Tänka sig att ”leia”, fast med uppochnervänt L, betyder ”hej” på grekiska. Så praktiskt! Ringarna finns tydligen även med andra välkomnande fraser på en mängd olika språk. Man kan ju aldrig lära sig för många språk. Språk är en sådan sak man alltid har nytta av. Och tänk vilket försprång Ellinor har mot sina jämnåriga Kinderäggslösa kompisar, ifall de nu allihop skulle förirra sig in i Grekland allihop. Där står de då hela skocken, med händerna knutna runt dagisrepet, men utan möjlighet att kommunicera. Men då! Då får Ellinor en Sherlock Holmesliknande uppenbarelse och sliter av locket på sin blåa plastring och stämplar vilt omkring sig på ett sätt som redan de gamla grekerna gjorde. ”Aaaah” säger grekerna, fast på grekiska, vilket eventuellt innebär ett uppochnervänt H eller så. Och sedan blir det gruppkram, kindpussar och fetaost!

Det hela påminner mycket om när jag gick i högstadiet och en par fransmän var kommunikationssugna på en båt. ”Parlez-vous francais?” sa de, fast med ett litet streck på c-et. ”Oui” sa jag, mest för jag hade glömt hur man sa ”non”. Sedan pratade fransmännen mycket entusiastiskt och snabbt i fem minuter, innan de tystnade och förväntansfullt stirrade på mig. ”Oh la la!” sa jag med den franskaste accent jag kunde uppbringa, samtidigt som jag med stora gester pekade på en mås. Sedan gick fransmännen medan jag ropade ”Bonjour! Je m’apelle Christine. Christine Babou. J’ai 16 ans. Je travaille ici comme standardiste!”*

Det är i sådana situationer man verkligen förstår nyttan av en liten tyst blå plaststämpel.

* ”Hejsan svejsan. Jag heter Christine. Christine Babou. Jag är sexton år. Jag jobbar som växeltelefonist här!”.

Växeltelefonist. Tredje glosan i sjuans lärobok i franska.

Och Tetris. Ångestframkallande spel. Påminner alltför mycket om att städa mina lådor.

Jag funderade förstås ett slag på att fråga fröknarna om Ellinor kunde får vara inne en stund, typ till april, men istället ringde jag Åhléns.

- Jag har inget kvitto, sa jag beklagande.

- Har du medlemskort? undrade kundtjänstmannen, och jag erkände att så var fallet och gav honom mina uppgifter.

- Då kan jag se ditt kvittonummer här, och så kan jag se att du köpte overallen den femtonde oktober klockan 14:13.

- Vad hade jag på mig? undrade jag.

Det kunde han tack och lov inte se. Men han kunde se att det fanns en overall kvar i Ellinors storlek, så jag svängde elegant förbi strax innan stängning och hämtade upp den. Fatta lättnaden i det efter att ha hört rykten på familjeliv.se om att till och med oktober är i sista minuten när du ska köpa vinteroverall.

- Vinteroverall? Nu? Det fattar ju alla riktiga föräldrar att det måste man fixa tidigt. Själv var jag ute i jättegod tid. Ska jag vara riktigt petig köpte jag vinteroverall innan bebisen var gjord. Samtidigt som jag klev ur trosorna faktisk. Det vara nära att det inte bidde någon bebis eftersom Nicklas* tappade takten när jag knappade in pin-koden. Men som jag sa till honom redan innan – ”inget ball utan overall”.

* Obs. Fingerade namn så att ingen ska känna sig träffad.

Men det är bra. Förkylda femåringar ska härdas.

Det känns extra ironiskt när man desperat undersöker overallen för att hitta någon form av förklaring, och istället hittar frasen ”varför? Därför.”

Fast det fanns en sak som skiljde datorerna från skrivmaskinerna. Datorerna var högteknologiska och ömtåliga maskiner. Och om man knuffade på tangentbordet så att det råkade åka in i lådan som var själva datorn så skulle ”all information på hårddisken raderas”.

Spänningen i det! Vissa lektioner vågade jag knappt andas. En lektion var jag förkyld och innan jag hann hejda mig nös jag kraftigt, rakt på den ömtåliga datorlådan. Sedan vågade jag aldrig mer sitta vid just den datorn.

Än idag vet jag inte hur omfattande skadorna blev.

Jag är ju inget modeorakel, men jag tippar på att detta är en trend som kommer öka under året.

Jag skulle nästan våga påstå att det kommer vara hur stort som helst till sommaren.

Delning av hukande man medelst hjälp av karateslag kommer öka under hösten.

Och just det ja. Vi tippar vinnarna också. Jag brukar välja de som lyckas överrösta barnen.

Så de här leder än så länge:

Barnen fick i samarbete med sin far prova en amerikansk meny framtagen för att passa till cocacola:

Vuxenmenyn var fantastiskt god och kom fram Ätbar här i Karlskrona.

Barnmenyn var…tja, den var väl ätbar, helt enkelt.

Middagsbjudningen var dessutom en del av en tävling jag deltar i. Jag kan bland annat vinna en IPad. Det kan du också genom att välja ut tre låtar och lägga upp dem här.

Fast om vi ska vara riktigt petiga så kan inte du vinna om jag vinner, så vi får förstås prioritera lite här. Så rösta på min spellista! Jag har ett tema på den! Någon som  kan gissa temat?

Jag försökte vara tydlig, eftersom det är lördag och även fulla människor får rösta. Ingen diskriminering här inte!

Men ändå. Lite småkyligt känns det allt.