Vilken jävla valfrihet?
”Vilken tur då att man som människa faktiskt kan välja om man vill ha saker gjorda för ”honom eller henne” oavsett vilket kön det är. Knappast så att det enbart är killar som får gå på ”honom” sakerna, men däremot kanske saker som majoriteten av killar (yep, könsuppdelning eller inte så FINNS det saker som är mer anpassat efter vissa kön, vare sig man gillar det eller inte. Valet är ju trots allt ens egna) gillar vs majoriteten av tjejer.”
Nä, man får inte välja själv. Det är som om din mamma höll fram ett kuvert med pengar, och en stol hon snidat själv av en gammal stubbe. Pengarna räcker till den nya fåtöljen du önskar dig. Stubben ser ut som en hård sticksig stubbe, komplett med myrstack i söderläge. Och så säger din mamma ”Här. Du får välja själv. Pengarna. Eller den här utsökta stubben som jag karvat på i tolv månader. Jag har inte ätit, inte sovit, bara karvat på den här jättehårda stubben medan jag tänkte kärleksfulla tankar om dig, mitt älskade barn. Jag tycker att den här skulle passa förträffligt i ditt hem. Det tyckte jag redan när jag såg det tjugotre meter höga trädet ute i skogen. Så jag krafsade och krafsade på stammen tills mina fingrar blödde, bara för att fälla det här trädet så att din stubbe skulle dyka upp. Jag kunde förstås använt yxan eller motorsågen, men jag vet ju hur mycket du älskar handgjorda saker. Den är gjord av ek, sa jag det? Jag vet ju hur mycket du älskar ek. Själv är jag allergisk mot ek, och fick utslag över hela kroppen, men det var det värt. Jag vill ju bara att du ska vara lycklig, och den här stubbstolen symboliserar all den kärlek jag känner för dig. Men visst. Om du inte vill ha den så kan du välja kuvertet med pengar istället. Då får väl jag behålla stubben och få en massa utslag varje dag. Så kan vi göra.”
Vad väljer du? Om du väljer pengarna, känns det bra? Och om du väljer stubben, känner du att det är ditt eget fria val egentligen?
Lite så är det att bryta mot könsbarriärerna. Jag kanske vet vad jag vill. Men jag vet också vad omgivningen vill, speciellt om omgivningen envisas med att skriva ut det på förpackningarna. Så då är inte valet längre att göra vad jag vill, valet är att göra vad jag vill och ta konsekvenserna, eller att ta den lätta vägen och göra som alla andra.
Då kan man förstås säga att de som inte vill ta konsekvenserna borde vara starkare. Vilket bara är ett idiotiskt påstående. Varför ska man behöva vara stark bara för att man är kille och vill arrangera blommor? Det kravet ser man väl sällan på floristutbildningen? ”Är du mentalt stark? Om en blomma räcker ut tungan åt dig och kallar dig ”mes”, kan du hantera det?”
Människan är ett flockdjur, och för att överleva i en flock säger ens instinkter att man inte ska gå emot mängden och sticka ut för mycket. Därtill får vi en uppfostran som talar om hur vi ska vara och vad som förväntas av oss. Det är inte lätt att vara tvärtom. Det är mycket tryggare att vara som majoriteten.
Och i det här fallet handlar det ju om presenter som ska ges bort till någon annan. Ska jag som givare då välja åt mottagaren att de ska vara tvärtom? Eller ge dem en present som säger att de är det, att de inte passar in? Jag vet inte om jag klarar av det. Jag försöker välja åt mig själv, och jag hjälper mina barn att få tillgång till allt så att de kan välja själva utan pekpinnar. Men om det är svårt, är det ännu svårare när det gäller andra. För även om jag tror att min kvinnliga kompis skulle tycka att dykning var en häftig grej, så vill jag inte att hon ska tro att jag bara tog något jag redan hade hemma, och att det är därför det står ”för honom” på den. Jag vill inte heller att hon ska tro att det är någon slags förtäckt kritik mot att hon inte sminkar sig tillräckligt, har för små bröst, dricker för mycket öl eller har fel jobb på verkstaden. Eller vad hon nu kan ha hört för kritik under sin uppväxt när hon inte passade in, när hon inte var som alla andra, när hon inte var en ”riktig tjej”.
