog de tillsammans på fredagar. Och många år var det mamma som bytte till vinterdäck. Jag tror egentligen sånt påverkar flickors syn på könen mer än vilka kläder man växer upp i.
Amen! Vilket bra blogginlägg! Detta kommer tipsas om till höger och vänster
Heja Karin!!!
Allt känns genast lite bättre efter att ha läst dina kloka sanningar i smart paketerade jämförelser.
Jag håller med dig i allt, men speciellt irriterar jag mig på de som har pojk- och flickkläder på varsin sida om korridoren i varuhuset. Det är ju som gjort för att man ska ”hålla sig till sin sida” och helst inte ens titta på den andra om man är av en annan sort. Och det som gör mig argast är att jag märker att jag själv så ofta blir påverkad av detta, man vill ju inte, men ibland känns det som om valet inte är ens eget.
Pingback: 09:42 | Hello Mr Handsome
Bra skrivet!
Och heja Ketchuppappan!
Hej.
Jag har tre barn, och det är inte förrns nu med det sista som jag verkligen börjat tänka på genus.
Min äldsta är en pojke som snart är 9, han älskar att ha rosa t-shirtar och han har långt hår. Mina barn får välja själva vad de vill ha för kläder och hur de vill ha sitt hår(långt, kort mm).
Tyvärr bor vi i en liten skithåla där mina barn blir pikade(skulle inte direkt kalla det retning) för hur de klär sig. De har mycket me&I, blingo, polarn, småfolk och liknande. Jag älskar att handla kläder till barnen med glada färger, ekologiska, bra att röra sig och så vidare.
En mamma kom fram till mig och frågade varför mina barn ser ut att gå i pyjamas, jag sa att de älskar sina kläder, och att det är väldigt nedrigt av henne att tracka ett barn som kanske är jätteglad över sina nya byxor.
Jag bor i ett så litet samhälle att det är jättesvårt för mig att upfostra mina barn till människor med så lite fördomar som möjligt, att flickor inte behöver vara söta och väna och att pojkar inte behöver vara tuffa…
Det bor inga invandrare här, bögar är dumma ihuvudet och äckliga. Pojkar ska slåss och flickor ska vara prinsessor och göra allt för att behaga männen.
Jag trodde när jag flyttade hit att det skulle bli fantastiskt med ett mindre samhälle där man har mycket tid för barnen. Det är en liten skola som hittar på mycket roligt och har fantastiska lärare.
Men mentaliteten här är såå 1800-talet. Jag ångrar mig nästan att jag flyttade hit, jag vill inte att mina barn ska bli så hårt nedtryckta i förbestämda fack.
Sen att jag är en ung mamma här(28) gör inte saken bättre, när jag diskuterar genus med andra mammorna så säger de bara att det är nymodernt trams
Men din och LadyDahmers bloggar gör att jag kämpar på med genus här hemma. Jag vill ju att alla mina barn ska kunna laga mat, tvätta, hugga ved och vara snälla, trevliga, försående människor oavsett kön.
Så, tack för en fantastisk blogg som låter hålla hoppet uppe om att alla inte är så inskränkta som de människorna i mitt samhälle.
Mvh Lina.
Karin, du är så jäkla bra! Det visste jag redan innan, men nu var det verkligen huvudet på spiken! Gräddliknelsen är helt genial!
Jag skrev själv om ämnet igår, men jag får inte alls till det lika bra.
För mig är det mest passformen som gör mig skogstokig. Ska jag köpa byxor på ”flickavdelningen” till min femåring får jag gå upp en eller två storlekar för att de ska sitta någorlunda bekvämt (och hon är inte tjock, men lång). Men det är inte värt besväret, köper hellre byxor på ”pojkavdelningen”. Men visst, då blir färgerna ofta murriga.
Min dotter önskade sig ett par hängslebyxor för två vårar sedan. Jag letade och letade, och till sist hittade jag ett par hängsleshorts på H&M – lårkorta och tajta. Som hotpants. Tänkte att de där inte håller för lek, så jag gick till ”pojkavdelningen”, and lo and behold, där fanns en annan hängslebyxa, knälånga och lite baggy, som gjorda att leka i. Och då pratar vi om treåringar!
Nej, nu blir jag uppretad igen.
Återigen, Karin – du äger!!!! Många kramar!
http://chocolatefrog.blogg.se/2011/february/bojkott.html
Gillar din text! Mycket!
Jag tycker det är svårt när man inte har så mycket tid – att hitta bra kläder till min son som inte har fula tryck av blxiten mcqueen/stålmannen osv. Jag vill liksom vara lagomt bra förälder – inte behöva lägga så mycket energi på att VÄLJA och vara MEDVETEN… svårt är det! och ju mer man hänger på ”genus”-bloggar desto mer vill man försöka – för det är så rätt! Jag vill ge mina barn (9 mån flicka och snart-3-års pojke) möjlighet att vara sig själva.
Pojken är väldigt försiktig – bråkar och busar inte, vill inte klättra så mycket, men älskar bilar och har lekt med riktiga verktyg och skruvar/spikar sedan ett-års ålder.
Tjejen verkar vara mer gå-påig och säker på sig själv. Vad man kan se nu iallafall….
Jag kan se redan att mina barn delvis i sättet är ”omvända” mot sterotyper, men att han iallafall till stor del är intresserad av ”killiga” leksaker.
Vilken flummig kommentar – men det jag vill säga är väl att jag är extra orolig för min son som kanske är lite mer försiktig – att han ska behöva känna sig ”fel” om omvärden menar att han MÅSTE vara busig – för det MÅSTE han inte. Han är superfin och perfekt! Men det är liksom ”fel” att vara lugn och försiktig som kille men OK att vara busig som tjej!
Mer debatt!!!
By the way – vart har Grynet tagit vägen. Världens cooolaste och kaxigaste tjej som ändå äääääääääääääääälskade rosa och gullgull. Superbra förebild på att man kan vara som man vill!
SPOT ON!!!
när jag kommer hem från jobbet ikväll ska jag blogga om genus och länka hit! Awesome, ketchupmamman!
Fan vad otroligt bra du är på att förklara!
Jag håller med Emma Hå i mycket, och jag förstår personen som skrev kommentaren som låg till grund för ditt inlägg.
Själv tycker jag den här debatten med pojk- och flickkläder är att jämställa med diskussionerna i EU om hur böjd en banan får vara för att fortfarande få kallas banan.
Man hänger upp sig på detaljerna och missar det stora hela.
Vi ska inte gå ut och frälsa världen med jämställdhet – men vi ska heller inte jaga de föräldrar som sätter på sin lilla flicka en rosa tvångströja så att hon sitter lika apatiskt som flickor ska enligt könsstereotyperna.
Nej. Istället är det läge att bete sig som man vill att barnen skall bete sig som vuxna (barn gör ju som bekant inte som man säger utan som man gör). Exempel på det är att dela föräldraledigheten. Har man inte råd kanske man ska se över vilka val man gjort här i livet och skippa en och annan renovering/latte. Sedan är det ju intressant att det tenderar vara kvinnorna som går ner i tid. Varför?!? Pengar är ingen ursäkt, se ovan. Det är heller ingen ursäkt att kvinnan vill – då är ju hon lika påverkad som den fyraåriga flickan som vill ha en princessklänning, eller?!?
