Vi har sålt barnen till cirkusen!

Fett betalt!

Säga vad man vill om familjeliv, men de är kreativa i alla fall.

Jag älskar dagens uppmaning:

Som distraktion eller?

- Mamma, mamma, varför har inte du sparat ihop en buffert till mig? Kalle och Stina har femtiotusen var på banken!

- Men kolla här då! En elefant! Som håller en massa ballonger i snabeln! Och så en apa på ryggen! Ser du att det står ”grattis din fattiglapp!” i den här pratbubblan?

Tack för alla bra tips om hur man löser upp en bihåleinflammation!

De var effektfulla.

Jag vill ju inte gå in på detaljer, men det känns verkligen mycket bättre nu.

Jag är till och med så pigg att jag orkade leka med barnens slime i en halvtimme!

Och i kvällens avsnitt av programserien Svenska Snacksmysterier undrar vi förstås vad Ketchupmamman ska mumsa på i helgen?

I tidigare avsnitt har vi ställt oss frågorna ”Vem fan uppfann Kebabdrömchipsen?” och ”Cheese burger-chips? Hur tänkte de där?”

Högra delen av mitt ansikte verkar ha drabbats av någon slags bihåleinflammation. Jag har provat att stoppa huvudet i en kastrull med kokande vatten, men det var inte lika kul som det lät.

Andra huskurer och tips?

Ni vet hur man gör när man förborrar saker va? Först stoppar man in den lilla smala borren i borrmaskinen, och så borrar man. Sedan tar man loss borren och kastar den sådär elegant över axeln som ett proffs. Sedan stoppar man in rätt bits i borrmaskinen och skruvar fast skruven.

Därefter säger man ”var fan tog den lilla jävla borren vägen?” och så letar man argt och upprört i gräsmattan i en halvtimme. Och när man är färdig med det åker man och köper tre, fyra nya borrar.

Min man förstår inte att alla riktiga snickare gör så. Så han kom på en jättesmart idé, sa han. Och så gav han mig en liten tom skruvlåda av plast att ha alla mina fina nyinköpta skruvar i.

Så idag när jag skruvade i en bräda i staketet kastade jag den överblivna brädstumpen sådär snickarproffsigt över axeln. Sedan tog jag ett steg bakåt, snubblade över brädbiten, och satte foten i plastlådan med borrar så att den flög iväg tvärs över gräsmattan på ett oroväckade oproffsigt sätt.

Så nu är min nya favoritborr borta.

Ni förstår hur det är egentligen är min makes fel va?

Jag föreslog därför att han fortsättningsvis ska stå bakom mig med den där borrlådan, ducka för brädstumparna och ödmjukt sträcka fram rätt borr varje gång jag skriker ”nu!”.

Min man föreslog att jag skulle ”lägga ägg”.

En ynka fulborr kvar. Den är inte ens kastvänlig.

Jag vet ju inte vad ni gör om dagarna, men som lärare och förälder känner jag ibland att jag vill avsätta lite tid på att fundera på viktiga ting.

Som hur världen egentligen ser ut i ett barns ögon.

Och hur jag själv ser ut ur ett barns perspektiv.

Men det räcker inte bara med att grubbla på det.

Ibland för man helt enkelt ta reda på det.

Hej hej därnere!

Idag är jag citerad i Aftonbladet.

Jag vet inte vad ni tycker, men själv anser jag nog att jag får det där med barnaskaffande att framstå som en skitbra idé.

Här, en kort sammanfattande illustration av min tid som föräldraledig:

Som ni kan se är det en traditionellt ljuvlig barnvagnspromenad där jag går på knäna, medan jag och bebisen gråter i kapp. I bakgrunden kan man ana all mat jag inte hann äta upp.

- Och nu ska ni gissa vad jag ska äta, och med vad jag ska äta det!

Jag har gissat fel tre gånger i rad nu, så jag har åkt ut.

Ellinor försöker lära sig hoppa hopprep.

Det går inte så bra. Tydligen på grund av att jag ”inte vevar när hon hoppar”