För sådant har jag fått höra när jag växte upp. Sådant får mina barn höra. Så vem fan är du att påstå att vi får välja själva?
Det känns nämligen inte alls så.
Nu ska jag åka och handla. Jag har valt att inte sminka mig, och att inte fixa håret. Då väljer jag även att folk tycker att jag är ful, att jag inte gör det bästa av mitt utseende, att jag uppenbarligen inte bryr mig, att jag antagligen inte gör mig fin för min man och kanske är han otrogen, att jag är blek, trött, sliten, pank, oengagerad…
Eller så tycker de inte det. Kanske är jag bara påverkad av att jag fått höra andra döma folk på det sättet. Kanske är alla människor ickedömande nuförtiden. Men oj vad svårt det är för mig att koppla bort mina tankar om vad andra kanske tycker. Tänk så svårt det då är att koppla bort tankar om vad man vet att de tycker. Som när det står för förpackningen att det jag vill göra är för killar…
lördag, 7 januari, 2012, klockan 11:56
Spiken på huvudet, som alltid!
Klockrent! Tack.
Vilka saker är könsuppdelade, anpassade efter kön? Jag kan inte komma på någon alls. Kanske det att stå och kissa, men den upplevelsen har jag inte sett att någon säljer.
Det här:
http://www.ketchupmamman.se/2012/01/en-utvald-upplevelse-for-din-snippa/
Du är bäst!
Härligt! Bra skrivet.
Jag väntar barn och den första frågan jag fick när jag släppte nyheten av den blivande morfadern var ”vet du vad det blir?”. En fråga som jag misstänker att jag kommer att få flera gånger och varje gång kommer jag att svara ”en människa, hoppas jag”. Den där frågan skulle lika gärna kunna lyda ”vet du vem det blir?” vilket jag ju självklart inte kan svara på. Blir den som sina föräldrar blir den norrlänning/skåning, men det är det enda jag kan ange. Men en diskussion uppstod såklart när jag gjorde klart vad jag tycker om allt genuskodat på bäbismarknaden och jag fick direkt frågan ”så, om du får en tjej vill du att den ska ha blå kläder och en kille rosa?”. Då suckar man lite, och sen lite till och sen går man och lägger sig.
Du är så himla bra!
Amen! Så underbart med någon som kan formulera detta så klockrent!
Hejja Ketchupmamman. Fy bubblan va du är bra, du får mig att ifrågasätta samhället, företeelser och mig själv hela tiden. Framför allt mig själv! Jag är en sån som sällan upprörs över saker och har ett väldigt undermåligt genustänk. Tänker oftast att det bara är överspända och känsliga själar som reagerar över grejer som LiveIt presentkort. Men du, du utmanar mig och hela min värld.
Haha! Klockrent. Jag skulle aldrig köpa en dykningskurs till min Bff Malin ifall det stod ”till honom” men om det helt enkelt inte stod något skulle jag inte tveka.
Och en blomsterkurs skulle kunna gå till några av mina kill-kompisar men absolut inte om det stod till henne på det. Då skulle det ju verka som en skämt present men om det inte står något alls så är det troligare att han tycker det kan vara en rolig grej att göra. Tycker det är fjantigt av företagen att hindra för sig själva och oss konsumenter på det sättet.
Toppen skrivet!
Det är fullständigt BULLSHIT att vi for välja själva.
Jag hjälper till att sprida detta eminenta inlägg. Detta borde alla läsa. Eftersom man ganska ofta hör förklaringen att vi lever i ett fritt land och kan göra fria val.