Sedan val av yrke. Det är dags för båda könen att ta åt sig från de andra. Det är möjligt att det är därför jag inte fattar denna debatten. Jag har ett yrke som i de flestas ögon ses som manligt (jobbar på en ganska hög teknisk nivå med de svarta tingestarna som ligger under ytan i din hemstad) och min man är kemist (typiskt ”kvinnligt”). Vi jobbar båda deltid och har delat på föräldraledighteten. Jag hoppas att på detta sätt kunna förmedla en bild till våra barn om att man kan göra vad man vill trots kön.
Kort sagt tycker jag att klädvalet på de stackars barnen är en fjärt i rymden mot hur vi vuxna beter oss varje dag.
Pingback: Pippigull goes genus | Pippigull
Tar till ett gammalt kraftuttryck: Shitpommfritt vad bra skrivet! Efter två veckor med -30 har min egen hjärna tagit vinterlov, så jag lånar din och länkar i min blogg. Klockrent!
Lite ironiskt med Lindexreklamen över ditt inlägg… är det medvetet av dig?? som illustration…:-) Stackarna, så kontraproduktivt för dem!! Vet de om att de ska bojkottas på lördag?
Bra rutet!
Oh vad bra skrivet, jag länkar genast på Facebook! Så skönt att saken i alla fall diskuteras och ifrågasätts i Sverige. Jag bor i Belgien och har en liten tjej (2 år). Här kläs barnen som små vuxna, det är stört omöjligt att hitta fina, färgglada och lekvänliga kläder. Pojkarna ser ut som små farbröder med skjorta och pullover och flickorna som små kopior av Britney Spears. Lite överdrivet kanske, men om jag tar upp detta med mina kollegor tittar de på mig som att jag är ett UFO. Det vet väl alla att tjejer faktiskt gillar rosa säger dom, som om det sitter i DNA:n eller nåt. Numera beställer jag barnkläder på nätet, jag gillar Villervalla’s färgglada sortiment t.ex. Fast det blir ju lite dyrt med frakten…
Jag håller med i ditt resonemang kring att barnkläder ska vara anpassade för att barn ska kunna leka i dom och att kläderna ska vara bekväma och tåliga. Men jag undrar lite… vart köper du kläder till dina barn? Jag får intrycket av att det enda du hittar till din dotter på tjejavdelningen är nån form av rosa tvångströjor… Jag har inga problem att hitta bekväma barnkläder till flickor. Kläder som tillåter lek och bus och är bekväma. Hittar dom i helt vanliga affärer som HM tex…
Karin svarar: Ja, det är lätt för mig att hitta lämpliga kläder till mina barn just därför att jag hoppar som jag vill mellan avdelningarna och väljer bort galenskaperna. Men det retar mig när Samuel inte kan få de rosa byxorna han vill ha för att de är för tajta. Eller när fyraåringar ska ha högklackat eller bikini med överdel. Eller när tjejjeans är tajta och obekväma, och killjeans pösiga. Och när det står sweet little princesss på den rosa tröjan. Finns hur många exempel som helst.
Heja Heja Ketchupmamman så ska dom tas…pedagogiskt, roligt och framförallt så jäkla rätt!!
Word!
Det var en fröjd att läsa ditt inlägg
Pingback: Kläddebatten « Den lilla bokhyllan
Grymt bra skrivet! Helt sant!
Åh, den ljuva ironin i att jag nu ser Lindexreklamens extremt könsuppdelade klädesreklam över just det här inlägget…
Sedan handlar jag nästan alla barnkläder på Lindex. Just därför tycker jag att de ska lyssna på mig.
Karin svarar: Det är väl bra med illustration?
Underbar läsning! Men också så himla tråkigt att man ständigt måste redovisa vad genus innebär.
Nu ska jag bara börja följa din blogg och gilla inlägget på Bloglovin så fler får upp ögonen för detta fantastiska inlägg! :thumbup:
Så här har jag gjort: rymliga, lekvänliga och slitstarka kläder till både min son och min dotter. Men i pojkfärger till sonen och flickfärger till dottern – utom i perioder när ekonomiska begränsningar gjort att dottern måste ärva rakt av av storebror. Då har hon fått ha blått, svart o.s.v.. – men aldrig tvärtom. Hade flickan varit äldst, så hade jag nog av säkerhetsskäl haft neutralare färger på henne – för att det skulle vara möjligt för lillebror att ärva om jag inte skulle ha råd att köpa nya kläder när den dagen kom.
På kalas, i kyrkan o.s.v.: icke-särskilt-lekvänliga och icke-slittåliga kläder på både pojken och flickan. Skjorta och finbyxor på sonen, klänning och strumpbyxor på dottern. Jag älskar att se min son som en stilig pojke, och min dotter som en söt flicka, i sina respektive plagg och färger. Ibland i alla fall.
Jag anser nämligen att vi är två kön av en anledning. Nej, det är inte bara könsorganen som är skiljer, det är _mycket_ annat också: kroppsbehåringen, muskulaturen, skelettets form (kvinnans bäcken är bredare, mannens axlar är bredare, hela mannens skelett är större, tyngre och starkare), maxkonditionen och styrkan som det är möjligt att uppnå, hormonerna, hjärnan, psyket, själen…
Och jag har till och med fräckheten att anse att det är trevligt att det är så..! Jag vill se riktiga män som jag kan tända på – inte små veka fjantar i klänning. På samma sätt är aggressiva, manhaftiga kvinnor typ truckflator – vare sig de är lesbiska eller inte – det absolut värsta jag vet. De känns som en styggelse på hela samhällskroppen, faktiskt, då de förstör stämningen överallt där de hamnar.
Men för att återgå till mitt första stycke: detta har ju inget att göra med att försöka hindra flickor att utveckla sin kondition, motorik o.s.v. _efter sina förutsättningar_, genom att klä dem i kläder som är olämpliga för det ändamålet… Och personligen har jag aldrig träffat någon som har gjort det heller. Man springer ju inte sämre i en overall för att den är skär, så att säga..!
du är bara såå bäst och du har såå rätt men hur fan fick du gubben att gå med på att ha klänning…Jag får knappt ha rosa ljusstakar här hemma. Fast då ska ju tilläggas att hans mor va riktigt tydlig med va som va ”pojkaktigt och flickaktig” det är därför :-/
Min son älskade rosa tills han började på syskonavdelning på dagis (3-6 år) och då berättade hans kompisar att det va en tjej färg och det va blå han skulle gilla då han är kille….. vilken nedrans tur att dom hjälpte mig…. vem vet han kunde ju blivit bög
@Catharina:
Min ettåriga son har ärvt många plagg från storasyster, är de bara hela och rena så. Idag har han till exempel på sig svarta mysbyxor och en blommig tröja i rosa och grönt. Och han är superfin i rosa! Det passar hans hår-och hudfärg ypperligt.
