Saker jag kan säga
tisdag, 7 februari, 2012, klockan 22:29
Tack för er input angående Kinderstämpeln, som för övrigt är monterad på en plastring.
Tänka sig att ”leia”, fast med uppochnervänt L, betyder ”hej” på grekiska. Så praktiskt! Ringarna finns tydligen även med andra välkomnande fraser på en mängd olika språk. Man kan ju aldrig lära sig för många språk. Språk är en sådan sak man alltid har nytta av. Och tänk vilket försprång Ellinor har mot sina jämnåriga Kinderäggslösa kompisar, ifall de nu allihop skulle förirra sig in i Grekland allihop. Där står de då hela skocken, med händerna knutna runt dagisrepet, men utan möjlighet att kommunicera. Men då! Då får Ellinor en Sherlock Holmesliknande uppenbarelse och sliter av locket på sin blåa plastring och stämplar vilt omkring sig på ett sätt som redan de gamla grekerna gjorde. ”Aaaah” säger grekerna, fast på grekiska, vilket eventuellt innebär ett uppochnervänt H eller så. Och sedan blir det gruppkram, kindpussar och fetaost!
Det hela påminner mycket om när jag gick i högstadiet och en par fransmän var kommunikationssugna på en båt. ”Parlez-vous francais?” sa de, fast med ett litet streck på c-et. ”Oui” sa jag, mest för jag hade glömt hur man sa ”non”. Sedan pratade fransmännen mycket entusiastiskt och snabbt i fem minuter, innan de tystnade och förväntansfullt stirrade på mig. ”Oh la la!” sa jag med den franskaste accent jag kunde uppbringa, samtidigt som jag med stora gester pekade på en mås. Sedan gick fransmännen medan jag ropade ”Bonjour! Je m’apelle Christine. Christine Babou. J’ai 16 ans. Je travaille ici comme standardiste!”*
Det är i sådana situationer man verkligen förstår nyttan av en liten tyst blå plaststämpel.
* ”Hejsan svejsan. Jag heter Christine. Christine Babou. Jag är sexton år. Jag jobbar som växeltelefonist här!”.
Växeltelefonist. Tredje glosan i sjuans lärobok i franska.