Oh! Jag kom på en grej som är anpassat efter vilket kön man har.
Underkläder!
Killars kalsonger har sånadär små tygveck där snoppen ska ligga, och tjejers BHar är till för bröst med utvecklade mjölkkörtlar.
…
Annars kom jag inte på nåt annat som inte har med social påverkan att göra..
Och det FINNS killar som har bröst. Med utvecklade mjölkkörtlar. Och det finns också BHar som inte är till för bröst, så som bröst egentligen är. Utan utvecklade för den som ska titta på brösten.
Men ah, kalsonger i alla fall. Är ganska specialdesignade för det manliga könet. (i dubbel bemärkelse)
Karin, som alltid, du säger det så bra!!
Där satte du huvudet på spiken, ännu en gång! (Jag såg att andra skrivet det före mig, men jag har inte härmats, jag lovar
)
tråkigt nog så är det sant det du skriver. Tråkigt eftersom det är så otroligt tufft att ändra på det. Och jag har försökt, för jag är inte en ”typisk tjej”, men det är inte lätt.
Hurra för dig!
Jag väntar just nu mitt första barn, men har under många år följt mina vänners små barn och köpt massor med presenter. Till mitt egna barn kan jag köpa saker från alla avdelningar för att jag tycker de är snygga, praktiska och har färger man blir glad av. Men till vänners barn vågar jag inte köpa saker från ”fel” avdelning. Visst kan jag undvika att köpa rosa fluffklänningar eller svarta tröjor med monster på. Men jag vågar inte köpa saker om det står flicka eller pojke på etiketten om det inte stämmer. Trist!
Hörde följande konversation i en affär idag mellan en pojke och hans pappa:
Pappan: Den där blå mössan kanske?
Pojken: Nä, det är en tjejmössa
Pappan: Va?
Pojken: Ja en tjej i tvåan har en sån
Pappan (trött): Så om en tjej har haft på sig något, då kan inte du ha samma sak?
Pojken: Mm…
Pappan suckar. Jag med, inombords.
jag har brutit könsbarriärerna. jag har skaffat skägg!
Du har rätt. Vet många som har försökt stånga sig blodiga för sitt ”fria val” i sin uppväxt men ändå inte fått ”välja fritt”. Jag tror de flesta barn är sådana. Även mina barn. Men nånstans tröttnar dom flesta. Inte alla, men dom flesta.
Och det är ju dom som har svårast att maskera sig som i större utsträckning även tar livet av sig.
Dom flesta kan ändå maskera sig. De som inte kan det av en eller annan anledning blir det snarare fråga om det är dom som stångar huvudet i väggen eller om det kanske är så att väggen slår ihjäl dom.
Usch så svårt det här är, för jag är i grund o botten en sån som faktiskt skiter i materiella saker som är till antingen ”för henne eller honom”.. Det är vad det är och man gör det till vad man känner att man orkar.. Min dotter har rosa och mycket lila, dockor, prinsessgrejer och jag vet inte vad, (det mesta presenter och julklappar).. Hon vill helst alltid ha klänning eller kjol på sig medans jag kämpar med att få på henne ett par jeans och converse (jag tycker hon är som finast när hon har ett par baggy jeans, t-shirt och converse)istället för att fjanta runt som en hittepåprinsessa med tyllkjol och högklackade(!)prinsesskor… Men vill min tjej så gärna ha detta på sig så kastar jag såklart jeansen åt sidan och viker mig för hennes skull…
Jag måste säga att jag kan bli så less på den här diskussionen när det handlar om annat än att män och kvinnor ska ha samma rättigheter… Jag är uppenbarligen inte tillräckligt insatt eller kanske är det så att det bara inte vill gå in i hjärnan på mig för att jag är så hjärntvättad av media…
Det fria valet är båg, BÅG.
Vi får välja mellan tusen apotek dock, hurra?