Själv har jag ett ”manligt” yrke, jobbar som vaktmästare och går i blåbyxor hela dagarna. Har bara manliga kollegor, men vi gör alla samma arbete. Vi städar, skruvar, målar, rensar ogräs, sätter på kaffet, sågar, borrar, rensar avlopp… Jag tror att jag genom att ha det här jobbet är en bra förebild för min dotter, jag visar henne att jag klarar ett mansdominerat yrke precis lika bra som mina kollegor. Men jag är inte en sämre kvinna på grund av det.
Otroligt bra skrivet!
Fantastiskt!
Jag har låtit mina barn välja kläder själva sen de var riktigt små och det har funkat alldeles utmärkt. Prinsessfasen går över av sig själv och jag kan lova att min 8 åriga tjej inte har tagit skada och blivit en mesig liten porslinsvarelse av att ha spenderat en tid i sitt liv i rosa och tyll.. häromdagen spöade hon skiten ur 3 äldre killar som retade hennes kompis
Hennes självkänsla är så stark att hon aldrig låter någon sätta sig på henne. Sonen har spenderat alldeles för mycket tid i spiderman och dylika kläder och han är den mest känsliga, lugna och smarta killen i världen och idag väljer han helst rosa och rött när han handlar kläder. Tror inte alls att valet av kläder påverkar våra barn om bara föräldrarna är positiva och ger barnen utrymme, uppmuntran och kärlek för att de är alldeles fantastiska precis som de är. Jag tror istället att de föräldrar som väljer kläder åt sina barn och försöker vara könsneutrala och politiskt korrekta bara skjuter problemet med ”prinsessfasen” framför sig, dessa barn kommer att leva ut sin sina drömmar om att välja kläder själva i tonåren.
Karin svarar: Men det handlar inte om att barnen inte ska få välja. Det handlar snarare om att klädföretagen inte ska få välja vad flickor och pojkar ska ha, och att inte förstärka beteendet hos de som behandlar pojkar och flickor olika. Jättemånga gör det – samtidigt som de säger att de inte gör det. Då kan man inte komma åt det beteendet, men man kan peka på de skillnaderna som syns, till exempel kläderna.
Pingback: Tweets that mention Karin Ketchupmamman » Blog Archive » Varning för känsliga tittare -- Topsy.com
Grattis! Ja, till att du kan få dina och din man barn att göra som du vill.
Jag har en femåring dotter som allra helst bär sin rosa dansdräkt till dagis varje dag. Hon har valt sina egna kläder sen hon var 2,5, och det finns i princip inget jag kan göra för att påverka henne. Nej, tro mig, jag har testat MÅNGA olika varianter.
och jag vill ju det! Jag vill ju att min dotter skall lära sig att välja själv, tänka för sig själv, fatta egna, genomtänkta beslut.
Men varifrån kommer underlagen till dessa beslut? Varför är det nästan bara rosa som gäller? och vad ska man göra då? Säga upp sig från jobbet, låta barnen vara hemma så att de inte träffar några andra barn eller vuxna som de kan påverkas av?
Jag vill att min dotter (och min son) skall få möjlighet att välja sin identitet, och det betyder ju att de måste få många förebilder, många identiteter att testa på vägen. Jag har inget emot att en av dessa identiteter är en prinsessa med rosa fluff, jag är bara ledsen att det saknas andra roller för mina barn att pröva på.
(Det är ju lättare för lillebror, han får automatiskt testa princessrollen när han tar efter storasyster, och spiderman lär han få nog av när han blir lite större.)
mitt femte barn: flicka 7 år älskar kläder och mode likväl som att åka i traktorn eller hjälpa pappa att gräva ett hål i backen t ex. man kan säga att på hennes nattduksbord ligger läppglanset bredvid skiftnyckeln. och ja – här gräver mannen hålen i backen medan jag hänger tvätten. funkar fint.
tack för ett ljuvligt inlägg ♥
Bra jävla inlägg måste jag säga!
Du får stående ovationer av mig. Hurra! Vad glad jag blev när någon skriver så otroligt bra kring detta heta ämne just nu! Det är lättsamt, man fnissar till och från och man sitter framför datorskärmen och nickar.
Tack för ett jättebra inlägg som jag defintivit kommer att sprida vidare, detta gjorde min dag!
Personligen har jag en ”piratprinsessa” på 4 år. Pirat hatt, lapp för ögat å en rosa prinsessklänning är hur snyggt som hellst ihop. Eh, tror jag ljög lite nu, men hon tycker det så då får hon väl ha det då. Annars är även en orange trafikkon i tyg rätt snygg, barnen har den när de busar, gubben kan ha den när han backar å jag brukar ha den när jag städar för at göra det hela lite mer underhållande. Det kallar jag unisexplagg som är funktionellt.
Amen!
Vilken fantastisk argumentation, jag håller med dig i allt! Det här var det bästa jag läst på länge!
Som utbildad skräddare och med ett års heltidsstudier i mönsterkonstruktion undrar jag när samma tankar kommer över på vuxensidan? De finns ju delvis men har bara kommit halvvägs. Vissa år är det bättre än andra.
Jag vet att man behöver konstruera plagg annorlunda för män och för kvinnor (det är rörelsebegränsande att klä sig i herrskjorta när man är storbystad som exempel) men varför sitter puffärmarna alltid på kvinnoplagg? DÄR är vi kvinnor inte kurvigare än männen.
Jag tycker det är bra att börja sudda gränserna på barnkläder för det är lättare, där är tekniken bakom för att skapa plagget exakt den samma för pojkar och flickor.
Men vem vågar sätta puffärm och volang på en t-shirt i herrkollektionen? Vem vågar köpa och bära den t-shirten sen? Det finns såna plagg och såna kollektioner men inte på HM eller Dressman.
Och varför är mina mjukisbyxor från damavdelningen tighta över rumpan och låren men utsvängda nertill när min mans från herravdelningen 5m bort är rörelseutrymme runt rumpan och låren med resorer i bensluten? Varför måste jag leta i 1½ år för att hitta byxor med fickor där både nycklar och mobilen får plats när min man kan rycka åt sig första bästa par i rätt storlek för ALLA herrbyxor har såna fickor?
Tack för att du rett ut lite för mig.
Jag har alltid undrat varför mina två yngsta tjejer är lite vilda av sig, men nu förstår jag ju! Jag är ju allergisk mot rosa och lila och har därför oftast fått vända mig till pojkavdelningen där de i min mening har snyggare kläder. De har alltså inte haft tillräckligt med tjejkläder på sig som hindrat deras rörelsefömåga.
Dock har 4½ åringen under lång tid nu varit aldeles för begistrad i just rosa och lila och allt vad prinsessor och glamour heter. IMen det går nog snart över hoppas jag.
Dessutom tycker jag att det är jätte kul när folk säger lillebror till lillasyster för att hon har grön body och bruna byxor på sig. Då brukar jag svara. ”NEj det är en tjej, hon har ju rosa strumpor på sig.
Och sen ler jag lite småelakt inombords. hehehe
Så fantastiskt skrivet!!!! Jag blir så inspirerad att lära mig mer om genus och jag ska definitivt tänka som du när jag (förhoppningsvis) får barn i framtiden!
