En storbloggares bekännelser

Jag börjar känna mig som en storbloggare. Jämt och ständigt knatar jag in på postutlämingsstället och hämtar paket.

Igår fick jag inte ens visa legitimation.

- Hej svejs! sa jag.

- Jaha, sa postutlämningsmänniskan. Är det du igen. Kan du snarast ta dina paket så att vi får lite utrymme att röra oss på igen? Vi skulle behöva ta in divansoffan, fontänen och Göran Persson som vi var tvungna att ställa ut på parkeringen.

- Jag är storbloggare, sa jag. Jag kan inte hjälpa det. Företag liksom springer efter mig med stora bruna paket och stoppar dem i min onepiece.

Igår kom det här paketet från lekmer.se, som är min sedvanliga bruna paketistoppare och samarbetspartner

Jag vet inte vad det är. Det heter Mecco och jag har vaga minnen av något liknande från min barndom. Jag har även vaga minnen från gårdagens lek. Så här får ni en kort recension:

Hållfasthet efter hopsättning: Sämre än lego. Plattare och större skivor med någon sorts ihopklickning gör onekligen konstverken svajigare. Å andra sidan gör tunnheten att det blir plats kvar inuti i de byggda husen. Till exempel kan man bygga ett hus till leksaksdjur, och sedan låta djuren gå in i husen, istället för att samla dem för utvärtes beundran.

Flytbarhetförmåga med Littlest Pet Shop inuti: Njetski. Alla Pet Shopparna drunknade. Mycket sorgligt/roligt.

Svårighetsgrad: Oklart. Ellinor byggde bättre än vad jag gjorde. Eventuellt fanns det någon form av vuxenspärr på dem?

Trampvänlighet: Betydligt bättre än lego. Dessa platta tingestar ställer sig sällan på högkant. Min fotsula ger dem 8 mjuka tramppoäng av 10 möjliga.