Jag klippte mig kort i veckan. En flicka som tittade på i väntan på sin tur skulle också klippa sig. Hon hade långt ljust hår. Hon tyckte jag blev jättefin och sa till sin mamma: ”Jag vill ha sån frisyr!” och pekade på mig. ”Ne det får du inte” fick hon till svar. Sen gick dem =O
Tänkte då på när jag var liten med mitt långa ljusa hår. På 80-talet då hockeyfrillan var inne. Jag fick klippa mig kort för mamma men frisören vägrade! Hon ville inte förstöra mitt fina hår.
Vilka fria val barn har, nu och för 25 år sen..
jag tycker inte det spelar någon roll om det står ”honom” eller ”hennes” på saker och ting och jag bryr mig inte ett dugg om jag skulle få tex. en upplevelse som det stod ”till honom” på för så länge det är något som är intressant för mig så ser jag ingen mening med att haka upp mig på en sådan sak
Fast jag tror rätt många skulle det. Haka upp sig alltså. Särskilt mannen som får en rosa present märkt ”till henne” av sina ytligt bekanta (för detta är ju knappast en grej man ger till en nära vän, familjemedlem eller någon annan man känner väl). Tror du på fullt allvar Bosse bara skulle titta glatt på presenten & inte för ett ögonblick undra varför hans kollegor valt en ”tjejgrej” till honom? Oavsett hur gärna han skulle vilja gå på chokladprovning, så tror jag texten ”för henne” skulle påverka hur han uppfattade presenten.
Som KM skriver, så är det ju lättare att välja annorlunda för sig själv (och i viss mån sina närmaste) än för andra.
Ja att ge något sådant till en ytlig bekant kanske skulle bli fel men om jag skulle ge något sådant till en nära vän eller någon i familjen finns det ingen som skulle bry sig om det
Michis: Jag klippte oxå av mig mitt långa blonda hår när jag var nio och frisören gjorde det men hon frågade mig många gånger innan hon gjorde det. Man kan tydligen inte ta beslut när man är nio.
Jag tyckte det här var ett lysande inlägg. Jag kämpar ständigt mot de stereotypa könsrollerna och försöker göra sånt jag jag vill och bära det jag vill. Men det är svårt när marknaden och omgivningen motarbetar en hela tiden.
Det är ju som att köpa en skål det står ostbågar på och sen ha den till chips :-/
Amen på det
Tack för påminnelsen!
Min 5-åring vill ha en tyllklänning och jag ville inte köpa den till honom och nu började jag fråga mig själv varför? Varför kan inte han få det han vill ha och gillar bara för att han inte ”ska” gilla sånt?
Min andra son får Star Wars-grejer av mig (som jag inte är så förtjust i) så varför kan inte lillkillen få det han tycker om?
Han är en mycket klok gosse förresten. Han sa att man blir inte flicka för att man har kjol på sig.
Precis vad jag vill att han ska tänka och då måste jag visa honom i handling att han tänker helt rätt!
/Stolt mamma
Ena svägerskan har både en flicka och två yngre söner. När den äldre av sönerna gillade storasysters prinsessklänning, för att den glittrade och var så fin, så lät hon honom ha den – även till dagis!
Nu känner jag mig lite dum, då jag faktiskt tycker det är en kanonpresent! Jag kan inte se problemet med att ge kill-asken till en kvinna och tvärtom. Tror ingen jag känner skulle bli upprörd om det innehöll något dom skulle tycka om!
Onödigt att göra två askar istället för en, ja.
Men jag tycker att det är en kul grej!
Varför måste ALLT som inte är könsneutralt kritiseras? Och vi som inte kritiserar det blir kritiserade för att vi ”tycker fel”?
Kan inte alla bara få tycka olika?