ÅH BLIR HELT LYCKLIG av att det finns vettiga människor i världen <3
Pingback: » Kläddebatten
Sofia har faktiskt EN poäng med sitt inlägg: Vi vuxna borde vara bättre förebilder. (Dock fånigt att påstå att vi ska TVINGA varandra att ha speciella kläder.) Jag tror att det är svårt att börja med barnen, när det gäller exempelvis att det ska bli accepterat för pojkar att ha klänning. Det måste nog nästan till att vuxna män börjar ha det först. (Och då menar jag inte att det är fel att klä pojkar i klänning, utan att det är svårt att göra det utan att få en massa skit för det.)
Underbart! Viktigt! Rak på sak! Mer av detta! Och helst i varenda dagstidning!
@Liten VUS: visst är det med byxorna och fickorna irriterande? SKA vi kvinnor inte ha pryttlar på oss, kanske är det för att vi antas/förväntas använda handväska? Men på jobbet? Ska jag springa runt på skolan/förskolan/fritids med handväska i högsta hugg bara för att kunna ha nycklar och mobil inom räckhåll?
WORD
Helt suveränt som vanligt!
Hahaha…underbart skrivet! Så JÄVLA bra! Jag sprider på FB, hoppas det är ok!
Magi i bloggform! Så välformulerat, pedagogiskt, huvudet på spiken och underbart klokt.
Du är bäst.
Underbart!! Jag blir bara så GRRRR…. Men vad gör det förskillnad… Min dotter ärver alla kläder efter sin storebror… Och det går ju bra… Om hon nu bara hade velat ha dem.. Men min dotter är en ROSA flicka… Allt ska vara rosa… Och vad gör väl det.. Men jag håller med.. Min son har alltid gillat dockor.. I alla de slag… Men emellan åt är det lego för hela slanten, samma sak med dottern.. Men hur många gånger har man inte fått höra ” Men Adam inte leker du med dockor??” eller ”Va har ni köpt en docka till honom??” Ja det är klart han ville ju ha den….
Fortsätt skriva på det sätt du skriver.. Jag bara älskar din blogg…
Himla bra skrivet!
Tänk att detta enkla är så svårt att förstå för de flesta!
Din man blev fö riktigt snygg, svart klär honom
Så trött jag blir. När flickor har rosa kläder är det för att deras dumma och bakåtsträvande mammor har manipulerat dem. Som om små flickor inte hade något egen vilja. Tänk, Ketchupmamman, att du tror att du kan forma dina barn till det du önksar att de ska bli (icke-rosa) och att du kan få dem att städa för att du kan lägga fram saken så finurligt. Men det är lite läskigt att du tror att det är du som bestämmer om din dotter ska älska prinsessor eller inte. Och att könsskillnader finns först i och med tonårshormoner är ju bara inte sant. Men det har blivit en sanning, kanske för att vi tror att likhet är förutsättning för jämställdhet. Sverige blir inte mer jämställt för att vi inbillar oss att små flickor EGENTLIGEN vill ha praktiska klätterkläder fast de envisas med att bara sätta på sig rosa prinsessklänningar och att de skulle ha velat spela fotboll istället för att pärla om de bara hade vågat. Man kan vara stark och bra
Karin svarar: Jag hänger inte riktigt med på vad du säger och jag vet inte heller varför alla tjatar om rosa. Rosa är en jättefin färg. Min son älskar rosa. Många tror att han älskar rosa för att jag galen jämställdhetsivrare som lurat på honom denna färg. Samma personer brukar tro att de inte kan påverka sina flickor till att välja rosa. Kul teori. Men färgen i sig påverkar givetvis ingen, det enda som påverkar här är vad vi förknippar med rosa.
Fysiska skillnader mellan könen som kräver olika typer av kläder finns inte förrän våra kroppar förändras. Faktiskt. Jag hittar inte på det. Övriga skillnader är spännande att fundera över. Kan du berätta lite om hur vi rent biologiskt har utvecklats så att behovet av prinsesskläder uppstod? Var det för att vi lite svagare kvinnor skulle överleva när vilddjuren anföll? De gillar ju inte att knapra på spetsar, pärlor och broderier.
Detta resonemanget gör mig spyfärdig!
Skriva om att det är fel med kjol och klänning…..framförallt PRINSESSköret, är ett sådant hyckleri!!!! De flesta här som har döttrar, tar nog gärna på sina flickor ”tjejkläder”, så länge det är gröna, röda, gula, blå……ja ALLT annat än rosa. Är det inte då färgen som ska diskuteras?? Flickornas kläder är oftare lekvänligare än killarnas. Jodå, flickorna går ofta i klänning och leggings…..DET är bekväma kläder som lockar till lek!!
Vad är det som gör en rosa klänning, farligare än en blå?????
Karin svarar: Va? Vad pratar du om? Vem har sagt det? Ellinor har rosa. Samuel har rosa. Jag har rosa. Min man har rosa. Alla får ha rosa. Det här handlar inte om en färg.
Min känsla är också att barnen inte får komma i kläm mellan vuxna i en debatt eller dragkamp. Som någon sa i kommentarerna så har nog alla barn en prinsessperiod och det vore väl fel att förvägra en tjej denna bara för att hon är tjej? Dessutom får vi nog äta upp alla förbud en vacker dag! Jag tror att min dotter som mest fått ha gamla ärvda kläder, från mig själv bl a, blir så himla glad över att få ha fina kläder på sig. Hon ser andra som har söta och fina och gulliga och prinsessiga kläder på sig. Hon ser Pippi som en idol (förutom Bamse, kompisen och de lite större tjejerna och förstås mamma och pappa). Och det är klart, hon är tjej och vill ju vara det också, utan att det handlar om vuxna ideal eller fördomar.
Så oftast har hon både praktiska och fina kläder, på samma gång. Över varandra! Vår kamp handlar ibland om i vilken ordning de ska sitta, hon vill bara att det finaste ska synas, så är det. Ibland är det också så att jag som förälder avgör att vädret tarvar vissa kläder, och dottern kompromissar genast.
Det finns också mycket i vad vi förmedlar att man får göra och hur man får ta för sig som människa. Får tjejerna lära sig att rent fysiskt säga nej om de inte får respons? Eller att rent fysiskt ta det de vill ha om det är svårt att få ta plats? Jag brottas med min tjej, låter henne vara fysisk och utmanad, och hon får lära sig att prata med mitt språk också! Utan att det handlar om genus. Nå, det är snårigt detta. Min poäng är nog att jag tycker det handlar mer om människor och sätt att vara på och ta plats på än om kläder. Engagerande! Och var är alla andra män som borde skriva av sig om sina erfarenheter?
Karin svarar: Det handlar ju inte om förbud, tvärtom. Alla får ha allt, hurra! Kan det bli mindre begränsande?
Åh vad bra skrivet! Häromdagen gick jag in på en affär och sökte en varm vinterjacka storlek 104. ”Pojke eller flicka?” ”Jag vill att både min pojke och flicka ska kunna ha den.” ”Den här är bra för de har BARA skillnad i färg mellan pojke och flicka, annars är det samma MODELL”, säger expediten hurtigt. JAg tänkte ”ja för annars är det ju viktigt att skilja på modellen när barnen ser likadana ut i kroppen oavsett om de är pojkar eller flickor” – eeeeh??? Men sa inget. Men jag köpte inte där heller. Galet, är vad det är.
HELT UNDERBART SKRIVET!! OCH EN MILJARD KRAMAR TILL DIN MAN SOM TOM VERKAR HA ‘TAGIT PÅ SIG’ DET ”FEMININA” UTTRYCKET I SAMBAND MED KLÄNNINGEN!!
Intressanta kommentarer på ett mycket intressant ämne.
Men varför är det bara kvinnor som tycker till?
linda-loo
Du verkar ha missuppfattat detta fatalt. Jag råder dig att läsa på om genus innan du uttalar dig i ämnet….och framförallt att du läser VAD som skrivits INNAN du uttalar dig.
För människor som snackar en massa rappakalja ang genus, alltså dem som gör negativa uttalanden om genus när de inte har den blekaste aning om vad dem pratar om, gör MIG spyfärdig!
Min poäng var att man ska respektera att små flickor också har en vilja, och många fyraåriga flickor (det handlade väl om ett par byxor i storlek 110 från början), klart fler än fyraåriga pojkar, har en mycket bestämd vilja när det gäller vilka kläder hon ska sätta på sig. Att Lindex anpassar sig efter den här viljan är inte konstigt eller farligt, och att det skulle vara du, eller någon annan förälder som orsakar skillnaderna är att tro för mycket om sin egen makt. Det är klart att det finns könsskillnader som är kulturella och hämmande. Någon tog upp könsstympning, men vi behöver ju inte gå över ån, det finns ju högklackade skor och idiotiska klänningsfodral som effektivt hindrar kvinnor från allt kul (nåja, inte allt kanske). Men Lindex-kläderna är inte i den klassen och att skjuta in sig på Lindex med bojkottning och annat är bara så dumt och motverkar sitt syfte.
Jag jobbar pa ett sk Gender Resource Center i sodra Idaho dar majoriteten av befolkningen ar mormoner. Abort ar otankbart, flickor uppmuntras att bli gravida sa fort de gift sig och gifta sig sa fort de fyller 18. Det ar som att ta en tidsmaskin 75 ar bakat i tiden jamfort med Sverige. Konsneutrala klader finns i huvudtaget inte och konsrollerna frodas i takt med att potatisen vaxer och folk stoder republikanerna.
Med det vill jag bara att saga att Sverige ar underbart jamstallt i jamforelse. Att man kan fokusera pa klader istallet for ratt till sin egen kropp och rostratt kan med all ratt ses som att man kommit en bra bit pa vagen, MEN det innebar naturligtvis inte (som papekat i texten) att man kan lagga ner och sluta bry sig. Vill man behalla ledningen masta man fotsatta springa!
Kanske det dummaste jag läst.
Det bästa jag läst på länge! Håller med dig helt och hållet!
Så jäkla bra skrivet! Tack för att du finns och sprider din klokhet! <3
Tack! Tack! Tack!
Jag ska spara det här och ha som inlägg i diverse hemma- och festdebatter.
Åsa
Du precis som några fler som kommenterat här, visar med era ‘genus-inkompetenta’ kommentarer att ni inte alls har förstått vad allt detta handlar om.
Man är inte bara naiv utan visar även hur dåligt påläst man är om man inte har förstått vidden och vikten av att hur vi klär våra barn och vilka kläder som säljs i de stora klädkedjorna, påverkar barn och de två snäva könsroller som de oftast är intvingade i.
Och var i hela friden får du det ifrån, att 4-åriga flickor har en mycket mer bestämd vilja när det gäller kläder än 4-åriga pojkar???
Ett sånt påstående lyser av okunskap och hur styrd personen är av just könsroller.
Och sen undrar jag vad du menar med att det finns könsskillnader som är hämmande? För barn eller vem? Biologiska könet är knappast hämmande för någon, däremot är KÖNSROLLERNA pojke rep flicka hämmande på olika sätt då dessa två roller tillskrivs helt olika förväntningar och bemötanden som är både hämmande, kränkande och ojämlika.
Helt ärligt, så bör du ta reda på fakta ang geuns/könsroller och kläders betydelse för hur olika barn behandlas.
Först vill jag bara säga att jag älskar ditt inlägg Karin!
Många här verkar hylla din vispgräddeliknelse, men det jag gillade bäst i hela inlägget var denna meningen: ”För man kan inte ge upp små kamper, därför att det någonstans i världen finnas större strider som borde utkämpas.”
Allt du skriver är så bra och sant och får en verkligen att tänka efter.
Jag hoppas att jag kan uppfostra mina barn neutralt när jag blir mamma. Inte så att tjejerna inte får leka med dockor och killarna inte får leka med bilar. Utan att alla barnen ska få leka med precis det de vill. Att de ska få ha på sig de kläder de gillar bäst och titta på de filmer de tycker är roligast.
Jag hoppas jag har mod nog att låta mina barn få vara precis den person de VILL vara och inte den person omgivningarna vill och förväntar sig att de ska vara.
Förresten, jag tycker faktiskt att din man passar riktigt bra i klänningen. Han bär upp den väldigt väl. Och jag är inte det minsta ironisk!
Fäbbjoluss! TACK, det där behövde vi
Verkligen ett bra inlägg!
Själv är jag uppvuxen under nittiotalet (nu arton) med matchande klänning på mig och dockan Skrollan. Med långt hår som alltid var lagom lockigt och aldrig dåligt matchande kläder. Sen hände det någonting. Jag fyllde tretton, började högstadiet och fick studiebidraget. Detta medförde att jag kunde bestämma själv vilja kläder jag ville köpa! Sedan den dagen har jag haft lagom säckiga jeans från killavdelningen på JC och t-shirt.
Visst, jag har kjol ibland, och på finare tillställningar även klänning (jag klär inte så bra i kostym) men nu får jag bestämma själv. Jag kan gå ut med oborstat hår, eller något annat heeeelt galet!
Så det finns kanske hopp för oss prinsessor också!
Keep up the Good work!
Om jag får en dotter så kommer jag att klä henne i klänningar och kjolar och andra ”tjejkläder”. Jag vet att det påverkar henne, jag vet att det påverkar hur människor kommer att se på henne och det kommer att påverka den person hon blir i slutändan.
Men hon skulle även få ha mjukisbyxor.
Och varför då?
Jo, jeansen skippar jag direkt, för det går inte att röra sig ordentligt i dessa. Mjukisbyxor, strumpbyxor och leggings är perfekt att ha på sig om man vill busa. Att lyfta upp kjolen eller klänningen för att man behöver göra det när man leker är väl ingen fara. Det är också himla skönt och luftigt med denna variant på kläder.
Jag försöker se vad som är praktiskt och skönt snarare än vad som alla andra tycker och hur det kommer påverka hennes personlighet. Givetvis kommer jag aldrig tvinga henne att bära klänningar och liknande.
Och när jag pratar om klänningar och kjolar blir det absolut inga tajta modeller som hon inte kan röra sig i. Det blir simpla klänningar som är utmärkta att röra sig i.
Karin svarar: Det är absolut inget fel på klänningar. Bästa sommarplagget någonsin! Även bra när man kissar i skogen och vill dölja rumpan lite. Men som du säger finns det finns lämpliga vardagsklänningar, och så finns det klänningar som mer är som ett straff.