/Jenny
Klart alla får tycka olika, men jag tycker att du har fel, och därför argumenterar jag för det. Du tycker ju att det inte gör någon skada, medan jag upplever att det gör skada. Och då tycker jag att den som drabbas har tolkningsföreträde framför den som inte gör det. För även om du och dina vänner inte blir påverkade, så påverkar det andra. En del är ju dessutom påverkade utan att fatta det, dvs de säger ”jag är tjej och gillar killsaker, men det gör mig inget och jag har aldrig upplevt något negativt med det”. Nä, men uppenbarligen har personen ifråga gått på det faktum att vissa saker är killsaker, utan att fundera över att alla kanske skulle gilla det om de fick möjlighet att prova. Och varför kan inte personen som själv inte har problem med brytandet av könsbarriärer acceptera att andra kanske har problem med det, och att vi kanske då bör fokusera på den som lider av det, inte på den som säger ”för mig spelar det ingen roll”?
När vi sätter etiketter på saker är det en tydlig signal om att mäns och kvinnor ska gilla olika saker, och sådana signaler vill jag inte att mina barn ska få. Om jag vill förändra världen så skulle jag ju arbeta i motvind om jag bara ville få folk att tycka att etiketten inte spelar någon roll. Det blir ju väldigt motstridiga budskap om reklam och företag vrålar ut ”det här gillar tjejer och det här gillar killar” medan jag säger ”Näädå, de har fel men vi kan väl se det med lite humor och hoppas att ingen blir påverkad”. Precis som om jag vill lära mina barn att inte gå mot rött, så skulle jag protestera mot barnprogram som hävdade att ”det är coolt att gå mot rött”. Hur vet jag vem de lyssnar på i slutändan? Och vem lyssnar deras kompisar på?
Jag vill ju inte bara satsa på att få mina egna barn att tycka att det är okej att ”gilla fel”, jag vill att budskapet ”detta borde du gilla” ska försvinna. Så kan ju alla gilla vad de vill, utan att behöva blunda för idiotiska påståenden.
Du är min mentala mentor Karin! Du säger så mycket bra som jag vill förmedla till mina syskonbarn, hoppas jag lyckas, så fortsätt skriv så jag får bra tips.
Pingback: Om valfrihet och att bryta mot könsnormerna « Mamma Bondesson
Du är så himla bra! Tycker oftast fler borde läsa och följa dig men i synnerhet de här inläggen som jag tycker du formulerar otroligt väl och tänkvärt. Nej, det är sannerligen inte lätt att välja, varken som barn eller vuxen. Keep up the good work Karin!
Hej
Själv är jag förbi detta nu. Men när jag fick mina barn tänkte jag: ”Får jag en kille ska han lära allt om hushåll, får jag en tjej ska hon inte lära nåt, för hon åker på det ändå.”
Jag fick två tjejer, gjorde som jag tänkt och blev tyvärr sannspådd. Då har de ändå jättebra killar som ”hjälper till” hemma.
Jag brukar försöka säga saker som ”killar kan OCKSÅ köra lastbil” till mina barn. Det brukar vara kul att se de andra föräldrarnas miner när jag säger det.
Jag blir glad när jag läser dina inlägg som handlar om könsdebatten. Jag lär mig mycket och blir förhoppningsvis lite bättre på att argumentera med mina medmänniskor som inte riktigt förstår problemet. Tack för det!
Ketchupmamman for president! Vi behöver påminnas hela tiden. Som i somras när vi höll på med nya avloppssystemet på tomten och projektledaren berättade att det var risk att det skulle försenas lite eftersom vi väntade på grus och lastbilschauffören hade fått foglossning och inte kunde köra.
”Men” sade jag ”jag trodde att det bara var kvinnor som kunde få foglossning.”
”Javisst, så är det ju”, svarade projektledaren…
Gillade Pernillas kommentar. Önskar jag hade straight face och kunde göra sånt.
Jag gillar att ge verktyg till tjejkompisar och dockor till pojkar och grävmaskiner till flickor för att man kan räkna ut att de får det andra ändå. Båda möjligheterna behövs.
Men en gång var det en mamma som plockade undan ett par vantar ”till lillasyster” fast killen hade önskat sig dem. (?!)