Min dotter Siri (6 år) såg bilden i det här (otroligt bra) inlägget. ”Sådär tycker jag att alla killar borde se ut! Eller nej, bara de som VILL, alla ska få ha det dem vill” sa hon.
Huvudet på spiken!
Ett ord: Amen.
Jaaaaaa!
Halleluja!
Tack för att du finns, Karin. Det borde införas ett Nobels genuspris som genast måste ges till dig. Du skriver och förklarar så att även en imbicill, nybliven morfar kan förstå. Du är bäst, helt enkelt!
Du är fantastisk.
(Jag berömmer din egenskap eftersom du är flicka. Hade du varit en pijkbloggare hade jag berömt din prestation istället. Jag har hört att det är så man ska prata med barn för att vara sådär skönt heteronormativ som de fortfarande, 10 år efter Tittmyran och Björntomten, är i de flesta förskolor.
Tänk vad duktig du är som är så söt.)
lovely =) Mycket bra skrivet!
Bra skrivet! Att folk inte tänker på att i andra länder så har faktiskt män klänning och kjol, ibland till vardags och ibland till festligheter. Min son heter Connor och på grund av namnets skotska anknytning så hade han kilt på sig på sin namngivning. Det ser ut som en kjol men var otroligt fint på lillen. Inga problem med rörelseförmågan heller. Kilten var ibland uppe vid armhålorna, men det brydde han sig inte om
Pingback: Här är länken! | emmavestergaard
Pingback: Tro fan att man vill ha automat, det är ju så förbenat svårt att växla med brösten « Ms. N00b
Pingback: Pojkar är tuffa och flickor är fina. Eller? « Sagogrynet
Jag är glad för att det finns sådana människor som du som kan uttrycka sig på ett vettigt och fullkomligen underbart sätt. Grymt bra inlägg.
HELT FANTASTISKT!!… Jag skrattar så jag dör!! Det är som att ta orden ur min mun!
Håller med till punkt och pricka!
Så jävla bra och pedagogiskt skrivet! More people like you plz….
Väldigt bra skrivet. Håller med om allt. Vill dock tillägga att jag fattar inte grejen med att ni säger att det bata finns tights till tjejer. Jag har två döttrar som definitivt inte kryper omkring på asfalten i leggings. So be it att jag hittar byxorna på pojkavdelningen, men en del i debatten var väl att pojkkläder var lösa och bra och tjejkläderna var tighta och mindre bra. Så gå då till pojkavdelningen. Problem solved. Jag håller dock med om principen att man inte ska dela upp kläder i pojk och flickkläder. Men tills att det har löst sig så får jag ta vad som finns.
Fortsätt skriv som du gör! Ha det gott!
Karin svarar: Tack! Problemet är ju att ungarna själva lär sig var flick- respektive pojkkläderna hänger. Så sedan uppstår situationer som när jag står med min pojke på tjejavdelningen och två sjuåriga tjejer går dit och säger att han inte får handla där. Visst vore det fint om alla lärde sina barn att vi inte behöver göra den indelningen, men det hjälper ju inte om de ser att klädaffärerna gör det. Barn har ett extra stort behov av att dela in världen eftersom världen är ny för dem. Så mycket att lära sig, så mycket att ta in och katalogisera. Märker de att något är till tjejer, och något är till killar så registrerar de det direkt.
Imorse hittade jag denna annonssom jag behövde blogga om, tack ketchupmamman för inspirationen… Den är väl rätt talande den annonsen??
http://www.xit.nu/bloggar/jessy/snall_mysig_glad_liten
Den här filmen beskriver problemet jättebra – hur det faktiskt är föräldrar, lärare och dagisfröknar som lär barnen beteendet.
http://urplay.se/155120
Pingback: Läs inlägget om könskläder » hej sonja
Så sjukt bra liknelser!!! Huvudet på spiken och högsta betyg till dig!
Pingback: Sregloh.se » Blog Archive » Jämställdheten sitter inte i kläderna, eller?
Det mesta är en kamp om man bara försöker tillräckligt mycket. Jag tror du kan påverka din omvärld, ge inte upp så lättvindigt.
JAAA!!!
Kanoninlägg!
Underbart…………….vilket inlägg, helt rätt!
Så sjukt bra skrivet! Jag bara måste länka, hoppas det är ok!!??
åh, vad rolig att läsa så intressanta inlägg, heja dig!
Jag älskar dig och du är bäst.
Min son tycker om att ha på sig klänning, det började när han var tre år ungefär, nu är han fyra och tycker fortfarande om det ibland, han säger ”mamma, den snurrar så fint när man dansar” och tycker det är härligt med klänning…..
brabrabra, blir nog en länkning här med…
Otroligt bra skrivet!
Så klockrent, så genialt. Länkar på FB.
Du är så jävla bra!!! Jag önskar att du var min kompis, eller åtminstone JämO! Måste gråta lite nu, men kramar till dig och den likaledes ljuvlige maken!
Underbart! Bilden på maken slår allt.
Ååååh. Åååååh!!! Fy attsicken vad du är bra!!! Jag blir så glad och stärkt och fantastiskt lycklig av att människor som du finns och bloggar!! Hur många värdelösa bloggar finns det inte?!!? BlondinBella, Kissie, Kenza – huvva!!! Varför får de så jäkla mycket luft när en pingla som du (och uppenbarligen din käre man, trots knölpåken) har så otroligt mycket vettigt att säga och gör det så himla bra på så liten yta! (Obs! Retorisk fråga! Mkt väl medveten om varför ovan nämnda…äh, orkar inte ens hitta på ngt nedvärderande epitet…får så mycket luft) Snälla sluta aldrig!! Onwards, to the revolution!
Jag håller med om att människor (ja, inte bara barn, man formas hela livet) formas av omgivningens bemötande och samhället i stort. Jag håller med om att det är tråkigt att människor blir påtvingade in i könsroller, precis som jag anser att det är fruktansvärt frustrerande att se hur affärer delar upp avdelningarna. Och givetvis ska vi inte behandlas olika pga vårt kön!
Men vad gäller själva genusproblematiken. Det är min fulla övertygelse om att problemet kanske kan undvikas, eller avdramatiseras, om fokus låg på uppfostran och socialiseringen. Om jag uppfostrar mina barn till självständiga, starka individer med en stark tro på sig själva och sunda värderingar, kanske det inte behöver spela någon roll vad andra, inskränkta människor säger eller tycker.
Blir jag förälder till en Simon, struntar jag totalt i vad han vill klä sig i eller leka med, bara han själv vet att han är världens bästa Simon. Samma lika, så klart, om det handlar om en Emilia. Sedan vad gäller kläder – det är väl en självklarhet att barn ska ha på sig bekväma, lekvänliga kläder – oavsett färg? Utbudet i klädaffärerna är hur som helst bristfälliga, tänk bara vilken diskriminering överviktiga utsätts för.
Jag förstår poängen bakom debatter som denna, eftersom påtvingade könsroller är något som verkligen existerar, men jag kan tycka att alltför mycket ansvar läggs på samhället. Skaffar man barn, är man skyldig att ge barnet de bästa förutsättningar man kan. Det sista jag tycker att det handlar om, är materiella saker. En stabil grund för barnet att stå på, så att barnet sedan vet att det är duktigt och fint – precis som det är, vilket kön det än har.
Genusdiskussioner rent generellt kan provocera mig. Ibland känns det som att frågorna lika gärna kunde vara utformade så här:
Ska vi avskaffa könsstereotypiska namn också? Kanske vore det bättre om det bara fanns ett namn att välja, till exempel Kim, som är sk. könsneutralt? Kanske borde det uppfinnas ett plagg som är det ultimata plagget – som har varken någon missvisande färg eller utformning som kan leda till att barnet behandlas på ett sätt som påtvingar det en könsroll? Vad ska vi med en egen identitet att göra?
I övrigt tycker jag att du skriver levande och kärnfullt.
Karin svarar: Jag försöker uppfostra mina barn så, men så länge man faktiskt kan se att människor behandlar andra människor olika utifrån vad de har på sig, så är det här en viktig diskussion tycker jag. Dessutom nöjer jag mig inte med att mina barn blir uppfostrade till fördomsfulla individer. Jag vill att alla blir det. Men det är väldigt svårt att göra skillnad hemma hos andra människor. Vi har ingen koll på vad som händer där. Men om nu en del människor ska envisas med att uppfostra sina barn till att flickor är söta och rara och pojkar tuffa, då vill jag i alla fall inte att samhället ska hålla med dem om det. Jag vill inte att det sitter en etikett i nacken på min sons tröja som säger att tjejen som retar honom för att han har rosa, har rätt.
Pingback: Maidens » Blog Archive » Orka liksom…
Eftersom jag bara läst inlägget och inte alla kommentarer så kanske någon redan skrivit det. Men… kom att tänka på dokumentären om personalen på dagis som filmade sig själva och hur de betedde sig mot små flickor kontra små pojkar. De hävdade innan att de inte var någon skillnad. Sedan fick de se sig själva hur de sa till flickorna vilka söta fina gulliga kramiga de var. Och till pojkarna hur stooora och starka de var. Vet inte om du sett den, men det är intressant att se hur vi fastnar i stereotyper.
Peace out from OH
Nu!
Kunde jag inte hålla mig längre utan måste också blogga om saken, med källhänvisning till dig
Ett bra inlägg i debatten är ett bra inlägg i debatten helt enkelt!
Det är dom små grejerna man tänker på.
Jag tänker på när Skavlan hade Margit Björgen på besök (eller vad hon heter). Han bad henne då visa sina muskler och spänna för att hon skulle visa att det är styrketräningen som gjort henne stark.
Skulle Skavlan be Northug visa hur han gör när han skejtar för det är då han vinner? Skulle han be be en manlig idrottare spänna armmusklerna för att visa hur stark han är?
Någonstans visar ändå antalet kommentarer att detta ämne berör och upprör. Skitbra! Jag funderar mycket på dessa frågor och är just nu inne på att det inte behöver vara antingen eller utan både och.
HAHA !! klockrent
trevlig kväll ! ( Du gjorde just min roligare ! )
Vilket underbart inlägg! Så rätt… Har följt din blogg ett tag nu, och känner att det är dags att sprida den vidare! =) Fortsätt i samma anda tack! =)
Pingback: tänkvärt « Hemma hos mig
Pingback: Nu vill jag prata genus igen « Jodå, det händer att jag uppdaterar här!
Tack!
Haha, Klockrent! Jag kommer länka till detta
Riktigt bra skrivet och så är det roligt att läsa kommentarer från så många likasinnade. Tillsammans är vi många och starka och kan faktiskt påverka utbudet i större grad än vi tror. Ett litet mail kan verka futtigt, men många bäckar små kan bli till en stor å. PÅPEKA för Lindex-personalen att du vill se ett Unisex-utbud, trots att det kanske känns pinsamt att nämna det. Och tänk om personerna i kön bakom dig hör vad du säger och tänker ”oj vad bra att han/hon sa det där som jag också tänkt länge på”. IFRÅGASÄTT förskolepersonalen om de inte trycker på genusperspektivet. VÅGA att diskutera detta med andra föräldrar, speciellt föräldrar till de barn som pratar om ”tjejfärger” och ”killkläder” osv.
Att stå tyst och svälja allt leder ingenvart, våga ta ställning!
PS jag vet att Lindex-personalen inte har något med beställningarna av kläder att göra, men om tillräckligt många påpekar det (och samtidigt mailar chefen) så har du åtminstone öppet tagit ställning.
Jag tycker precis som du att rosa inte alls är en tabufärg, och inte heller är klänning ”av ondo”, men då ska båda könen kunna använda dessa färger/kläder utan att retas, och så är det ju inte i dagens samhälle. Dela på städning, matlagning och fixerier hemma så tar barnen efter.
Är själv uppväxt med Barbie OCH Transformers, My Little Pony OCH He-man så det där med att tillåta ALLT istället för att utesluta saker tror jag helt på!
Pingback: Det där med män och kvinnor… | Let me tell you a secret
Kan inte låta bli att tänka på Tesslas mamma vill inte som vi gett ut på OLIKA när du skriver om hur man får ett barn till förskolan!
Underbar liknelse med grädde, den har jag inte hört förut!
/Karin på OLIKA som nyligen debatterat just barnkläder och jämställdhet också …
Jag fick en tankeställare. Min ”stora” dotter (3,4) har väldigt sällan klänning eller kjol och om hon har det måste det vara ordentlig vidd eller kort som en tunika. Detta beror på att jag själv inte är så förtjust i prinsessprylen (fast den är väldigt gullig nån gång då och då, typ på kalas eller på foto) men också att min tjej var ganska sen med att börja gå själv (sexton månader). Hon var länge ganska vinglig och trillig och då ville jag inte ”hämma” henne med kläder som inte skulle låta henne skutta som hon ville – den dan hon väl skulle komma på att hon ville skutta. Så. En dag i somras så började hon skutta. Jag tänkte inte så mycket mer på det då heller mer än att jag blev glad att hon tar för sig och klättrar och klänger.
Nu när jag läser ditt blogginlägg förstår jag. Iaf lite grann. Det är klädernas förtjänst! För hade hon haft klänningar eller tajtare brallor hade hon suttit still i gungan?
Alltså. Jag är övetygad om att det sunda förnuftet måste få styra. Lite prins och prinsessor är inte fel. Precis som vi har regnkläder när det regnar kan vi ha klänning när vi ska sitta still. Eller? Måste det ena utesluta det andra?
Exemplet med grädden är som alla andra här ovanför skrivit helt perfekt!
ps. nu börjar jag bli lite orolig att mitt barn ska bli sett som annorlunda på sin förskola. hon har ju aldrig flickkläder?
@ Pia: ”Vad ska vi med en egen identitet att göra?”
Så kön är alltså det ENDA som konstituerar och utgör identitet?
Helt rasande klokt och lysande inlägg!
Oj, vilket kanon-inlägg! Mig gillar massor!
Jag har självt arbetat på förskola, och kommer att fortsätta göra det när jag är klar med förskollärarutbildningen, och har hela tiden kämpat för att vi inte ska påpeka barnens kläder, inte heller bekräfta deras föreställningar om identifiering genom kläder. När en flicka kommer fram och säger ”titta på min klänning” har jag svarat med t.ex. ”ja titta, den är (t.ex. lila)”, likaså om en pojke kommer fram och visar att han har spindelmannen på sin tröja svarar jag t.ex. ”ja titta, du har spindelmannen på tröjan.”