Jula hade en julreklamfilm:
”Tigersåg till händig karl, kanske storebror eller svärfar, presentkort till mor, så hon kan välja bland kläder och skor.” Den häcklade jag en smula på facebook. I julklapp fick jag presentkort på kläder. Inte från Jula. Och ett laser-pass.
inlägg om leksaksaffärer-> http://deadramaonline.wordpress.com/2012/01/05/konssegregering/
Oj jösses! Jo, jag måste trots allt envisas med att det fira valet existerar, för den som är villig att se det likvärdiga och inte bara ser rött åt något håll alls. Extremiteter finns åt båda håll, och här är ett klart och tydligt bevis på det.
Pingback: Män är män och Kvinnor är kvinnor! | CiNsO
Vad gäller valfriheten när det handlar om presenterna i det andra inlägget begränsar de friheten på fler än ett sätt. Förutom att man lätt känner att man måste välja ”det rätta” paketet, begränsar man ju även valfriheten för den som faktiskt får upplevelsen.
Om jag ser till mig själv kan jag konstatera att jag har dykcert, gärna skulle gå en kurs för att utbilda mig till military training-instruktör och skulle älska att köra sportbil. Dessutom skulle både jag och min sambo (en man) vilja gå på chokladprovning, men ingen av oss vill gå på whiskyprovning. Och jag vill absolut inte prova zorbing. Så var finns valfriheten för oss, när upplevelserna är uppdelade på det sättet?
Jag är så glad för att du kan formulera saker så mycket bättre än jag, så att jag kan länka till dina inlägg och tvinga alla jag känner att läsa dem.
Skitbra skrivet! Men jag kan inte riktigt känna igen mig, jag får istället cred för att jag gör saker som är ”manliga”. Det är ingen som har varit elak mot mig eller sagt att jag inte är en ”riktig tjej”. Jag gick transport på gymnasiet och får därmed köra tung lastbil med släp, jag dricker bara öl, snusar, lekte med bilar, traktorer och grävmaskiner när jag var liten. Men det är ändå aldrig någon som har varit elak, men det har varit folk som undrat om jag klarar av att köra lastbil. Men det är sådana som inte vet något om det, för jag springer ju inte bakom och puttar på, så jag behöver inte vara en 150 kilosklump för att klara av det. Det kanske uppfattas som elakt, men det är väl folk som inte förstår att alla kan bara dom vill och får möjligheten.
Jag har ingen aning om vad jag vill med den här kommentaren, ville väl bara känna mig stolt över att jag fått en uppfostran som gjort mig till den jag är idag. Eller nåt.
Om jag skulle ge en sån ask till en väninna, och trodde att hon nog hellre skulle vilja prova på dykning än blomsterarrangering, då skulle jag köpa ”Till honom”-asken och sedan sätta en klisterlapp över ”honom” med min väninnas namn på.
Tror dock inte att jag skulle våga göra samma sak till en manlig vän (om jag inte kände vederbörande _mycket_ väl). På det hållet känns det lite känsligare.
En söt tösabit som ger hopp om framtiden!
http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=-CU040Hqbas
Det var klart lättare med de första barnen att vara mer könsneutral… Lillebror och Lillasyster har ännu mindre fria val än de första barnen eftersom de utbildas av Storebror och Storasyster också… Vi diskuterar en hel del eftersom vi som föräldrar tror på att dela ansvaret för allt möjligt och att kön spelar stor roll när man skaffar barn men det är könsorganen, inte aktiviteten som avgör vilket kön man tillhör. Att dela in i manliga saker och kvinnliga saker är beklämmande. På samma sätt förväntas det olika saker av mammor och pappor också och det är inte heller ett lätt ”val” att bryta mot…
Pingback: MARIEL´s » Om det verkligen hade suttit i generna…
Det vettigaste jag läst på så himla länge. Så sant rakt genom, mycket tänkvärt:)! Tack.