Jag funderar mycket över det här med genus och hur jag som pedagog på bästa sätt inte ska uppmuntra barn till att identifiera sig själva eller sitt kön genom sina kläder eller deras ”sätt att vara”. Det svåra i denna kråksång är att man själv måste bryta upp med sina egna föreställningar och den kultur man själv blivit prentad med under sin uppväxt, men är man villig att ta striden så går det, det handlar om jävlar anamma och mod.
Men jag funderar lite över det här med konstruktion av genus, eller icke genus, eller ja, nåt sånt, när det är föräldrar som väljer om barnen ska växa upp könsstereotypt eller inte, det är föräldrar som väljer att klä sina barn könsneutralt, det är inte barnen. Det är en sak när de är små bebisar, men när de är äldre kan jag, rent personligt, tycka att barnen ska få välja själva vad de vill ha på sig, eller vilka böcker de vill läsa, för annars är det ju vi som konstruerar deras kön, eller icke-kön, i alla fall… Mja, jag vet inte hur man ska slå håll på hela denna bubbla, men något som är säkert är ju att hela samhället måste förändras, att alla fräldrar måste bli medvetna och förstå hur de konstruerar sina barn, det är bra att det är många som är medvetna och kämpar för det hela, men det blir också svårt när andra föräldrar tycker det inte är annat än trams.
Åh, jag älskar att diskutera det här med genus!!
Mycket bra inlägg!
Pingback: Andreas Ekström – är nu ett alternativ? » Blog Archive » Badshorts
Pingback: Dagen till ära « i lilleMors stora skor
Fan vad du är bra.
Det ger mig hopp att se att det finns sådana som du i världen.
Finns inte så mycket annat att säga än: Amen.
Omgivningens feedback och förväntningar på oss som personer ÄR fortfarande indelade i två könsrollsfack. För att bli av med den detaljen måste (måste!) man ta tag även i ”petitesser” som kläder, leksaker och färger.
Det härliga är att om vi gör det här i Sverige, ”det jämlikaste landet i världen” (fast vi backar nu, har ni märkt det?), så kommer det att gagna kvinnor i länder där de inte får gå ut själva. Ringar på vattnet.
Fantastiskt bra. Såna här tankar måste spridas. Jag jobbar på högstadiet och jag ser vilken skillnad det är mellan tjejer och killar. För tjejer är det bara utseendet som är viktigt.. Det måste fås bort. Och det kan vi bara få om vi diskuterar och ändrar på oss som uppfostrar barnen. Och det gäller inte bara föräldrar, utan alla i barnens omgivning…Man påverkas ju av många omkring sig….
Hurra! ni är så många som tänker klokt!
”inte sjutton slutar en löpare springa för att hon ligger först!”
Din text är fenomenal. Jag har inte hunnit läsa igenom alla kommentarer men vill säga till dem jag hunnit igenom som är kritiska till ditt inlägg att du svarar dem så bra. Du visar verkligen att det du skriver har underlag, och att det är det mest humana sättet att behandla sina medmänniskor (bla sina barn). ALLA barn ska ha rätt till ALLT, rosa, bilar, prinsesskläder och spindelmannen tryck. Jag har så svårt att förstå människor som kritiserar ditt inlägg, men läser deras kommentarer noga, eftersom jag VILL förstår VAD DET ÄR SOM ÄR SÅ SVÅRT ATT FÖRSTÅ!
Tack återigen.
En undrar som jag går och bär på är varför det är mer OK när att en flicka vill vara ”grabbig” än när en pojke vill vara ”prinsessa”? Jag utgår helt från mig själv och mina egna fördomar.
Jag har ofta blivit kallar pojkflicka, på ett uppmuntrande sätt. Fick mycket positivt tillbaka när jag valde en tekniskutbildning osv. Mitt första barn är en flicka som jag glatt klädde i kläder från bl a pojkavdelningarna. Det är ju där man hittar vantar som tål väta och inte vita-stickade-med-ett-litet-ansikte-på. Men se, när jag fick min lille kille några år senare så tog det stopp. Nu handlades det inte någonting till honom som var från flickavdelningen. Och allra mest skämdes jag när jag skulle försöka förklara för storasyster varför jag gav bort alla hennes urväxta klänningar och rosa tröjor – istället för att ge dem till lillebror. Var tog alla mina käcka ”det är ingen skillnad på pojkar och flickor” tankar vägen då? Suck !!!
Du är ju så braaaaa – underbart inlägg!
Bilden på din man är obetalbar och gör mig lycklig, lycklig. Tack Ketchupmammans man, för att du ställer upp och är så underbar!
Pingback: Jag måste bara säga åt er en sak « Ida nördar vidare..
ta bort alla in lägg såmm fins här inne+
bilden såmm syns här inne
Pingback: Bojkott av affärer som säljer könsmärkta barnkläder » Visselpaj
Pingback: 23/8 – om mer genus. « ullrikas nosar
Pingback: Grädden ÄR fluffig; det tog mig bara två minuter med elvispen. « Alla
Pingback: Om att bli provocerad | micko
Yes! Tack!
Blir så glad av att läsa såhär kloka och roliga texter…!
Åh, vilket fint inlägg! Så klockrent!
När du fick kommentaren om att det är bättre att göra de mest utsatta delarna av världen bättre så tänkte jag direkt på en vän till mig. Vi pratade om att donera pengar till Japan när de råkade ut för kärnkraftsolyckan och han tyckte det var fel. För han tyckte det var bättre att skänka till mer behövande. Som att det är fel att göra en god handling bara för att det går att göra en godare handling? Jättemärkligt! Då blev jag lite sur på honom. Hah.
Jag har ju inga egna barn men jag har en lillebror som jag försöker att få att visa sin mjuka, fina sida, våga bära de färger han vill och visst, jag influerar honom lite då och då med att de ”tjejigare” alternativet är bättre. Vet att jag blev väldigt stolt över honom vid ett tillfälle när jag råkade säga något dligt om rosa eftersom det var en tjejfärg. Jag kom på mig själv direkt när jag sa det men då var det ju försent. Men vet du vad min bror svarade då: (Då var han sju)
”Men Hanna, rosa är ju ingen tjejfärg. Det är bara en färg.” Så klok. Min mor försöker dock alltid att arbeta emot mig. Kan han verkligen ha hörlurar som är mörklila med blå och svarta färger? Var hennes fråga idag. Hörlurarna var utan tvekan designade för killar, men bara för att det var lila så tyckte hon att det var fel.
Min mor lyssnar inte och det är svårt att försöka få min bror att bli en fin människa (istället för en fin kille) när jag blir motarbetad hela tiden. Suck.
Verkligen bra text! Hoppas du inspirerar många till att ta tag i kampen om att låta alla individer vara sig själva och inte bli satta i fack som de inte fått välja själva!
Pingback: MARIEL´s » Jag är inte ensam om att tycka så
Pingback: >Två läsvärda texter | Ekomamma i stan